Carl Fredrik Alexander Rask

Igår skrev du att det du gått igenom i din barndom är väldigt mycket värre än de allra flesta, så därför rättfärdigar du att du är en dagdrivare, för nästan ingen annan har haft det så jobbigt som du.

Det är ett tydligt exempel på din grandiositet. Om du inte har en av Sveriges största youtubekanaler, om du inte bidrar med råge till den svenska välfärden, om du inte har den fetaste lyxbilen, så är du i alla fall mest offer. Det kan man inte ta ifrån dig. Så alla som inte har hittat sin pappa utslagen när man kom hem från skolan ska hålla käften. För ni vet inte hur det var och ni har aldrig varit med om något som ens är i närheten av det jag varit.

Det är att vara grandios.

Du svarade heller inte på frågan igår. Hur mäter man vems trauma som varit värst?

Ditt gullande äcklar mig.
Nej, självklart är jag inte ett dugg insatt i vad han sysslar med. Jag har ju inte sett en enda video.

Faktum är att de personlighetsstörningar folk tillskriver honom är sådant han manifesterat öppet i det han själv lagt ut. Att de sedan gissar om vilken störning det de facto handlar om, det håller jag med om.
Ingen har tillgång till hans journaler så ingen vet ju vilka omdömen som getts av vården.
Att något inte står helt rätt till är ju däremot öppet för var och en att se.

Igår skrev du att det du gått igenom i din barndom är väldigt mycket värre än de allra flesta, så därför rättfärdigar du att du är en dagdrivare, för nästan ingen annan har haft det så jobbigt som du.

Det är ett tydligt exempel på din grandiositet. Om du inte har en av Sveriges största youtubekanaler, om du inte bidrar med råge till den svenska välfärden, om du inte har den fetaste lyxbilen, så är du i alla fall mest offer. Det kan man inte ta ifrån dig. Så alla som inte har hittat sin pappa utslagen när man kom hem från skolan ska hålla käften. För ni vet inte hur det var och ni har aldrig varit med om något som ens är i närheten av det jag varit.

Det är att vara grandios.

Du svarade heller inte på frågan igår. Hur mäter man vems trauma som varit värst?

Jag har ingen karriär som influencer, och jag ser mig inte heller som en, jag gör videos på youtube, och har idag varken mål eller ambitioner med det.
Det tjatas väldigt mycket om narcissism här, även lögner, och när exempel väl ges är det tafatt och "kom igen"-grejer, rada upp lite lögner som är grova och är värda att lägga flera års ältande på istället för att jag startar en webbutik fast jag sagt att vi skall starta en städfirma lixom.
Du kan inte sitta och säga att jag HAR bestämt mig för att inte jobba, det är inte gångbart, du får skriva -"Jag TROR att du bestämt dig för att inte jobba".
Ni kan ju inte själva bara hävda något över huvudet på någon annan och mena att "nu är det såhär", jag har sagt säkert 20 gånger nu att jag lider av psykisk ohälsa och trauman som inte bearbetats osv, vilket till och med är en mer logisk förklaring än erat långsökta dravel.
Hade min historia inte påverkat mig hade jag ju varit en supermänniska lixom.
Det är fullt logiskt och inte konstigt, har man ett tungt bagage och många trauman som man bara stoppat undan och ignorerat under hela sitt liv fram tills 28 års ålder har du en lång väg att gå, det är lixom inget konstigt.
Svaret är helt enkelt att ni inte vill att det skall vara så, så att när jag eller någon annan säger något som inte är i linje med era påståenden så fortsätter ni ändå fast över huvudet på personerna och bara kör över alla andra som inte tycker, eller rättare sagt tror samma sak som er, ni lyssnar lixom inte, och precis vad jag än säger så är alltid svaret -"Aaaah men durå, 2018 gjorde du si och så", standard.
Ni är bara här för att kasta bajs, och alla som inte deltar i bajskastningen ser det, men ni fortsätter förneka detta och rättfärdiga det med en det ena en det andra, precis som missbrukare gör med sitt missbruk.
Missbrukaren kör stenhårt och menar att hen inte har problem, fast alla runt hen ser att det är tragiskt skitsnack bara, det är samma situation lite.
Såfort någon kommer in och inte tycker som er så är man Rask fanboy No1 och skall suga min röv lite mer lixom.
Om man inte spyr galla rakt ut, kallar mig öknamn och hånar mig så är man en lover eller en fjäskare lixom, det är som en helt ny värld här inne där samhällets regler lixom inte gäller.
Här kan vem som helst hävda vad som helst och säga att man hört det från säkra källor så är det sant sedan.
När man i en diskussion menar att man inte tycker illa om någon så faller hela argumentet när man blandar in öknamn och negativa saker som inte hör diskussionen till, det finns lixom inga skäl till det om det inte ligger personligt agg i botten.
Tycker ni på allvar det håller att sitta och spy om att någon är en notorisk lögnare för de punkter som igår listades, eller finns det fler som faktiskt håller för argumentet?

Taget från mig?
Tror du har sagt det bra många fler gånger än vad jag någonsin har gjort, det är ju knappast en punchline jag har lixom.

Det kan jag absolut göra! Även om det blir mer generellt ska jag pröva att peka ut det mer specifikt. Jag är osäker på om allt finns kvar på nätet då. Jag sitter på jobbet nu alla dygn fram till fredag och går då på en natthelg, men har säkert tid att komma med en sammanställning då. Det är inte något hat, det är inte för att sänka dig. Jag tror att du kunde komma att få det bättre med dig själv om du förstod dig själv.

Läser vad du skriver, och från början till slut tänker jag bara en sak, hur angår något utav detta personen som skriver det?

Jag får lite ont i magen av det där, jag har sett människor som verkligen vuxit upp med så mycket barndomstrauma att de blivit sinnessjuka av det som unga vuxna, men även de har efter en kort period av kaos som unga vuxna kunnat ta sig själva samman och fattat att; ja det var ju helt förfärligt att livet var så här jävla orättvist, men det kan ju inte få påverka hela mitt liv? Så har de fattat att livet inte är skyldiga dem något och börjat jobba för att få det bättre.

Jag ska inte förminska Rasks upplevelse av barndomen hans, men det är dags att växa ur den där rollen nu.

Snubben verkar ju vara inne i en kraftigt manisk period.

Ditt gullande äcklar mig.
Nej, självklart är jag inte ett dugg insatt i vad han sysslar med. Jag har ju inte sett en enda video.

Faktum är att de personlighetsstörningar folk tillskriver honom är sådant han manifesterat öppet i det han själv lagt ut. Att de sedan gissar om vilken störning det de facto handlar om, det håller jag med om.
Ingen har tillgång till hans journaler så ingen vet ju vilka omdömen som getts av vården.
Att något inte står helt rätt till är ju däremot öppet för var och en att se.

Det står absolut öppet att se, att du sedan försöker klandra mig för precis varendaste liten sak utav vad som inte står rätt till hos mig är även ett bevis på att du är här för att pissa på mig =)
För även hos dig står inte allt rätt till, även det är öppet för var och en att se hos precis alla som ser hur du beter dig såfort fu får på dig din osynlighetsmantel, dvs anonyma nick.
För jag tror verkligen inte att du i sällskap talar till folk som du gör på detta forum, i sådana fall måste du vara en fett oskön och objussig, stel person som märker ord och är allmänt jävla bitter =) <3

Att bemöta andras lögnanklagelser med "Det är bagateller fan, släpp det." är ett annat narcissistiskt drag du besitter. När du blir konfronterad är det ändå någon annans fel. Det är fel på den andras känslor för att han tycker det är fel av dig att du ljuger. Det är märkligt hur du ständigt utgår från dig själv. Bara för att du tycker att det är en bagatell, så är det en bagatell. Tydligt narcissistiskt drag.

När det gäller din psykiska ohälsa, varför är du här och försöker övertyga alla om att du har den? Sen, med tanke på det jag sa i föregående stycke. Eftersom du är en sådan notorisk lögnare är det svårt att känna någon trovärdighet kring dina påståenden överlag. Du ljuger om din arbetsbakgrund, du ljuger om inkomster, du ljuger om att du ska köpa hund, du ljuger om vidden av din försäljning, lögn på lögn på lögn. Ändå utgår du från att folk ska tro dig bara för att du säger att det är på ett sätt.

Snälla, släpp utläggningarna om dina trauman och din tuffa barndom. Det är ingen som känner sympati för dig. Det är vidare 13 år sedan du blev myndig, det är så länge du inte behövt bo tillsammans med din pappa, som svek dig som barn. Jag kan känna sympati för barnet Alex, som fick stå ut med att ha en knarkande pappa. Men barnet Alex finns inte längre. Det är över ett decennium sedan barnet Alex försvann. Så att komma dragandes med din barndom såhär 13 år senare är liksom inte hållbart. Alla har trauman från barndomen, du kan inte kräva respekt och sympati för det i vuxen ålder, du borde ha bearbetat och slutat definiera dig med det för länge sen.