Citat:
Ursprungligen postat av
dirtydave82
Har sett ett "spöke" på jobbet nyligen och det var mitt på dagen. Var i mitt sinnesfulla bruk såklart, och har aldrig sett något liknande i mitt liv. Såg den "grå figuren" mellan en öppen dörr. Det kändes mer som en död energi som spelas upp framför ens ögon, och inget mer, ingen större mening. Jag klev ut genom dörren för att kontakta "figuren" då jag trodde det var en kollega, och började hojta. Fick inget svar och figuren försvann.
Vi människor måste nog förstå att världen inte alltid är som vi tror. Om skolan, vetenskapen och dina föräldrar endast sagt det finns däggdjur på jorden, men sedan en dag blir du uppspolad på ön Komodo och kommer i kontakt med de där jättelika ödlorna skulle du knappt uppfatta dessa djur som verklighet.
Detta är det vettigaste inlägget i tråden. Människan tenderar att ha en enorm övertro på sin egen förståelse, och de kloka vetenskapsmännen förstår just detta. När det kommer till det okända ger de kloka varken jakande eller nekande svar, utan vidhåller att det jobbigaste med att vara vetenskapsman är att erkänna hur otroligt lite vi egentligen vet, och att ofantliga mängder vetenskapliga upptäckter återstår att upptäcka.
Endast fem procent av haven är utforskade, så i teorin kan det finnas sjöjungfrur simmandes långt där nere. Och fram tills att detta upptäcks är det en fantasi.
Att helt avfärda komplexa dualistiska och kvantfysiska idéer är dumhet, för vem vet vad mänskligheten kommer ha upptäckt om hundratals år? I och för sig är det inte unikt att majoriteten tror sig veta massa saker de egentligen inte vet, för så har det alltid varit på ett eller annat sätt. Det var länge dödsstraff för att ifrågasätta jordens platthet.
