Citat:
Ursprungligen postat av
StorTuffBiker
Tror du uppskattade det till 98% lögner i någon gammal video.
Du spånar och tänker högt och du pratar redan om att du kommer kunna ta ut en lön från skäggfirman. Du är verkligen uppe i det blå och presenterar dina förhoppningar som sanningar trots att ett vanligt arbete, vilket skitjobb som helst, skulle ge dig en försörjning att räkna med. Jag hävdar ingenting, jag delar med mig av mina tankar.
Alla bär på trauman, ditt är inte värre än någon annans. Du har vidare ett ansvar som sträcker sig väldigt mycket längre än dig själv. Dina trauman är oväsentliga när du satt nya liv till världen. Ibland är det bra att släppa sina trauman, sluta definiera sig med dem och gå vidare med sitt liv. 28 år, precis. Det är tre år sedan du kom underfund med att du har ångest, men du står fortfarande kvar och stampar. Börja träna, meditera och är hälsosam mat. Och aktivera sig varenda dag, förslagsvis med ett jobb, så har du ingen tid att tänka på dina trauman. Jag lovar dig att saker blir bättre om du slutar leva i ditt eget huvud och i det förgångna som du inte kan påverka hur mycket du än tänker på det.
Spånar och tänker högt, fantiserar, precis som alla gör om sin egen framtid och hur saker skulle kunna vara, och var är felet i det?
Jag kommer inte kunna ta ut en lön, jag tar redan ut en viss lön, dock några enstaka tusenlappar men fortfarande ingen lögn eller höga tankar, det är ju så? vadär grejen ens? vad är det konstiga?
Och absolut, vilket "skitjobb" som helst skulle ge mig en försörjning, det har jag aldrig ens förnekat, men jag skulle inte klara av det med mitt psyke där jag är just nu, oavsett om det är en lögn för er eller inte.
Jag vågar påstå att mina trauman i tidig formande ålder är värre än andras, de flesta hittar inte sin pappa medvetslös från 11-12 års ålder och får bli förälder åt sin egen förälder och därmed sakna trygghet och bättre vetande, sådan skit sitter kvar vare sig du försöker förminnska det och ta det ifrån mig eller inte.
Nej jag är inte kvar och stampar, du TROR det för att du inte ser vad som händer bakom kameran och jag sällan pratar om det just för att det är mitt privatliv.
Jag går hos psykiatrin, samtalsstöd på VC och har börjat bearbeta mig själv, något som inte fanns tid för under mina 28 år som medberoende.
Du kan inte ta ifrån mig eller förminska min historia och lägga orden i min mun åt mig och döma mig därefter, för du var inte där, alltså vet du absolut ingenting, utan sitter och tycker saker på ett anonymt nätforum om en främling du inte känner annat än vad jag delat på nätet.