Vad finns det för anledning att inte tro på Gud? (Sammanfogad tråd)

Ditto. Alltid kul att testa tankar och idéer såhär.

Det är själva konceptet mening jag menar är antropocentriskt. Speciellt tanken att det nödgas. Vi människor är ju ytterst mönstersökande. När det gäller det sista, menar du kausalitet (determinism?)

Med "den religiösa impulsen" menar du då en sorts magiskt tänkande om man frikopplar det från religion som sådan?

Jag tror helt enkelt det handlar om uppfostran och empati. Något i linje med den gyllene regeln. Ett transaktionstänkande där om man uppför sig kan man förvänta sig resiprositet och därmed uppnår man stabilitet och trygghet. Jag ser inget behov av tro i religiös mening för detta.

Det jag ville komma till var dock mest att det finns många som växer upp helt utan religiöst tänkande och idén om gudsfruktan för att uppföra sig väl. Det verkar ligga troende nära till hand att hävda att ateism handlar om en flykt från sitt ansvar gentemot Gud för att man vill synda och ha ett enklare leverne men jag tror inte så är fallet. Det verkar ändå viktigt för dem att tro att det förhåller sig så för det passar bättre med deras egna behov för annars kanske deras egna goda uppförande och ansträngningar varit "onödigt" eller för strikt? Man vill prompt ha med alla i sin föreställning om moralitet och synd.

Det låter som en nidbild ärligt talat.

Ett genomtänkt inlägg som bör ges ett genomtänkt svar. Problemet är att dina tankar förtjänar ett gensvar som kräver mer tid än jag har.

Jag går inte i polemik, eftersom ingenting av det du säger är felaktigt. Mitt problem är snarare att ge uttryck för hur jag tänker. Det blir lätt flummigt på olika sätt, utan att det är min avsikt. Jag har själv ändrat uppfattning flera gånger i dessa frågor, varför jag vill förhålla mig med stor öppenhet inför andras idéer. Och du har uppenbarligen tänkt igenom det här.

Ja, jag insåg att begreppet ”mening” enligt ditt synsätt är relevant endast ur ett mänskligt perspektiv. Och här kan du ha rätt! Men det kan också förhålla sig annorlunda. Min poäng kan sägas vara att en ”gudshypotes” måste innebära att begreppet ”mening” är utanför den mänskliga domänen. Kanske kan hålla med, trots att du inte delar premissen? Hursomhelst, detta är själva kruxet. Och det är inte kopplat till kausalitet eller determinism. Eller jo, en koppling lär finnas på något sätt. (Som parentes, kvantfysiken har lärt oss att se på determinism med skepsis. Så jag tror det snarare handlar om en kosmisk "viljeinriktning".)

Sen inser jag att ”religiös impuls” var ett dåligt ordval. Begreppet ”religion” är helt otillräckligt. Om vi går till perennialisterna ser vi att det som benämns religion är exoteriska föreställningar som definieras av dogmer. Detta förklarar varför religioner kan se så olika ut, då de anpassats efter olika tider, folk och kulturer.

De talar därför också om esoterism, d.v.s. en djupare liggande symbolism. Dessa symbolspråk är mer eller mindre gemensamma för de olika religionerna. Så frågan ”vilken av alla gudar” blir irrelevant ur den aspekten.

Betrakta uttryck som ”Logos”, ”Ordet var hos Gud”, ”varde Ljus” som alla antyder att vår värld har framkallats genom ett ”gudomligt uttalande”. Inom hinduismen är det Brahman som frambringar olika manifestationer, varav vår värld är en av många.

I modern kosmologi är det vedertaget att vårt universum uppstod vid Big Bang. Inom teoretisk fysik spekuleras det hej vilt om orsaken till denna händelse, om det ens finns någon. Fysikern Lawrence Krauss går så långt som att hävda att allt uppstod ur ingenting. För mig är detta höjden av vetenskaplig hybris.

På ett sätt är det fullt möjligt att Big Bang kan förklaras ur en djupare liggande Logos, eller en manifestation av Brahman. Det är fullt tänkbart att vetenskapen aldrig kan finna svar på frågan ’varför’, vilket i så fall innebär att en ”gudshypotes” (gillar verkligen inte det ordet) kan ses som rimlig. Eller annorlunda uttryckt, via en lagbundenhet som vetenskapen inte kan nå. Om så är fallet kan denna lagbundenhet även definiera vilka vi är, längs med hela kedjan av ”verklighetsnivåer”; elementarpartiklar, atomer, molekyler, celler, samhällen, och – varför inte? – även andlighet.

Ja, vi är ganska långt ifrån den antropomorfa ”gubben med skägg i himlen”. Allt jag sagt kan avfärdas som flum. Men idén att allt uppstått ur ingenting, av en slump, finner jag lika flummig. Det är snarare ett tecken på att vetenskapen här nått en gräns. För om orsaken till vårt universum ligger utanför dess ”manifestation”, är den heller inte nåbar för oss med naturvetenskapa metoder. Inga observationer kan göras på det som var ”innan”.

När det sedan gäller moral är det möjligt att den helt eller delvis kan härledas ur vårt biologiska ursprung. Dawkins är inne på detta i sin "The Selfish Gene". Eller att det uppstår ungefär som du är säger, spelteoretiskt och självreglerande. Men för mig är ingenting som sker på högre nivåer oberoende av de underliggande naturlagarna. Så det är med viss bävan jag funderar kring varför vårt universum ser ut som det gör. Det är mycket som tycks självgenererande i hela vår tillvaro, samt den märkliga finjusteringen av naturkonstanterna.

Så du ser, inte på en enda punkt hävdar jag att du har fel. Det sista var menat som en lite skämtsam provokation. Jag gillar att retas. Antar att jag påverkats av Max Stirner som hävdade att alla överindividuella värden är nonsens. Gud, humanitet, rättigheter, ja alla kollektiv, är "spöken" av samma bedrägliga slag.

Börjar bli trött nu... Hoppas du kan få ut något av mitt filosoferande.

Tänk att känna till gud såsom i ”han vandrade i min gård ibland” osv idag.
Han hade ju genast blivit en memekultur och fått en kuk inklistrad vid sidan av sin robé.
Världen är mer och mer kameror dessutom.
Minsta lilla asså att ens vara ”nära” med en teckning på internet bör ju öppna den dörren.
Tänk ändå, det hade ju hänt.

Är det tabu att ha en religiös övertygelse grundad i övernaturliga upplevelser?

Suspekt, kanske?

Jag håller med.

Finns flera olika namn på gudar.

Elva grekiska gudar och en gudinna i det grekiska teorin.

Två olika kristna namn på Gud det är Gud och Herren.

Två olika namn på öst världens gudar det är Allah och Buddha.

Finns flera olika kristna profeter varav den första är Abraham.

Abraham tävlar mot Allah i Islam om herraväldet i Mellanöstern.

Jag vet väl att Abraham är gudomligt i Judendomen.

Men Abraham räknas som profet i Kristendomen.

Samma anledning som att inte tro på tomten eller att det finns en stad som heter ankeborg där kalle anka bor.

Som att det inte kan finnas någon som är mäktigare än någon människa?

Icke troende tycker endast politik medan övriga trodde det finns gudar och dylikt.

Om vi ska leva åter måste det finnas gudar eller profeter eller en av två räcker till många kristna trodde på endast Jesus finns och Gud inte finns och medan icke troende trodde på slutet icke troende trodde vi lever en gång vad tänker du angående ämnet en eller alla goda finns ?

Jag tror på det som Jesus sa, att endast Gud är god. De som lever i Guds rike har förtroende för Gud och de är så mycket mäktigare än oss att det inte går att jämföra.

Jag har läst om Abraham i internet och han är Judendomens Gud om jag minns texten men Abraham är profet i Kristendomen.

Dom mesta har hört talas om Jesus och många kristna hyllade han för hans räddning döendes på kors av världens undergång i millennium för snart 22 år sen och många kristna trodde på samma smäll som vetenskapens tro med big bang när universum formerades och många kristna säger Jesus dog på korset för snart 2022 år sen i Kristendomens tidslinje.

Många yngre förmågor har inte hört talas om Jesus är den jag tänker om för inte precis alla kristna vet Jesus i unga år runt 15 år börjar alla tro och runt 20 år börjar många tänka om politik det är med politik som många icke troende blir med runt alkoholism åldern runt 20 år.

Som Det Flygande Spaghettimonstret?