Citat:
Ursprungligen postat av
ReedMe
Tack! Hyggligt av er att göra mig uppmärksam på det! Hittade uppgifter på WPU och läste igenom materialet.
Vid första förhöret får man intrycket att han är paranoid till sin natur, men även om man tar det i beaktande så förefaller uppgifterna som han lämnar i andra förhöret i april vara ett hopplock av uppgifter som han läst sig till i media (precis som han säger). Beskrivningen av den förföljande mannen är ju lite märklig; judenäsa och rör sig som en bonddräng. (Hur f-n rör sig en bonddräng?) + andra konstigheter. Men även om man bortser från den märkliga beskrivningen, och om man är snäll och ändå placerar Lundin på platsen, så kommer han uppenbarligen inte ihåg några detaljer. Och det är ju heller inte märkligt med tanke på hur det mänsklig minnet fungerar. Att minnas detaljer hänger på graden av koncentration vid tillfället.
Man kan väl dra slutsatsen att han vittnesmål inte tillför utredningen nånting.
Exakt. Han bidrog i stället med att förvirra, medvetet vilseleda i 8 år, ett under att han inte åkte in i buren för tilltaget. Som Lundin själv erkänner 1994 - han ljög ihop allt för att få rampljus, göra sig intressant, få ett sammanhang. Sannolikt har han detta gemensamt med en annan person i utredningen. Hade SE supit mindre, kanske han hade hållit sig till en snävare och trovärdigare story (och just
en story), även hållit reda på
vad han sagt och till
vem. Lagt band på sig. Inte varit så gränslös.
Men man lär ju ändå ge Lundin, att han hade en hygglig fantasi (till skillnad mot SE, som mest framstår som våghalsig i sammanhanget), byggde en bra och mycket detaljerad berättelse, om än den med tiden blev lite
för bra för att vara sann. Han såg ju till slut LOP hela vägen från Grand, till att makarna beskjuts vid Dekorima. Beskriver GM förbluffande detaljerat.
Intressant i sammanhanget, är ju också att Borgnäs träffade Lundin flera ggr (innan han erkände att han ljög), utan att fatta några som helt misstankar (vad jag förstått), utan tog i stället hans berättelse på största allvar, körsbärsplockade från hans story, eldade på (och skapade) privatspanare med sina vilda teorier (delvis) baserade på Lundins dikt, spred körsbären på bästa sändningstid i SVT via sina olika program fram till 1994. Kring detta borde Borgnäs få frågor. Vilken roll och makt hade egentligen SVT/Borgnäs, och hur styrde de svenska folket (med sitt svartmålande) i deras uppfattning om mordet och den havererade mordutredningen, och hur påverkade SVT/Borgnäs via detta i sin tur mordutredningen och deras relation till medborgarna och media? Borgnäs må ha gjort en del bra grejer genom åren, men han har även bidragit med skit och förvirrat, gör så än i dag, tyvärr. Detta borde han få kritiska frågor om. Och då inte bara av ett fåtal självständiga MOP-intresserade på Gunnar Walls blogg som orkar tänka själv.