Driver juristbyrå utan en dag på högskolan - glad att jag inte pluggade. Ställ frågor

Hej!

Jag ser att många här funderar på att plugga till jurist och jag hoppas att mina erfarenheter kanske stillar funderingar. För egen del så har jag haft ett starkt juridikintresse sedan ungefär 14 års ålder, och jag ägnade hela gymnasietiden åt att fördjupa mig i så mycket juridik jag bara kunde. Utöver det har jag inte haft något särskilt studieintresse, och eftersom jag kommer från knapra hemförhållanden så blev det bråttom att börja tjäna pengar efter gymnasiet istället för att bo hemma och åka buss i nästan 10 år till.

Några år efter gymnasiet så började jag hjälpa närstående med diverse förvaltningsrättsligt och sedan spred sig ordet på stan om att jag kan hjälpa till juridiskt, både snabbt och billigt. Jag vet inte vilken av faktorerna som hade större betydelse men inom kort hade jag jobb upp till halsen, och jag startade då en byrå för att ha en formell plattform i domstolar och för betalningar. Nu ytterligare några år senare känner jag mig nästan som en rutinerad jurist och är redo att lämna yrket. Läs vidare om ni vill veta varför.

JOBBTILLFÖRSEL

Jobben kommer från olika kanaler och i början jagade jag dem aktivt, genom annonser, mindre upphandlingar etc. Här blev det mycket små ströjobb där man endast kunde fakturera ett par timmar i taget - mycket admin och ännu mer admin när man inte får betalt sen. Kom ihåg att som jurist arbetar man med struliga människor - vi återkommer till detta senare - och betalning uteblir allt som oftast från privatkunder.

Mycket jobb kommer från kontakter men ibland även hemsidan. Förvånansvärt mycket uppdrag kommer efter att riktiga juristbyråer tackat nej till uppdraget, eftersom de tycker det är svårt och är rädda att göra fel. Jag hugger tvärtom på allt inom alla tänkbara rättsområden och bara fantasin sätter gränser för vad jag åtagit mig hittills. Jag föreställer mig livet på advokatbyrå som fullt med enkla arbeten när man så snabbt tackar nej så fort man behöver formulera ett yrkande i tvist. Nu får jag även lite kunder som hittar mina prejudicerande mål och anlitar mig vid liknande problem.

Eftersom detta är ett deltidsjobb för mig så har jag blivit selektiv och passiv med målen - jag åtar mig bara medelstora mål där jag också vet att jag kommer få betalt. Jag är inte godkänd som rättsskyddsombud så det finns ingen vits att ge gratis rådgivning till folk som ändå anlitar en riktig advokat sen och får försäkringsersättning.

DOMSTOLARNA

En drivkraft med detta projekt var förstås att få arbeta med juridik och använda sin hjärna till det yttersta. Den första besvikelsen inträffade dock så fort man insåg att juridik inte riktig tillämpas i domstolarna. Inom förvaltningsrätten finns som bekant, ingen rättssäkerhet alls och jag tror inte det är någon skillnad att skicka in bilder på sin hundvalp jämfört med att författa långa, utförliga, juridiska inlagor.

I tingsrätten kan man ha mer tur men överlag sker inte så mycket juridik här heller. Domarna är väldigt måna om att parterna ska förlikas och pressar på något oerhört för detta - de går så långt som att berätta för min klient att denne kommer förlora redan under förberedelsen, vilket är olagligt men slutar ändå med att klienten oftast ger upp och går med på någon usel förlikning. Det är få gånger tvisten går hela vägen och jag får utlopp för mina kunskaper.

Undantagen finns där också, där domarna gör ett eminent arbete och en skarp domare är ibland enda ljuspunkten i detta yrke.

MOTPARTSOMBUDEN

I början fanns en oro över hur min bristande erfarenhet skulle inverka på klienterna i domstolen, samt hur jag skulle bli överkörd av mer erfarna motpartsombud. Denna oro skulle visa sig vara obefogad. Kvaliteten på motpartsombuden är oftast väldigt låga. Nog för att de flesta av mina tvister är på lägre nivå, men motpartsombuden begriper ofta inte juridik överhuvudtaget utan ägnar sig åt pajkastning och kan ägna långa inlagor om hur min klient är dum, oseriös, otrevlig och annat som inte handlar om målet i sig. Eftersom hela juristvärlden är någon form av kunskapsmätartävling/sandlåda för vuxna så får man bajsmackor av de andra ombuden så ofta de bara kan. Kanske ser det bättre ut vid juridik på högre nivå men inte i vardagsjuridiken. Domstolarna kan också hålla en låg nivå ibland men det finns alltid någon form av lägstanivå - för ombuden är det extremt illa. Utöver pajkastningen får jag också bevittna hur ombuden förstör sina klienters liv genom lathet eller okunskap i tvisterna.

ARBETSMILJÖN

Arbetsmiljön är överlag dålig. Du arbetar med bedrövade människor som ofta befinner sig i tvister för att de inte kan samarbeta, så samarbetet med juristen är inte heller smärtfritt. I huvudsak är klienten alltid missnöjd med dig. Klientens fokus ligger oftast på att berätta för domstolen hur dålig människa motparten är, och om jag nekar till att skicka in 40 sidor material till rätten som ska visa att hela motpartens släkt är lögnare, så blir klienten förstås missnöjd med mig. Förlorar man målet sedan så får man höra att man skickade in för lite material.

Är man utförlig och skickar in massa bra material så orkar ingen riktigt läsa det ändå utan det blir förlikningshets oavsett. Det är inte ovanligt att domarna ringer kvällen innan muntlig förberedelse och försöker tvinga fram någon förlikning så att hela sammanträdet ska ställas in. Jag har hört andra jurister också klaga på att tingsrätten vägrar döma längre utan allt ska bara förlikas.

Slutligen så är arbetet i sig påfrestande - en heldag i tingsrätten är utmattande. En heldag i hovrätten när man tittar på video på sig själv är ännu mer utmattande. Att skriva är utmattande. Att koncentrera sig för att ett helt mål inte ska fallera över någon liten miss är också utmattande.

Jag är lyckligt lottad och har flera andra jobb utöver detta också och alla har en bättre arbetsmiljö än detta. Jag kan variera min vardag men att arbeta med juridiken 40-60 timmar i veckan hade nog kört slut på mig mentalt.

EKONOMIN

Så, tjänar jag massa på mitt arbete med byrån?

Det korta svaret är nej. Som jag beskrivit så är juridiken på låg nivå ganska tuff. Ibland prutar domstolen ner arvodet så kraftigt att man exempelvis får kanske 5000 kr exklusive moms för något mindre brottmål. Då har man tjafsat med klient, åkt till Stockholms tingsrätt och erlagt halva arvodet bara i parkering och trängselskatter. Man hade tjänat mer på att stanna hemma bara.

Det blir mycket gratisrådgivning till klienter som aldrig blir betalande heller. Men jag kan inte skicka fakturor till alla som pratar med mig en kvart heller. När jag till slut landar en privatklient så försvinner ju 20% av arvodet i moms. Debiterar jag 2000 kr i timmen så är det 1600 kr kvar.

Jag har hemmakontor så jag dras inte med dyr kontorshyra i stan, men av 1600 kr blir det ändå inte mycket kvar. Skatten är runt 50% eller mer om man gör detta i större skala - men notera att betalningen många gånger uteblir. Antingen för att klienten förlorat och är utblottad, eller för att denne inte vill betala. Mitt största problem är att jag ibland efterskänker hela arvodet istället för att skuldsätta någon ensamstående mamma, där vi kanske rentav vunnit målen men klienten inte kan inkassera sin skuld, som även ska täcka mitt arvode. Visst, jag kommer gå till himmelen efter min död men det hjälper mig inte i detta liv.

En säker betalare är förstås tingsrätten själva, antingen i rättshjälpsmål eller brottmål. Det ena problemet är dock att dom gärna prutar ner arvodet så 1400 kr i timmen är i praktiken 700 kr i timmen ibland. Nästa problem är att man aldrig får pengarna. Även enkla tvistemål dröjer ibland 3 år när trötta domstolar och anståndscirkusen är klar, och först därefter får man en liten slant.

Arbetet börjar kanske löna sig om man är konkursförvaltare med högre debiteringsnivåer alternativt brottmålsadvokat i större brottmål. Där kan man sitta av massa tid eller få betalt för att ha låtsas läsa långa förundersökningar. Men det är lång tid från antagningsbeskedet vid högskolan till denna debiteringsnivå. Det går att tjäna miljoner på annat under den tiden.

Notera att dessa arvodesnivåer var bra för kanske 15 år sedan när alla andra i samhället hade månadslöner på 30 000 kr. Numera har mycket hänt inom det privata näringslivet och det går att tjäna pengar enkelt på annat också, vilket avspeglar sig på exempelvis bostadspriser. 1400 kr i timmen är kanske bra om man kan köpa en lägenhet för 1 miljon men inte om det kostar 7 miljoner att ens ha tak över huvudet.

SLUTSATS

Överlag speglar inte juristyrket de förväntningar man hoppades på som ung. Om man gillar att trycka ner andra människor och inbillar sig att någon bryr sig om att man är jurist och har kostym, så är kanske tingsrätterna en bra arbetsplats. För folk som gillar mer avslappnade miljöer så är vilket annat jobb som helst bättre.

Intjäningen kan vara god men den är spretig och vissa jurister överlever knappt medan andra tjänar miljoner - dock nästan alltid i äldre ålder. Detta är dock i en värld när man också kan bli miljonär på att lägga upp trams på youtube eller handla med begagnade bilar som 20-åring.

Om man tillhör den minoritet som blir jurister för att man överhuvudtaget intresserar sig för juridik så ska man inte räkna med att juridik faktiskt tillämpas i domstolarna.

Jag har noll koll på om det finns ett utbildningsöverskott idag men om bitrisar jobbar långa dagar för låga löner över flera år igen, så avråder jag starkt från yrket.

För egen del kommer jag sadla om till jordbruk framöver och jag är mycket hellre en dag i skogen än i tingsrätten. Med åldern försvinner den extrema drivkraften att bli rik och man börjar uppskatta sinnesro och sina intressen mer. Jag kan inte se mig själv bli gammal och fortfarande kasta paj i tingsrätten.

Som tillägg till ovan måste jag också förtydliga, med att jag alltid upplyser klienten men också tingsrätten om att jag inte är jur kand, särskilt när rätten försöker tillskriva titeln. Rätten brukar inte bry sig så mycket utan kan lika gärna fortsätta kalla en för "advokat". Klienten bryr sig ännu mindre och är desto mer tacksamma att de får svar på sina frågor omedelbart i stället för svar en gång i veckan av en mer meriterad jurist.

Domstolarna är nog vana vid detta och jag har själv haft minst ett motpartsombud utan utbildning, denne höll dock så dålig kvalitet att jag övervägde yrka på att personen skulle avvisas som ombud, men tingsrätten var förvånansvärt tolerant om än frustrerad med ombudets arbete. De verkar ha sett ännu värre ombud.

Jag upplever att tingsrätten inte har tid att räkna ombudens högskolepoäng utan mest uppskattar att man inte begär konstanta anstånd eller belastar rätten med osakligt material eller besvärliga invändningar som är grundlösa men måste prövas ändå.

Felpost. Jag fick svar i ditt andra inlägg.

Intressant. Har du anställda i denna verksamhet? Vilka roller inom juridiken är en lekman inte tillåten att innehava i Sverige?

Det här kan vara Flashbacks bästa inlägg genom tiderna.

Mytomani kallas det när man arbetar som advokat utan juristutbildning.

Nej, inga anställda. Jobben räcker inte ens till mig själv med storstadskostnader, men det är delvis också för att jag selekterar jobben och inte hugger på alla småuppdrag bara för att överleva.

Däremot får jag ibland nåt infall om att söka jobb som "paralegal" på annan byrå i tron om att få ännu bredare uppdrag, men jag ångrar mig fort vid tanken på att jobba med detta på heltid.

Som lekman får du inte bli domare eller åklagare. Du kan inte heller bli advokat, och det är där den avgörande skillnaden är om man vill driva byrå - nämligen att man inte kan få alla domstolsförordnanden, utan bara vissa. Det är alltså ytterst svårt att driva liten byrå ens med juristexamen, om man inte är advokat.

Baksidan av myntet med att ha staten som uppdragsgivare är att man då måste handskas med ett riktigt besvärligt klientel, det vill säga narkomaner, tungt kriminella eller migrationsmål. Här är jag fortfarande någon form av "affärsjurist" så det är lite mer städat även om det redan här ligger mentalt på gränslandet för hur mycket man orkar stångas.

Att säga att man är advokat när man inte är det är olagligt, men det gör inte heller ts. Ts kallar sig jurist och det är inte en skyddad titel och är således fullt tillåtet att göra även om man inte är utbildad.

Du är alltså privat försvarare i brottmål? Inte offentlig försvarare?

Märkligt att TR kan pruta ner dig till 700 kr/h. Aldrig hört talas om. Går man på taxa finns det ju en fastställd sådan per timme. Aldrig heller hört eller varit med om att det tar flera år att få betalt. Jag brukar få betalt från domstolarna inom 7-10 dagar efter att kostnadräkning ilämnats.

Om du har svårt att få betalt av klienter är det väl lämpligt att debitera i förskott?

Sveriges egna Better Call Saul alltså.

Bra jobbat.

Jag kan bara vara privat försvarare i brottmål, offentlig försvarare fordrar advokattitel förutom i undantagsfall.

Jag menade inte att timtaxan fastställs under rättshjälpsnivå men att man underskattar tidsåtgången. Jag hade exempelvis ett mycket invecklat näringslivsrelaterat ärende som ledde till åtal för fem klienter samtidigt, med en gedigen förundersökning. Efter massa fram och tillbaka insåg jag att ärendet redan prövats förvaltningsrättsligt och jag skickade in en res judicata-invändning till domstolen istället för att traggla det genom domstol i flera år. Åklagaren återkallade åtalet omedelbart och domstolen tyckte att en simpel res judicata-invändning inte kan ha tagit många timmar.

Så beräknat på min egentliga tidsåtgång var jag inte ens i närheten av rättshjälpstaxan och det tog väl allt som allt 1,5 år att få se några pengar från att man tacklat den där pucken av inläsning.

Jag debiterar numera som du säger en hel del i förskott men det är svårt att debitera ett helt case i förskott. Många gånger har jag en pank klient men ett juridiskt intressant mål så jag debiterar noll i förskott.

Jag har tillämpat principen hälften i förskott, hälften i efterskott en gång och blev blåst på den andra halvan. Klienten var tydligen mycket missnöjd med min insats för jag var "elak" mot motparten i tingsrätten som ju var hans gamla vän. Att vi vann målet spelade ingen roll.

Om det nu finns tveksamheter kring om jag kommer få betalt så tar jag inte på mig målet alls. Oftast hamnar vi i ett dödläge där klienten inte vill eller kan betala massa i förskott och där jag inte vill arbeta massa i förskott. Då får det vara så.

Hade detta varit mitt huvudsakliga levebröd så hade situationen varit en annan, då hade man fått hugga på allt och sen be till Gud att man får betalt någon gång i framtiden.

Tänker direkt på Mike Ross i Suits.