Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag vet inte om jag har självmedicinerat direkt. Det var kanske mer i brist på annat att göra som det blev en del av sånt här. Jag har inte slutat helt och hållet men har verkligen trappat ner. Det finns så mycket andra mer produktiva saker att göra än att sitta och supa på värdelösa, dyra, krogar i sverige (utrikes kan det ju vara mer värt det). Det enda sättet att stå ut med dom miljöerna är väl att bli skitfull och det orkar jag inte hålla på med. Jag har hållt mig borta från alkoholister på nära håll i rätt många år, men hamnade lite kring såna för några år sen. Det är hemskt.

Överlag är det nog ganska ovanligt att Aspergare är drog eller alkoholmissbrukare i vuxen ålder. Men jag känner till ett par fall där som är rätt illa, tyvärr.

Jag gör ingenting med sömnen. Jag känner inte av det alls heller och tar inte mycket notis om det där. Jag ställer inte heller om mina analoga klockor som inte ställer om sig automagiskt. Kanske är det därför? Jag inte känner av något alltså.

Har min inre klocka

Jag har alkoholism i släkten så jag hoppas verkligen inte att det kommer att bli drog eller alkoholmissbrukare i vuxen ålder. Även om jag redan är 33 år gammal.

Jag hade det förr i tiden. Jag visste nästan alltid vad klockan var. Även när jag var nyvaken. Mina kompisar gjorde en grej av det där och frågade mig varenda dag då vi var i Prag nån vecka (och söp osv. i 180) vad klockan var när jag vaknade. Jag prickade oftast rätt +/- nån minut. Då vaknade jag ofta vid 14-16-tiden har jag för mig.

Jag hade också en klocka som tickade i mitt huvud hela tiden förr. Det var liksom en inspelning av en gammal (sjukt jobbig) tickande klocka i vardagsrummet i mitt barndomshem. Kanske höll den tiden? Den lät rätt högt i huvudet. Det försvann några år efter jag flyttat därifrån. Som tur är.

Jag tror det är vanligt att missbrukare har någon diagnos. Asperger eller ADHD. Jag tror mörkertalet är stort, många är säkert inte diagnostiserade. Man dövar helt enkelt ångesten. En normal person börjar oftast inte missbruka, de är trasiga på nått sätt.

Undrar hur det kommer att en del med ADHD & AS väljer att missbruka eller självmedicinerar
Är de så desperata eller att de inte får någon hjälp eller så av samhället

Kan hålla med dig där om att det finns ett stort mörkertal & att de dövar helt enkelt ångesten

Många lever i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Desperat vet jag inte om man är, alla vill ju må bra och ibland funkar det inte. Klart det är lätt att ta till droger då. Samhällets insatser är skräp. Insatserna går ut på att bara ge personen en sysselsättning så är allt bra sen. Som om det skulle lösa allt.

Kan hålla med dig där. Även om det ändå finns en del sysselsättning så går det inte ihop sig.
Men även Daglig Verksamhet är väl inget jobb på sitt sätt eller fattar jag galet.
Har dock aldrig varit på Daglig Verksamhet

Sedan om man är desperat så borde man väl inte ta till Droger eller sprit för att döva smärtan.
Men det är väl en tolkningsfråga

Jo. Skräp är vad det är. Generellt finns det väl inte direkt någon hjälp folk kan förvänta sig. Jag vet inte riktigt om jag kan rekommendera någon att ställa sig i kö för utredning, göra en utredning, få diagnos och sen försöka få någon riktig hjälp. Den tiden och energin kan spenderas på annat istället kanske. Det är tragiskt att det ser ut så, och att jag tycker så.

Var det så illa i ditt fall å på vilket sätt var det bara slöseri med tid??
Om jag får fråga om det

Jag vill inte gå in på detaljer kring det där här på "flashan". Det är rätt hopplöst. Bäst för mig är att verkligen inse att det inte direkt finns någon hjälp att få för mig: "Själv är bäste dräng". Jag behöver väl inte särskilt mycket hjälp heller direkt. Det går an.

Idag mår jag förrresten bättre än på rätt många år. Kanske sedan barnsben. Det har varit väldigt kämpigt bitvis , och det är inte BARA bra mående (hela coronahelvetet har ju satt sina spår). Men jag har blitt fri från $ystemet kan man väl säga (det går att läsa om det i andra trådar).

Jag måste fixa en del saker först, men jag tänker flytta utomlands (igen) och har inga planer på att någonsin bo i sverige igen. Jag vill inte sitta i en trist lägenhet, med tråkigt jobb och mögla bort i ett halvt havererat sverige. Jag har försökt komma iväg från sverige sedan 2014 egentligen, men det är en del saker (b.la. för att jag haft tre katter) som satt stopp för det. Jag hoppas jag kommer iväg snart.