Flat Earth--Jorden är platt

Ser ingen haltande logik i att erkänna möjligheten hur en platt yta kan skapa begränsningar i hur långt vi kan se.

På vilket sätt skulle avståndet vi kan se påverkas av att ytan under är platt? Och hur stort avstånd till den platta ytan måste det vara för att det ska påverka?

Utmärkta frågor! Så låter en person som vill ta reda på sanningen.

Avståndet är såklart nyckelfrågan. Att ytan är platt har ingenting med saken att göra, men det förstår du såklart.

Så hur långt kan vi då se? Kan vi se till solen med det avstånd som är etablerat?
När det gäller dina fantasier finns det ingenting som någon mer än du kan förstå.

Fast här hamnar ni alltid. Ni behöver uppfinna nya egenskaper - som aldrig beskrivits tidigare. Och som ni själva inte har den minsta förklaring till.

Perspektiv skymmer aldrig något.

Ljus som går över en plan yta beter sig inte annorlunda än annat ljus.

Samt: du har ännu inte kommenterat att vi ser avlägsna stjärnor även nära horisonten - samtidigt som solen är osynlig.

Hitta inte på en ny ad hoc-lösning nu.

Hur långt vi kan se vet vi bara när vi tar reda på hur en platt yta av en viss storlek skulle yttra sig. Kanske precis så som vi ser världen omkring oss idag?

Om vi kan se till solen beror såklart på var någonstans den befinner sig i förhållande till oss som tittar mot den.

Har den passerat den gräns där vi inte längre ser den på en platt yta, så ser vi den inte. Logiskt.

Det finns inga fantasier med erkännandet av möjligheten att begränsingar i hur långt vi kan se över en platt yta kan existera.

Fast nu snurrar du till allt.

Hur långt kan vi se? Du skrev tidigare att en plan yta under inte spelar någon roll.

Så hur långt kan vi se?

Det som skulle behövas är att någon kan skapa en fungerande plattkarta som verkligen fungerar och där södra korset verkligen är rakt söderut oavsett var på södra sidan du befinner dig. Där flygtiderna på södra halvklotet stämmer och där ekvatorns längd stämmer och där länderna på södra halvklotet inte är deformerade så som t ex Australien är på Gleason.
Du bevisar ingenting genom att spekulera om att perspektiv skulle dölja Turning Torso så länge du inte kan bevisa det.

Det är ju ett rent hypotetiskt resonemang eftersom vi av tusen andra skäl vet att ytan inte är platt.

Det finns ingen platt yta alltså är ditt resonemang meningslöst och ologiskt.


Vi vet hur långt vi kan se och vi vet att jorden inte är en platt yta.

Varför skulle jag inte se dessa stjärnor? De befinner sig uppenbarligen inte på samma plats som solen över en teoretiskt platt jord.

Det är som att du är inkapabel att föreställa dig de absolut enklaste idéerna, så fort en kurvlös värld behöver beaktas.

"Någonting över mig på en platt jord har olika positioner, och således ser jag dem inte tillsammans" - omöjlig tanke, av någon anledning?

Nej, perspektiv skymmer ingenting om du drar något längst med ditt köksbord. Något annat exempel som innefattar en plan yta större än X antal mil, det har du inte, och därför vet du inte vad du pratar om. Sen är det förmodligen inte så enkelt svar som "perspektiv" - om jorden nu är platt.

Vet inte hur du tror ljus skulle kunna ta sig förbi en begränsning i hur långt vi kan se? En begränsning är en begränsning, oavsett form på jorden.

Fast dessa 'enkla idéer' är ju endast dina fantasier.

Och ljuset från de avlägsna stjärnorna går lika nära din plana yta som solens gör. Varför beter sig ljusen så olika?

Det funkar inte riktigt så. Du måste falsifiera samtliga bevis för att jorden är en sfär, även om du kommer med någon enastående upptäckt om "bottom-first" så förklarar det inte alla andra bevis.

Du måste även kunna förklara t.ex polstjärnans position över horisonten, hur ekvatorn kan vara 4000 mil lång, flygresor, stjärnhimlens rotation, varför gyrot roterar 15 grader per timme och hur det kommer sig att södra korset är i söder i såväl Chile som Australien.