Citat:
Ursprungligen postat av
ThordOlavsson
Det är givetvis så att man måste förhålla sig kritisk till alla källor, men man måste också förstå att även en helt bokstavlig tolkning av vad någon säger kan slå fel.
Förhöret är i konceptform så du vet inte vilken fråga Hanna svarat på när hon säger att hon inte hörde någon bil. Det finns flera möjligheter:
1) Hanna sade definitivt att hon inte hört någon bil från det att hon gick ut tills hon gick hem.
2) Hanna fick frågan om hon hörde någon bil medan bråket pågick och hon svarade nej, eftersom hon mindes att bilen startade senare.
3) Polisen frågade om hon hörde en bil och menade under hela tiden Hanna var ute medan Hanna trodde tolkade det som att han frågade under det att själva skrikandet pågick.
Det gäller med andra ord att pröva varje pusselbit utifrån sina förutsättningar och inte fastna för en viss tolkning.
Sedan kan det också vara så att Hanna och LoVi hört samma sak men att det inte har med Helena alls att göra. Givetvis kan det vara så.
Det finns en möjlighet att Hanna, LoVi och Loudamus vittne beskriver en och samma vit bils färd, från det att den körde ned PeNi till Stadt, förbi Kohagen, förbi LoVi och ned på Bråten där Loudamus vittne såg PeNi byta från den vita bilen till PeNi:s bil, kanske en SAAB Lancia Integrale med raster på C-stolpen, som sedan körde in på cykelvägen och förde bort Helena till Lungås.
Det kan även vara Pilot som är skyldig. Varje scenarium måste prövas för sig och att det går att göra många scenarium är sant, men högst ett av dem är korrekt.
Generellt så kan man ju säga att, utifrån bevisvärdering, värderas tidsmässigt tidiga vittnesuppgifter högre en senare. Dels pga vad forskning säger i området, men också då de flesta fall med tiden blir mer eller mindre en offentlig angelägenhet med allt vad det innebär. I detta fallet verkar det dessutom som att de två vittnena som nu jämförts med varandra har pratat sinsemellan med varandra om fallet. Det sänker värderingen ytterligare.
Nu är det ju hur man skulle kunna värdera vittnesuppgifter ur ett rättsligt perspektiv, som inte behöver vara helt synonymt med sannolikheten för vad som kan anses vara sant eller falskt. Exempelvis så kan vi läsa ur konceptförhören att vittnet själv uttalar sig om hur hög sannolikheten i procentsats är rörande vissa detaljer i hennes vittnesmål. Hen menar att det är 100% säkert att det var Helenas skrik hon hörde. Det är ett tydligt och i sammanhanget ett viktigt statement, och därför blir det också viktigt att gräva vidare i vad vittnet grundar detta på. Jag tycker det saknas fördjupning i just dessa förhör rörande just det. Det är möjligt att det gjorts i senare vittnesförhör. En liten frågeställning kan ju utgöra en grund:
1) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna särskilja ett hjärtskärande skrik från henne från andra personers hjärtskärande skrik?
Analys: Kräver att vittnet hört Helenas hjärtskärande skrik förut, alternativt att det går att fastställa att en människas röstpersonighet går att känna igen oavsett röstens "karaktär".
Slutsats: Värdering svag. Såvida inte Helena brukade kalla på sin hund med ett hjärtskärande skrik. Står oavsett i kontrast till vittnets uppgift om 100% säkerhet.
2) Var vittnet så pass bekant med Helenas röst att hon skulle kunna urskilja den från andras?
Analys: Det som framgår i protokollen är att vittnet menar att det brukar vara skränigt och skrikigt i området från ungdomar. Men det framgår inte huruvida vittnet hört Helena någon gång varit en del av detta skränande.
Slutsats: Vittnet har vid aktuell händelse inte reagerat på att skriket var från Helena. Det står i motsats till en senare 100%-ig säkerhet. Vittnet menar att det beror på att det ofta är skrikigt. Det påståendet stärker snarare svagheten i vittnesmålet då hon istället borde ha kunnat höra skillnaden mellan andras skrik och Helenas skrik - om hon nu var så bekant med Helenas röst som hon påstår. Det förefaller som att vittnet, på eget bevåg i efterhand, omkonstruerat sina upplevelser när hon fått reda på vem som är den saknade. Hade Hanna varit 100% säker på röstens identitet som Helena, om det hade visat sig att Helena ej varit den försvunne?
För övrigt: När det står att ett vittne har "bearbetat sina hörselintryck" så skulle iallafall jag dra öronen åt mig ordentligt. Personligen så tvivlar jag inte på att vittnet hört ett kvinnligt skrik. Inte heller att hon hört manliga röster. Det kan ju vara så enkelt att det endast är det som går att någorlunda lita på.