Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

Finns det någon koppling med att många med asperger gillar brädspel, vara en sk hemmasittare och spelar Wow?

Gärna att de vill vara mycket ensam

Låg tolerans för orättvisa, kan du ge ett exempel.

Jag kan ibland ana nepotism i vissa myndigheter och är det så man misstänker att det missköts måste det sägas till tycker jag. En sådan sak att vissa anställda i kommuner driver också åkerier och "vinner" sina upphandlingar, där måste någon säga till och vips blev han uppsagd.

Har inget med att vara rättshaverist eller asperger.

Det finns nog dem som är så. Jag kan bara tala för mig själv, och jag är inget av dessa. Jag har inget emot att vara ensam då och då, men det finns gränser.

Spela brädspel i grupp är nåt jag gärna slipper såvida jag inte är extremt duktig på själva spelet men jag har aldrig haft ork eller tid att lära mig, dessutom rörig i hjärnan med alla regler hit och dit.

Gör de bort sig ofta socialt?

Känner igen mig i särskilt ett drag. Det finns ingen social ömsesidighet då jag ställer frågor sällan till andra. Vi pratar ofta om det jag tar upp eller berättar skitsaker som ingen bryr sig om och bara tänker "och?" och sen känner jag mig så jävla dum och får dåligt samvete för att jag har sagt det.

Kan det vara asperger eller autism?

Finns garanterat Aspies som gillar brädspel, är hemmasittare och tycker om WoW i samma utsträckning som det finns de Aspies som inte passar in på beskrivningen ovan. Men just brädspel och rollspel är ju just nördiga företeelser varpå "fördomen" om att Aspies är nördar per se hänger kvar och således färgar av sig på föreställningen om att de är si eller så.

Jag gillar brädspel i viss mån, om nu Trivial Pursuit faller under kategorin brädspel, men utöver TP har jag inget större intresse, utan ska jag spela något så är det tv/datorspel som gäller. Är ingen tävlingsmänniska så föredrar att spela ensam, vilket även leder oss in på det här med ensamhet och behovet av ensamhet. Majoriteten av de med diagnosen har behov av att dra sig tillbaka, ägna tid på eget bevåg åt sina specialintressen därifrån man utvinner energi tillbaka som gått förlorad under stunder där man är bland andra människor. Det är väldigt energikrävande att umgås med andra, oavsett om det är personer jag känner eller ej, hjärnan går på högvarv för att ta in och försöka hinna med att sortera sinnesintryck, samtidigt som jag försöker konstant vara medveten om vad jag gör, säger och uppfattas av andra för att minska eventuella missförstånd eller obekväma situationer.

Sedan är det viktigt att poängtera detta med ensam, om den är frivillig eller ej, och i vilken utsträckning det rör sig om. Mina närmaste är väl förstådda med mitt behov av att dra mig tillbaka och lagra på med energi för kommande sociala samspel. Bara för att jag är ensam betyder det inte att jag blir en s.k. basement dweller, utan beger mig oftast ut och iväg på långa promenader eller vandringar, där jag har sällskap av naturen och djurlivet. Det är under dessa stunder som jag är som mest tillfreds över tillvaron, så den ensamheten är absolut inte negativt laddad.


Gjort bort mig genom åren otaliga gånger, mindre numera på senare år då jag blivit bättre på att tänka först och agera sen, samt att jag blivit mera medveten om hur jag kan uppfattas av andra om jag är på ett visst sätt som bryter av mot gängse outtalade sociala regler. Händer ofta att jag hamnar i tankebanor om hur jag betett mig förr en massa år sedan, varpå jag får enorma skamsköljningar till den grad att det blir väldigt påfrestande.

Personen ifråga har någon slags barnslig och naiv föreställning om rättvisa. Sådan som inte existerar i det verkliga livet.

Vad jag har märkt;

1. Väldigt stela, svårt att dela glädje eller uppskatta skämt.
2. Hänsynslöst och oprovocerat konfrontativa. Förmår säga saker som en med tvåsiffrigt IQ på den nedre halvan förstår är fel, följt av efterhandskonstruktioner när de ifrågasätts.
3. Ofta egoistiska och otacksamma, även inför större uppoffringar. Har inget emot att finna och påpeka fel på desamma. Ordet "tack" bör man inte förvänta sig.
4. Dignitetsbefriade. Erbjudande om mat eller sovplats efter lång resa ingen självklarhet.
5. Ansvarslösa. Gömmer sig gärna bakom diagnos och menar att man inte förväntas bli en bra människa eller söka jobb för man har asperger.
6. Förbannat slöa och curlade. "Orkar" inte gå på stan en halvtimme, pga. "låg energi". Kan dock utan vidare sitta och spela 18-20 timmar istället.
7. Teoretiskt överanalyserande, praktiskt underpresterande.
8. Kontrollbehov. Är smörpaketet flyttat 2 cm i kylen eller skorna på fel plats i hallen är det livsavgörande att informera.

100% guilt by association, men ja, det är väl vad tråden handlar om. Min erfarenhet: sömniga jädrar som funnit en ursäkt att undfly samhället.

Vad har brädspel med WoW att göra?

Nej. Du är däremot självfokuserad och osäker på motpartens avsikter. Det finns något uttryck som säger "never talk about yourself", och att andra frågar om de vill veta.

Huruvida uttrycket stämmer eller inte har jag svårt att säga. Om du pratar med en mer extrovert person får du nog ett helt annat utfall, då kommer antagligen frågorna hur mycket "skit" du än pratar.

Då hade du heller inte haft ett behov av långvarig sjukersättning. Människan har ett behov att passa in oavsett diagnos eller inte. Även om det kanske påverkar någon med diagnos på ett annat sätt än någon utan så blir man ändå påverkad att inte kunna prestera, hantera stress eller situationer man inte har kontroll över.

En del fungerar i ett arbetsliv anpassat efter individen. Andra klarar inte av att gå och handla själva.

Har hört något om att de har en väldigt pekuliär gångstill? Kan det ligga något i detta alls?