Citat:
Ursprungligen postat av
mckenzy
Nej men att hitta på allt detta ? Han borde ju förstått att inget vittne skulle tro på honom . Den enda slutsatsen man kan dra av dessa lögner är att det är han som är gärningsmannen.
SE ljög om allt möjligt för att vara märkvärdigare än vad han var.
Han är urtypen som skulle sno åt sig äran för andras idéer och arbete.
SE ville slå mynt av att ha varit på mordplatsen vid ett statsministermord.
Bli kronvittne och hjälte.
I verkligheten kom han försent och gjorde ingenting. Det passade inte hans självbild och ego. Då friserar han lite som han gjort så många gånger tidigare i livet den gode SE.
Miniserien på Netflix bekräftar detta flera gånger. Om det bygger på fakta, vem vet. Hans fru M säger åt honom när han hyser gigantiska planer som nybliven politiker i Täby att han ska bli Täbys "starke man" att han ska lugna ned sig och ta en sak i sänder.
När SE avtackas på Skandia säger en sekreterare att SE hade ju haft planer på att starta egen reklambyrå.
När TP frågar en chef på Skandia om SE så berättar chefen att SE trott sig vara självskriven som den nye reklamchefen på Skandia men att SE saknade självinsikt och blev bitter när han inte fick tjänsten.
Det komiska med TPs bok och miniserien är att de omedvetet stärker bilden av SE som en vardagsmytoman med bekräftelsebehov och grandios självbild av att vara ämnad för något större. SE verkar ha ansett att han var ett missförstått geni.
Tänk bara på hans uttalande i TV till Folke Rydén "när man lägger pussel ska man inte ta bort de bitar som tillhör pusslet. Men polisen kanske inte är så bra på att lägga pussel".
Fram träder bilden av en man som tror sig vara han var ett stort geni. Sant är att han var intelligent men SE saknade driv och förmåga till att planera och hålla samman saker. En konstnärssjäl med ambitioner som saknade täckning.
SE var inte OPs baneman.