Nedan är en de äckligaste texter jag läst på Linkedin.
Skrivet av en kvinnlig chef på ICA-gruppen under en bild på hennes lilla team :
Citat:
Ett år och en månad på hemmakontoret och på den sista dagen hände det. Jag fick träffa mitt team ❤️ Shit vad svårt det har varit att vara chef för personer man aldrig träffat. Hur tröstar man någon över en skärm? Hur fångar man upp dom som kanske inte mår så bra? Eller som kanske inte riktigt gör sitt jobb? Hur är man ens en närvarande chef på distans?
Först beskrivs gruppen som dagisbarn som behöver tröst. Som infantila dårar som behöver tröstas och få snoret torkat av sin kvinnliga chef.
Sedan kommer detta : "Eller som kanske inte riktigt gör sitt jobb?"
Det är så mycket cringe och vidrighet i detta så jag inte vet hur jag ska beskriva det.
Nån av dom där fånleende teammedlemmarna (dom var typ 6 till antalet) har behövt tröst och nån annan har inte gjort sitt jobb. Och så hängs dom ut på Linkedin.