Citat:
Ursprungligen postat av
AlexxHooker
Man mäter inte vems trauma som har varit värst, det är ingen tävling.
Det jag menade var att jag har sett saker de flesta barn inte har, jag har hört saker de flesta barn aldrig hör och fått göra saker barn aldrig skall behöva göra, jag skall inte ens behöva sitta och förklara och "bevisa" att jag mår dåligt för att annars misstros.
"Om du inte har en av Sveriges största youtubekanaler, om du inte bidrar med råge till den svenska välfärden, om du inte har den fetaste lyxbilen," ALLT detta är ÅTERIGEN saker som jag inte sagt eller gjort på flera år, och jag har ju även vid flera tillfällen själv erkänt och sagt att jag tidigare har sagt de sakerna för att ge sken av att vara någon annan än vad jag var, eller hur?
Så varför helt desperat fortsätta klänga sig fast vid dom sakerna?
Jag var en gris som ljög och betedde mig fel, vet inte hur många gånger jag har sagt det, och ändå så återkommer detta, skall vi reda ut detta en gång för alla så vi kan sluta älta just detta för att sedan kunna bocka av nästa grej?
Men ni lyssnar ju inte på vad jag skriver när jag väl är här, utan vad jag än säger är det som att det jag skriver bara är skit, då är det ju omöjligt för mig att komma hit och bemöta era argument som ni ofta påstår att jag inte vågar? Nu är jag ju här, och som alltid så kommer vi ingenstans, utan vi är lixom som fastsvetsade vid samma saker och kommer aldrig vidare, det är ju exakt samma saker som diskuteras idag som sist jag var här, och gången innan det och gången innan det, det är som att sitta fast i kvickssand, eller som att lyssna på en trasig cd typ.
Jag Ljög, jag hade hybris och ville ge sken av att vara någon annan, det är ingen hemlighet och inget jag förnekar, så varför står vi kvar vid dom sakerna?
Du kan ju inte stå 2021 och peka på saker som jag ej sagt eller gjort på flera år och mena att det ens är aktuellt idag.
Du har ingen aning om vad andra människor gått igenom och hur de påverkade dessa. Otrygghet är ett abstrakt begrepp som kan innefatta väldigt mycket olika saker. De flesta barn kanske inte hittade sin pappa utslagen på golvet, men de flesta var med om saker i sin barndom som kan ha satt spår i dem in i vuxenlivet. Bara för att det inte låter som att det var värre i ditt huvud betyder det inte att det var värre. Människor är olika och reagerar olika starkt på traumatiska upplevelser.
En grej som också är signifikant är att bara för att det var 2-3 år sedan så är det inte relevant. Varför då? En man är färdigutvecklad runt 25 års ålder. Den åldern hade passerat när du gjorde dessa uttalanden. Det är inte som att ens personlighet bara försvinner för att tid passerar. Är man odräglig och självgod när man är 25 år gammal är man med största sannolikhet det vid 35, 45, 55, 65 och 75 års ålder också.
Nu är det du gjort på inget sätt olagligt. Men det är odrägligt, det är inte attraktivt, det är karaktärsdrag som folk i gemen ser som dåliga. Du kan fortsätta köra på som ingenting och bara fortsätta med din odrägliga stil, det står dig helt fritt. Eller så tar du till dig att du har en massa karaktärsdrag som folk finner osympatiska och gör någonting åt det, så du fungerar bättre med andra människor. Först erkänner man att man har ett problem, sedan kan man ta itu med det. Det finns ingen skyldighet för folk att tycka bra om någon annan.
Sedan att du hakar dig fast vid att jag berörde gamla uttalanden du gjort men missar poängen. Jag tog upp ditt uttalande igår, som var väldigt grandiost, där du är mest offer, och satte det i samband med tidigare uttalanden du gjort. Som för mig personligen är en indikator på att den här grandiositeten aldrig ens försvunnit. Även om det var 1, 2, 3 år sedan så kom du igår med ännu ett grandiost uttalande som följer samma mönster som innan.
Man kan säga att man förändrats i förbannelse. Om man ändå visar att man fortfarande är likadan så är ens uttalanden inte mycket värda. Man visar genom handlingar att man är en bättre person.
