Året var
1955
Filmen var
Guys and Dolls
https://www.imdb.com/title/tt0048140/?ref_=nm_flmg_act_39
Översättningen av Guys and Dolls blev givetvis
Pysar och sländor
Vad är det här då? En lång musikal med Frank Sinatra, Marlon Brando, Jean Simmons och Vivian Blaine tillsammans med många dansare, mindre roller och statister. En välgjord och påkostad historia.
Filmen är upplagd som en förlängning av en pjäs. Vilket fungerar mycket bättre än att försöka få in mängder av musik- samt dansnummer i en vanlig film.
Musiken är från sin tid med Sinatra och vissa former av jazz. Kanske svårsålt för dagens publik som genomgått många genre-byten sedan dess, men en del sång och dans fungerar. Välgjorda danser, bra sångframföranden och några medryckande låtar än idag. Dock är en del saker kvar i sin tid. Det känns som det antingen kan vara charmigt och välgjort eller mest tråkigt när musiken går igång.
Frank Sinatra spelar sig själv, Vivian Blaine var tagen direkt ur dåtida teaterföreställningen vilket gör hennes roll mest daterad, Jean Simmons är rätt bra och Marlon Brando glänser. Utöver vissa delar av musiken och dansen är det Brando som stjäl det mesta av showen. Ibland märks tidens gång (66 år har passerat..) på Brandos dialog, men mestadels inte. Även lite humor slängs med.
Betyget på IMDB? 7,2 / 10
Mitt omdöme: Filmen är väl lång och resan varierande, men överraskade mycket är bra. Jag tar denna film framför de flesta musikaler jag sett varje dag i veckan.. Grease, Les Misérables, The Greatest Showman, Staying Alive, Sweeney Todd eller Mamma Mia!