Citat:
Ursprungligen postat av
DrMurdoch
Jonathan Unge är komiker och satiriker.
Han beskriver öppet sina rädslor, ångest, fel och brister.
Tycker att han har en intressant humor. Den är mer krävande än tex Robert Gustafsson eller Johan Glans.
Jonathan Unge är utan tvivel en av Sveriges mer intektuella komiker tillsammans med han, vad han nu heter, med boken "En svensk tiger".
Aron Flemming eller något sånt heter han. De sparkar upp, ned, höger, vänster. Det är humor.
Han den där fula som ser ut som Shrek är inte rolig, inte den terroristsponsrande kurden heller.
Så denna krönika skall alltså vara ett exempel på hans humor? En mycket speciell sort i så fall.
Ungefär som mobbaren som knuffar klassens hackkyckling i en vattenpöl eller slänger hans mössa upp i ett träd. Alla hans gängkompisar och rövslickare brukar finna detta hejdlöst medan komiken alltid undgår omgivningen.
Han beskriver ingen av sina egna(antagligen många) brister, han blott gnäller över hur värdelösa alla andra är.
Ingen självinsikt, ingen skarp analys.