Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Redan 1965-10-27 efterlystes Dahlsjö av övervakningsnämnden.

Dahlsjö och Kjell-Åke kom 1965-11-18 att efterlysas i både Danmark och Norge. Däremot var inte Dahlsjös egen familj nämnvärt intresserade av att efterlysa honom. De lär ha känt sig mer eller mindre tvingade till att göra detta och det skedde först 1966-03-31. Gay Karlsson kom däremot aldrig att efterlysas i vare sig Danmark eller Norge.

Berodde detta på att de visste var han var , eller att han försvunnit frivilligt..?

Var det övervakningsnämnden som efterlyste dem i Danmark? Man undrar ju vilken info som gjorde att de efterlystes men inte Gay.

Polisen kom att efterlysa både Dahlsjö och Kjell-Åke i Norge och Danmark beroende på att Kjell-Åkes mamma hade anmält sonen som försvunnen i början av augusti samt att övervakningsnämnden efterlyste Dahlsjö strax innan efterlysningarna i grannländerna. Kjell-Åkes efterlysning i Norge har nummer 268A-65. Det hade också pratats om att de skulle göra en resa till Danmark. Kjell-Åkes pappa var född i Norge så därför var bl. a. dessa orsaker som gjorde att grannländerna blev intressanta.

Att Gay aldrig efterlystes är fullt logiskt. Han blev först 1968-07-10 anmäld som försvunnen av sin syster. Dessutom, hur tragiskt det än låter, så kan kan säga att han mer eller mindre innan han försvann redan var "försvunnen".

Utan att det går att bevisa, så visst kände familjen Dahlsjö till var han uppehöll sig, att försvinnandet skedde frivilligt fast under tvång samt att familjen i Göteborg ibland skickade pengar till honom i Holland.

Då han försvann var anställd hos firman Underhållstjänst. 1968 försökte hans familj dödförklara honom men misslyckades. Varför de skulle ha velat göra en så tidig dödförklaring av brodern/sonen berodde på att denne hade någon slags försäkring från sin arbetsgivare där Dahlsjö var anställd vid försvinnandet. Eftersom dödförklaringen misslyckades så lär det knappast ha blivit några pengar att hämta.

Nu har jag bara 82 sidor kvar på denna fascinerande och spännande tråd!

En sak som jag funderat på ett tag nu är det här med sjömansbok, jag förstår att idag är det en ID-handling som kallas för sjöfartsbok, man ansöker om den digitalt hos Transportstyrelsen, och den är för den som jobbar på sjön och i den antecknas på- och avmönstring. Den är inte en id-handling som id-kort och pass.

Men hur var det på 1960-talet?
Hur gick man tillväga för att skaffa en sjömansbok då?
Fördes uppgifterna från sjömansboken in i något register?
Behövdes pass också när man skulle mönstra på eller räckte det med sjömansboken?
Om man tappade bort sin bok, kunde man enkelt få ut en ny då?


Nu återgår jag till läsandet!

Vad jag förstått kunde man få ut en ny bok och folk har föreslagit Antwerpen. Kanske för att det fanns en svensk sjömanskyrka där? Jag har gjort en del för att få reda på mer därifrån men kört fast. Ett stort problem är att killarna antagligen inte skrev in sig m sitt gamla svenska namn. Dahlsjö har det förekommit uppgifter som att han ändrat sitt namn i Nederländerna.

Vad betyder "känt namn" här?
Betyder det att det är en offentlig kändis eller att du vet namnet på den personen?

Du ligger verkligen inte på latsidan och snart har du läst hela denna mycket långa tråd.

Om en person vid den här tiden ville gå ut till sjöss i t. ex. Göteborg så begav han sig till Sjömanshuset. Där fick han sin sjömansbok utfärdad. Uppgifter såsom på- och avmönstring infördes helt riktigt i denna bok och det fanns ett svenskt register där det bl. a. antecknades när en person blev avstängd p. g. a. att han hade misskött sig. Som t. ex. Kjell-Åkes kompis Kent Sollenstedt. I dessa gamla sjömanshandlingar framkom att Dahlsjö var "ej sjöfar." 1967. Vilket han heller inte var med tanke på att han hade försvunnit 1965. Uppgifterna från Dahlsjös resor 1960-61 har också framkommit från gamla anteckningar om hans sjömansliv.

En sjömansbok var en betydelsefull och viktig handling för alla sjömän och kunde ses som en ID-handling inom yrket men var inte en sådan ID-handling såsom pass och körkort. En sjöman var tvungen att också ha med sitt pass under resorna. Kan tänka mig att om någon enbart gjorde resor till Norge, Danmark och Finland inte behövde ett pass.

Om en sjöman förlorade sin sjömansbok kunde en ny erhållas. Även om en person kom att bli avstängd från att gå till sjöss i Sverige kunde denne ta sig till Antwerpen där han kunde få en ny. Detta var dock inte en svensk sjömansbok utan belgisk.

Inte omöjligt att Dahlsjö kan ha gått ut till sjöss när han bodde i Holland. Denna kan då ha varit utfärdad i Antwerpen men han kan också ev. ha fått den utfärdad i Rotterdam där han bodde. Vi vet också att han höll till i hamnen där.

Om en person var stoppad i Sverige som sjöman kunde inte Svenska Sjömanskyrkan utfärda en ny sjömansbok.

Tror inte att svenska sjömanskyrkor själva kunde utfärda en ny sjömansbok men jag är osäker. Åtminstone inte innan kontakt tagits med svenska myndigheter. Om Kjell-Åke gick ut som sjöman och då ev. tog sig till Antwerpen har aldrig framkommit. Däremot kan Dahlsjö ev. ha vänt sig till Sjömanshuset/Sjömansförmedlingen i Antwerpen och där begärt att få en belgisk sjömansbok. Hans svenska sjömansbok vet vi blev kvar i bostaden då han lämnade hemmet för sista gången 1965-07-28.

Gjorde han det så lär han nog ha använt sig av ett annat namn som lät mer holländskt.

Säger ryktet något om när sålde hon bilen?

Nej det har aldrig framkommit till vem Kjell-Åkes flickvän skall ha sålt bilen till.

Bara att hon gjorde det. Det har heller inte framkommit när i tiden hon gjorde förutom att det skall ha skett efter att han försvann. Stämmer detta så skedde detta under 1966 och efter att Liseberg öppnade för säsongen.