Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Var det inte Alexandra?

Jo, hon hette Alexandra först men alla kallade henne Sandra. Hon hade ju kunnat passa på att ta bort efternamnet samtidigt , borde väl inte vara så krångligt?

Alltså här måste jag hålla med dig... Jag festade intensivt under studentåren när jag var 20-25, sedan lite lugnare party runt 26-28 och sedan var jag helt ärligt trött på det? Sippar gärna vin med vänner i någon lugn bar, men att dansa, dricka shots, och stappla hem kl 03:30 låter som en mardröm för mig. Jag har inga barn och är ingen "baby person" liksom, men hade faktiskt föredragit att hänga hemma med min man och kräkiga bebis alla dagar... Förstår att alla är olika och det är helt okej att älska party, men kan bli så förvånad att Sandra aldrig verkar har tröttnat på det.

Låter precis som min partyhistorik, och jag blir som du säger bara helt matt av tanken att festa på samma sätt nu. Då har jag visserligen barn, men festandet hade jag trappat ner på innan de kom.

ja, man skaffar ju barn för att man kommer till den punkten att man är klar med en fas och går in i en annan. och då brukar ju just festandet ingå i den gamla fasen som man nu passerar.
vill man fortfarande vara fest-prisse så rekommenderar jag att avstå barn till dess att man känner att man har varit där och gjort det.

Det här kanske kommer som en nyhet för dig men folk är olika. Tro det eller ej så finns det folk som livet ut tycker att det kul att vara en s.k. "fest-prisse" och inte ser livet som ett lopp med ett antal förutbestämda stopp som ser likadana ut för alla. Varför skulle Sandra inte sakna trevliga kvällar på krogen, det är ju just det - trevligt?

Ja vilken endimensionell syn du förmedlar på vad det är att vara människa. Som om vi människor ska leva efter normativa, förutsägbara faser.

nej, en alkis tänker naturligtvis inte så.
men vi vet ju alla att om vi ser samma +40-åring i baren kväll efter kväll med barnen där hemma så är det ju nått som inte står rätt till. denne person skulle antagligen aldrig blivit förälder eftersom baren verkar dra mer än barnen.

klart vi gör.
hur många 80-åringar längtar efter/lever sitt liv på krogen?

Måste pyssla med ungarna vara DET ENDA man vill göra VARJE MINUT AV SIN TID? Att många hade trista liv som blev bättre av den förändring föräldraskapet innebär är en sak men varför är det så viktigt att försöka tvinga in alla i den mallen? Sandra kanske har enormt intressanta och roliga konversationer om livets stora frågor med spirituella människor "på krogen" som det så förminskande beskrivs. Många mycket intressanta samlas utanför hemmet för att leva ett annat slags liv där, och ett liv som alls ej går ut på att supa, göra och vad fan trist ni som så himla förståndigt har mognat bortom detta ägnade er åt på samma plats.

Men allt sådant ska man alltså bli helt ointresserad av efter att det magiska Barnet har stigit ned från himlen? Det Stora Barnet som ger livet mening men som också vid en viss tid ska upphöra att ha ett självständigt värde eftersom nästa Barnet då ska skänkas i gåva till jorden. Gode tid en så menlös händelsekedja. Ni är bara avundsjuka på folk som vågar ha fler än en facett på sin livsdiamant.

man kan träffa människor i hemmet, utan alkohol.
klarar man inte av att ha intressanta och roliga konversationer utanför krogen så är man väl endimensionell om något.
nu är du ju bara fyrkantig.

Ni vet att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt va? Man kan både vilja hänga hemma med sin bebis OCH längta ut till en stimmig bar. Och att man längtar ut till en stimmig bar betyder inte att man längtar efter att hänga där varje kväll. Att drömma sig iväg från barnet till sitt gamla liv en stund betyder inte att man är en sämst förälder som aldrig borde skaffat barn. Skärp er. Jag är helt fascinerad över moraliserandet i den här tråden, den känns så oerhört inte Flashback.