Finns det sånt folk på riktigt i Sverige? (Krönika om SJ av Jonatan Unge i AB)

Så denna krönika skall alltså vara ett exempel på hans humor? En mycket speciell sort i så fall.
Ungefär som mobbaren som knuffar klassens hackkyckling i en vattenpöl eller slänger hans mössa upp i ett träd. Alla hans gängkompisar och rövslickare brukar finna detta hejdlöst medan komiken alltid undgår omgivningen.

Han beskriver ingen av sina egna(antagligen många) brister, han blott gnäller över hur värdelösa alla andra är.
Ingen självinsikt, ingen skarp analys.

Det är ju det han beskriver.

Hur egocentrerad och självisk han är.
Det är ofta hans humor att visa på hur självcentrerade vi är och bara ser till oss själva och vårt.

Är det någon form av judisk humor? Den brukar vara extremt egocentrisk och sadistisk vilket förklarar varför det inte är allas kopp te. Särskilt om den riktar sig mot mottagarens egna grupp vilket detta gör då svensken är väldigt jämlik varför han tar parti för den utsatte servicearbetaren som är beroende av goda kundomdömen.

Här har vi en gosse som tror att hela världen ska cirkulera runt honom.
Han står och klagar på samhället,klagar på allt han kan se framför sig. Hur kan såna människor ha rösträtt?

Fuck allt jag sa ovan,hur fan får han plats i Sveriges största tidning?
Nackskott på såna människor, kasta han till något land i Afrika så får han se verkligheten framför sig.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...till-stockholm

Så flyg suger för han inte kan packa en väska ordentligt, följa ganska enkla instruktioner om elektronik i handbagage och ger sig in i en dispyt och märker ord. Är han så jävla odräglig nykter är det en jävla tur att han inte fick tag i någon alkohol. Överpriviligerade jävla pajas