Citat:
Ursprungligen postat av
MidnightFlower
Jag har nu lyssnat på stora delar av rättegången och jag tycker inte att Rebecka Seguis vittnesmål är mer partiskt än man kan förvänta sig av en nära anhörig. Tvärtom beskriver hon Patrik som en hysterisk och kontrollerande tablettmissbrukare - och Rebecka som en stundvis psykotisk och paranoid person som går på starka mediciner.
Det jag reagerade starkast på i hennes vittnesmål var hur socialtjänsten har agerat när det gäller kontakten mellan syskonen. Både kring Esmeraldas omhändertagande, Am*s tidigare omhändertagande och nu kring Sil*s omhändertagande. Varför i hela friden ska de inte få träffa sina oskyldiga och minderåriga syskon? För övrigt, någon som vet vad som hänt med Am*s och Sil*s? Är de i ett tryggt familjehem eller på något jourhem eller institution?
Sedan reagerade jag också på all info som framkom om familjehemsmamman i flera olika förhör. Jag har läst hennes bok om fallet och nu när man lyssnar på rättegången känns hela boken mest som ett försvarstal kring hennes egna brister. Visst, med facit i hand hade Esmeralda såklart haft det bättre i familjehemmet, men jag tänker mer allmänt kring Melinda Jacobs beteende som familjehem. Med tanke på hur hon verkat tro att det placerade barnet är hennes eget och kämpat emot att barnet ska få komma hem (trots att det motsatta ingår i hennes uppdrag), hur hon spritt sekretessbelagt och delvis felaktig (tänker på "abstinsensen") information om placeringen i media, hur hon stalkat den biologiska familjen, påverkat barnet negativt vid hemsluss, delat bilder på ett tidigare placerat barn, delat bilder på ett dött barn i media utan hänsyn till de levande syskonen osv. Hur är det möjligt att denna människa får fortsätta att ta emot placeringar?
Ja alltså som någon skrev så är ju inte beskrivningen av RG som psykotisk till hennes nackdel på något sätt. Snarare hade det sett värre ut om hon varit vid sina sinnens fulla bruk. Detta går ju hand i hand med RGs egen beskrivning av sin påstådda minnesförlust kring precis allting helt plötsligt. Det låter bara som om de pratat ihop sig.
Om du jämför RS beskrivning av julafton i tingsrätten jämfört med i hovrätten är det som ser lyssna på en schizofren person. Initialt får man en upprörd beskrivning av sakens tillstånd i TR för att sedan göra en kovändning i HR.
Det där hon sa om pappan att *det är ju självklart så att jag hade helt fel - E var inte aaalls drogpåverkad utan det mååste ju ha varit så att det var P som sagt till E att akta sig för just mig av någon anledning. För ingen annan märkte nåt.* vilka logiska uppenbarelser såhär långt i efterhand.. inte.
Gällande soc har ju RG och P inte alls samarbetat men trots detta fått tillbaka sina barn. Och familjehemsmamman har ju också försökt samarbeta med familjen på många olika sätt men det verkar ju onekligen efter att ha lyssnat på alla sidor inte funnits något sådant intresse från RG eller P, vilket är helt sjukt. Hade mitt barn varit placerad sedan födseln hade jag inte kunnat med att bara rycka upp det från en för det väldigt närstående som gjort precis allt för det. De har ju bara tänkt på sig själva. Vidare känns det ju med all den information som framkommit som att de faktiskt inte knöt an till E genuint utan att det hela mer handlade om att få hem henne för att det skulle se fint ut. Eller upplever du någon värme när exempelvis RG pratar om sin dotter?
Kan också tänka mig in i familjehemmets situation - att lämna ett så utsatt barn i en miljö där hon uppenbarligen mår väldigt dåligt, där pappan tar emot helt påtänd, inte är vaken när hon kommer (tycks helt skita i att hon kommer), där E på alla sätt uttrycker att hon mår riktigt dåligt. Trots att myndigheterna visste om detta så gjordes ingenting så inte mer än civilkurage att berätta om det enligt mig men jag förstår din tanke.