Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det är givetvis så att man måste förhålla sig kritisk till alla källor, men man måste också förstå att även en helt bokstavlig tolkning av vad någon säger kan slå fel.
Förhöret är i konceptform så du vet inte vilken fråga Hanna svarat på när hon säger att hon inte hörde någon bil. Det finns flera möjligheter:
1) Hanna sade definitivt att hon inte hört någon bil från det att hon gick ut tills hon gick hem.
2) Hanna fick frågan om hon hörde någon bil medan bråket pågick och hon svarade nej, eftersom hon mindes att bilen startade senare.
3) Polisen frågade om hon hörde en bil och menade under hela tiden Hanna var ute medan Hanna trodde tolkade det som att han frågade under det att själva skrikandet pågick.
Det gäller med andra ord att pröva varje pusselbit utifrån sina förutsättningar och inte fastna för en viss tolkning.
Sedan kan det också vara så att Hanna och LoVi hört samma sak men att det inte har med Helena alls att göra. Givetvis kan det vara så.
Det finns en möjlighet att Hanna, LoVi och Loudamus vittne beskriver en och samma vit bils färd, från det att den körde ned PeNi till Stadt, förbi Kohagen, förbi LoVi och ned på Bråten där Loudamus vittne såg PeNi byta från den vita bilen till PeNi:s bil, kanske en SAAB Lancia Integrale med raster på C-stolpen, som sedan körde in på cykelvägen och förde bort Helena till Lungås.
Det kan även vara Pilot som är skyldig. Varje scenarium måste prövas för sig och att det går att göra många scenarium är sant, men högst ett av dem är korrekt.
Förhöret är i konceptform så du vet inte vilken fråga Hanna svarat på när hon säger att hon inte hörde någon bil. Det finns flera möjligheter:
1) Hanna sade definitivt att hon inte hört någon bil från det att hon gick ut tills hon gick hem.
2) Hanna fick frågan om hon hörde någon bil medan bråket pågick och hon svarade nej, eftersom hon mindes att bilen startade senare.
3) Polisen frågade om hon hörde en bil och menade under hela tiden Hanna var ute medan Hanna trodde tolkade det som att han frågade under det att själva skrikandet pågick.
Det gäller med andra ord att pröva varje pusselbit utifrån sina förutsättningar och inte fastna för en viss tolkning.
Sedan kan det också vara så att Hanna och LoVi hört samma sak men att det inte har med Helena alls att göra. Givetvis kan det vara så.
Det finns en möjlighet att Hanna, LoVi och Loudamus vittne beskriver en och samma vit bils färd, från det att den körde ned PeNi till Stadt, förbi Kohagen, förbi LoVi och ned på Bråten där Loudamus vittne såg PeNi byta från den vita bilen till PeNi:s bil, kanske en SAAB Lancia Integrale med raster på C-stolpen, som sedan körde in på cykelvägen och förde bort Helena till Lungås.
Det kan även vara Pilot som är skyldig. Varje scenarium måste prövas för sig och att det går att göra många scenarium är sant, men högst ett av dem är korrekt.
Generellt så kan man ju säga att, utifrån bevisvärdering, värderas tidsmässigt tidiga vittnesuppgifter högre en senare. Dels pga vad forskning säger i området, men också då de flesta fall med tiden blir mer eller mindre en offentlig angelägenhet med allt vad det innebär. I detta fallet verkar det dessutom som att de två vittnena som nu jämförts med varandra har pratat sinsemellan med varandra om fallet. Det sänker värderingen ytterligare.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Citat:
Generellt så kan man ju säga att, utifrån bevisvärdering, värderas tidsmässigt tidiga vittnesuppgifter högre en senare. Dels pga vad forskning säger i området, men också då de flesta fall med tiden blir mer eller mindre en offentlig angelägenhet med allt vad det innebär. I detta fallet verkar det dessutom som att de två vittnena som nu jämförts med varandra har pratat sinsemellan med varandra om fallet. Det sänker värderingen ytterligare.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Ett av dom bättre inläggen i tråden!
Citat:
Äntligen någon som på ett bra sätt måla upp en tankekarta i ord för att nå slutsatsen. Tack!
Generellt så kan man ju säga att, utifrån bevisvärdering, värderas tidsmässigt tidiga vittnesuppgifter högre en senare. Dels pga vad forskning säger i området, men också då de flesta fall med tiden blir mer eller mindre en offentlig angelägenhet med allt vad det innebär. I detta fallet verkar det dessutom som att de två vittnena som nu jämförts med varandra har pratat sinsemellan med varandra om fallet. Det sänker värderingen ytterligare.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Citat:
Men vad då, hon ”känner väl igen HAs röst”, hon hör ”en kvinna skrika förtvivlat”, hon vet att HA är försvunnen… men hon behöver kolla dagen med sin man innan hon meddelar polisen detta? Det är ju gallimatias.(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
Citat:
Men vad då, hon ”känner väl igen HAs röst”, hon hör ”en kvinna skrika förtvivlat”, hon vet att HA är försvunnen… men hon behöver kolla dagen med sin man innan hon meddelar polisen detta? Det är ju gallimatias.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
Gäller samma sak för Lockerudvittnet?
Citat:
Generellt så kan man ju säga att, utifrån bevisvärdering, värderas tidsmässigt tidiga vittnesuppgifter högre en senare. Dels pga vad forskning säger i området, men också då de flesta fall med tiden blir mer eller mindre en offentlig angelägenhet med allt vad det innebär. I detta fallet verkar det dessutom som att de två vittnena som nu jämförts med varandra har pratat sinsemellan med varandra om fallet. Det sänker värderingen ytterligare.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.
Citat:
Citat:
Men vad då, hon ”känner väl igen HAs röst”, hon hör ”en kvinna skrika förtvivlat”, hon vet att HA är försvunnen… men hon behöver kolla dagen med sin man innan hon meddelar polisen detta? Det är ju gallimatias.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
Är detta en samaktion för att medvetet förstöra "Hannas" trovärdighet? Jobbar ni alla strukturerat mot det målet? Vem av er har mest att förlora på "Hannas" utsaga?
Jag har inte läst några förhör med LoVi, så det kan jag inte säga.
Men det faktum att hon/han blandar ihop den nattliga sportsändningen och att hon samtalat med ett annat vittne, som av allt att döma skapat en berättelse från natten 13-14/6, det är en varningssignal.
Men det faktum att hon/han blandar ihop den nattliga sportsändningen och att hon samtalat med ett annat vittne, som av allt att döma skapat en berättelse från natten 13-14/6, det är en varningssignal.
Du kanske inte läste? Varför detta krystande om oväsentligheter?
Citat:
Visst är det ett helt meningslöst tjafs om vad Lockerudvittnet tittade på! Bara för att vittnet slängde ur sig OS till Reimer, så kan det vara så enkelt att det första som poppade upp i vittnets minne när Reimer pratade med vittnet var just OS bara för att OS gick den sommaren. Återigen leder det ingen vart att nagelfara ord så här. När Lockerudvittnet säger att han/hon hade tittat på OS, kan han/hon helt spontant ha menat en idrottssändning - men med OS som upp-poppande "tanke". (Hade någon frågat vittnet 1992, hade svaret garanterat varit mer exakt.) Det är fullständigt ointressant vad Lockerudvittnet tittade på den där kvällen/natten. Det som däremot ÄR intressant är vittnets i övrigt tydliga redogörelse med klara minnesbilder om hur och vad hon tänkte under olika skeenden.
Men för den som nu ändå vill veta, så har en bekant till mig tagit reda på vad som fanns att titta på den där lördagskvällen/natten. Beroende på om Lockerudvittnet hade Kabel-tv eller Parabol sändes ATP-tennis, Formel 1 från Kanada, U21 i fotboll (sannolikt en repris), Indoor Soccer, Basket och en repris på en av EM-matcherna.
Så, det är högst sannolikt att Lockerudvittnet faktiskt hade tittat på någon sportsändning på tv den där lördagskvällen/natten.
I övrigt håller jag helt med ThordOlavsson: Bara för att jag inte minns namnet på hotellet i Rom 2004, betyder ju inte att jag bara inbillat mig att jag var där eller att jag rent av ljuger om att jag var där!
Men för den som nu ändå vill veta, så har en bekant till mig tagit reda på vad som fanns att titta på den där lördagskvällen/natten. Beroende på om Lockerudvittnet hade Kabel-tv eller Parabol sändes ATP-tennis, Formel 1 från Kanada, U21 i fotboll (sannolikt en repris), Indoor Soccer, Basket och en repris på en av EM-matcherna.
Så, det är högst sannolikt att Lockerudvittnet faktiskt hade tittat på någon sportsändning på tv den där lördagskvällen/natten.
I övrigt håller jag helt med ThordOlavsson: Bara för att jag inte minns namnet på hotellet i Rom 2004, betyder ju inte att jag bara inbillat mig att jag var där eller att jag rent av ljuger om att jag var där!
Citat:
Jag har inte läst några förhör med LoVi, så det kan jag inte säga.
Men det faktum att hon/han blandar ihop den nattliga sportsändningen och att hon samtalat med ett annat vittne, som av allt att döma skapat en berättelse från natten 13-14/6, det är en varningssignal.
Men det faktum att hon/han blandar ihop den nattliga sportsändningen och att hon samtalat med ett annat vittne, som av allt att döma skapat en berättelse från natten 13-14/6, det är en varningssignal.
Citat:
Ugglan, sluta nu. Det räckte med vovven som nu är i utvisningsbåset. Bara för att alla inte ser på vittnesuppgifter som du betyder inte att de är i maskopi. Du om någon borde väl insett det senaste månaderna.
Citat:
Men vad då, hon ”känner väl igen HAs röst”, hon hör ”en kvinna skrika förtvivlat”, hon vet att HA är försvunnen… men hon behöver kolla dagen med sin man innan hon meddelar polisen detta? Det är ju gallimatias.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
(https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/Files/97/5c3921f8-85fa-4db9-aa0c-27219ff485fc.pdf). Det är helt obegripligt att någon tar Hanna på allvar.
Mannen var väl inte ens med när hon hörde skriken?
Citat:
Men det enda du gör är ju att leta fram allt negativt som går att leta fram om "Hanna" för att sedan framhäva det och förklara att "Hanna" är en "gammal vimsig kärring". Eller?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera