Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Helt riktigt. När man är i fas med sitt känsloliv (tanke, känsla och handling) så är man också nyfiken på varför man tänker på ett visst sätt och fattar att man borde följa det vi kallar instinkt.
En urgammal del av vår hjärna som arbetar och som gjorde att vi människor i begynnelsen fattade vissa typer av beslut vi behövde för att leva och överleva.
I vissa sammanhang tycker jag att man nästan kan lukta sig till till fara
Såsom många beskriver som magkänsla. För mig är det samma sak.
Det var en fin och bra beskriving på hur magkänsla/instinktivt beteende fungerar.
Jag upplever själv många gånger då min magkänsla lett mig rätt,att det egentligen handlar om små samlade signaler, sådant som säkert har med stenåldershjärnans funktion att göra; man lägger detta lite i en minnesbank som ma inte riktigt är medveten om. Man reagrar på avvikelser och ser sammnhang, på ett omedvetet plan.
Hjärna är helt otrolig på många sätt. Man ska lägga sig, ligger och dåsar, och pötsligt kommer man på något.
Ibland säger barnen; men hur visste du?
Så var det nog med upphittaren också. Något sa honom att det här kunde vara en plats där hon kunde ligga, samtidigt är det ju mot ala odds. Men han har själv varit där, kanske för att de gömt sig för att grannar, föräldrar ska hitta dom. Han vet på något sätt, att det är till viss del ljuddämpat, snårigt, och inte så många som känner till platsen.
Kanske han inte tänkte att han skulle hitta henne där, men hans undermedvetna fick honom att gå dit trots att polisen varit i området i så många dagar.