Citat:
Är det inte dags att förnedra sig? Hur ska den svenska herrtruppen se ut i OS?
Redan uttagna är Oskar som fick ett efterlängtat genombrott ifjol och Burman som också lyfte till slut, tack vare att ryggproblemen lösts?
Sen är Frälsarn given om han håller samma nivå som ifjol - då han var den enda förutom Oskar och Jens som ens med god vilja kan anses ha topp åtta kapacitet.
Men sen?
Calle - den mest bortslösade talangen. Men är väl ändå största hoppet, faktiskt mindre än två år sen han var mindre än en sekund från pallen med i stort sett hela världseliten på plats. Men frågan är hur pass fel han tränat i sommar/höst?
Johan Häggström - om han hittar tillbaka till formen från 19/20 så är han ett bra komplement till Oskar i sprintstafetten, göra en habil förstasträckan i stafetten (men kommer inte hänga med i rycket sista kilometern) och fixa en semifinalplats i sprint. Detta är alltså den optimistiska vinklingen.
Grate - med stolpe in går han till semi i sprinten, men finns väl i ärlighetens namn inte så mycket mer att hoppas på. Eller lyckas Emma smitta honom med ett lyft?
Anton Persson - rykten säger att han lyft sig - men han har väl aldrig visat något mer än att han precis tagit sig vidare från kvalet i sprintar - så det är ett gigantiskt kliv som behövs om han ska få åka till OS
Björn Sandström - som Anton fast på distans. Dvs tar poäng i världscupen en bra dag. Kan möjligen ta plats som stafettsegern i OS (stafetten i Lillehammer är väl det bästa han presterat)
Fredrik Andersson - har väl mest visat att han är för långsam - förutom riktigt bra stafettsträcka på U23-VM - men jag har svårt att förstå vad han ska kunna bidra med i OS
Karl-Johan Westberg - en åkare jag inte riktigt blir klok på. Har länge känts som att det bara behövs ett litet lyft så skulle vi ha en pålitlig sprinter - bästa insatserna har väl genomgående kommit i sprintstafetten i fristil. Jag hoppas återigen på ett lyft, men mer än semifinal i OS-sprinten har jag svårt att se att det ska räcka till (och konkurrensen i en fristilssprint är ju extrem på herrsidan)
Summa summarum - tre givna, hoppas Johan Häggström hittar tillbaka till formen från 19/20 och att Calle chockar med att göra allt rätt från nu till VM så kan det bli två kul stafetter. Med tur har vi även två herrar i sprintsemifinal. Men man borde börja om sen och tänka till hur man ska matcha de som är födda 99 och senare (de som bör ta rygg på Frälsarn), för det finns mer hopp där även om jag har svårt att se att nån av dem ska prestera i OS - möjligen kan nån av dem bli den fjärde åkaren som vi behöver till stafetten om inte Johan eller Calle hittar rätt. Suck, det här var deprimerande - vi får hoppas på några under - samt att Oskar och Burman prickar toppformen.
Redan uttagna är Oskar som fick ett efterlängtat genombrott ifjol och Burman som också lyfte till slut, tack vare att ryggproblemen lösts?
Sen är Frälsarn given om han håller samma nivå som ifjol - då han var den enda förutom Oskar och Jens som ens med god vilja kan anses ha topp åtta kapacitet.
Men sen?
Calle - den mest bortslösade talangen. Men är väl ändå största hoppet, faktiskt mindre än två år sen han var mindre än en sekund från pallen med i stort sett hela världseliten på plats. Men frågan är hur pass fel han tränat i sommar/höst?
Johan Häggström - om han hittar tillbaka till formen från 19/20 så är han ett bra komplement till Oskar i sprintstafetten, göra en habil förstasträckan i stafetten (men kommer inte hänga med i rycket sista kilometern) och fixa en semifinalplats i sprint. Detta är alltså den optimistiska vinklingen.
Grate - med stolpe in går han till semi i sprinten, men finns väl i ärlighetens namn inte så mycket mer att hoppas på. Eller lyckas Emma smitta honom med ett lyft?
Anton Persson - rykten säger att han lyft sig - men han har väl aldrig visat något mer än att han precis tagit sig vidare från kvalet i sprintar - så det är ett gigantiskt kliv som behövs om han ska få åka till OS
Björn Sandström - som Anton fast på distans. Dvs tar poäng i världscupen en bra dag. Kan möjligen ta plats som stafettsegern i OS (stafetten i Lillehammer är väl det bästa han presterat)
Fredrik Andersson - har väl mest visat att han är för långsam - förutom riktigt bra stafettsträcka på U23-VM - men jag har svårt att förstå vad han ska kunna bidra med i OS
Karl-Johan Westberg - en åkare jag inte riktigt blir klok på. Har länge känts som att det bara behövs ett litet lyft så skulle vi ha en pålitlig sprinter - bästa insatserna har väl genomgående kommit i sprintstafetten i fristil. Jag hoppas återigen på ett lyft, men mer än semifinal i OS-sprinten har jag svårt att se att det ska räcka till (och konkurrensen i en fristilssprint är ju extrem på herrsidan)
Summa summarum - tre givna, hoppas Johan Häggström hittar tillbaka till formen från 19/20 och att Calle chockar med att göra allt rätt från nu till VM så kan det bli två kul stafetter. Med tur har vi även två herrar i sprintsemifinal. Men man borde börja om sen och tänka till hur man ska matcha de som är födda 99 och senare (de som bör ta rygg på Frälsarn), för det finns mer hopp där även om jag har svårt att se att nån av dem ska prestera i OS - möjligen kan nån av dem bli den fjärde åkaren som vi behöver till stafetten om inte Johan eller Calle hittar rätt. Suck, det här var deprimerande - vi får hoppas på några under - samt att Oskar och Burman prickar toppformen.
När det gäller herrarna, är det inte bättre att börja med de två stafettlagen och sedan fylla på utöver det?
