Vilka hade egentligen den bästa uppväxten(objektivt)? 60,70,80,90 eller 00-talister?

60-talisterna, helt klart. Ekonomin i Sverige var bland den bästa i världen på 60-talet, alltså föds de in i ett samhälle till bredden fylld med framtidstro. Även om ekonomin försvagades under 70 och 80-talet höll sig känslan av att "allt är möjligt" (extremt lätt att få lån då de skulle ut i vuxenlivet på 80-talet exempelvis), ända fram till 90-talet. Först då briserar ekonomin. Vidare fanns det aldrig någon bostadsbrist att tala om, och tilltron till makthavare lär varit omåttligt hög. (Gör bara som alla andra så blir det bra). I och med den ekonomiska kullkastningen under tidigt 90-tal, tillsammans med mordet på Palme i slutet av 80-talet, ställdes allt detta på ända och således blev 90-talet det sämsta årtiondet att växa upp på. (Då 60-talisterna själva fick barn).

Men det är bara ur ett ekonomiskt perspektiv

Jag förstår inte hur 00-talister kan vara lyckliga. 90% av de sitter 90% av tiden framför en skärm och tittar på videoklipp eller spelar. Det kan ju inte vara bra för barns utveckling. När jag var barn på 80-talet hade vi förvisso dator i senare delen av 80- som vi också spelade på. Men inte dygnet runt utan max ett par timmar per dag och inte heller varje dag. Man gjorde allt möjligt annat på den tiden. Var utomhus mycket mer och lekte, spelade fotboll, cyklade, träffade tjejer, senare åkte moppe och träffade kompisar, och tjejer, lyssnade på musik tillsammans med kompisar, spelade kort eller brädspel, åkte in till stan och kollade i affärer eller bara gick runt. En vanlig vardag kanske man gick över till nån kompis och bara var där för att det var tråkigt att vara hemma. Ibland fick man middag där eller en bulle. Det var jättevanligt att folk bara dök upp oannonserat fler gånger i veckan. I dag händer väl det aldrig utan det ska bokas och stämmas av med föräldrarnas kalendrar. Jag tror att vi var lyckligare på 80-talet än vad barn och ungdomar är i dag. Allt var mer socialt och spontant. Och då hade vi ändå betydligt mindre pengar än vad vi hade haft i dag.

Vilka fler perspektiv finns det som man kvantitativt kan mäta när det gäller hela generationers uppväxt som vi bör beakta menar du?

Jag minns det så väl. Även vi 90-talister gick spontant över och plingade på hos varandra. Vi spelade fotboll, brännboll, cyklade, drog och badade, allt möjligt. 00-talisterna sitter mest vid en skärm och får dopaminkickar. Fotbollsplanerna där vi spelade när vi var små är helt tomma idag. Man märker det, 00/10-talisterna är sällan utomhus.

Alla andra aspekter som vi diskuterat i denna tråd. Alla har en subjektiv uppfattning men på samma sätt som att Palmyra kebab i Stockholm anses vara bäst så går det att komma fram till vilken generation som hade den bästa uppväxten tror jag.

Vilka fler perspektiv finns det som man kvantitativt kan mäta när det gäller hela generationers uppväxt som vi bör beakta menar du?

Frågeställningen i TS går inte att mäta. Det blir upp till subjektiva bedömningar.

Frågeställningen i TS går inte att mäta. Det blir upp till subjektiva bedömningar.

60, 70 och kanske även 80-talet. Med 90-talet började nergången på många sätt, men fram tills dess var det bäst. Dagens barn har förmodligen den sämsta uppväxten av alla ovan nämnda hittills. Beroende på hur samhället ser ut idag, samt att all skit är så tillgänglig numer.

Alla har olika åsikter såklart. Men den sönderkommersialiserade spelmarknaden är i dagens läge bara ute efter att leverera nya produkter utan att bry sig om att de håller kvalitetsmässigt. Sedan sätter de bara in microtransactions och tjänar därav mer pengar på en sämre produkt. Spelen är inte gjorda med samma passion som förut då det mer handlade om att spelet skulle vara bra som prio 1. Man kan ha vilken subjektiv åsikt man vill om det men jag tycker att mitt resonemang håller. Jag själv hade inte problem med invandrare men jag vet att många i min generation hade det så därför tar jag upp det.