Vill skiljas - men vart ska jag ta vägen?

Hej!

Jag har en längre tid funderat på att lämna min man. Det finns ingen "glöd" mellan oss längre, vi är mer som rumskompis än ett par. Vi har inte haft sex på - tja, det är så länge sedan att jag faktiskt inte vet. Det är nog runt fyra-fem år sedan. I

Min man gick i tidigare pension för ett par år sedan, och har sedan dess i princip bott i tv-soffan. Han sover aldrig i sovrummet längre, utan ligger på soffan. Han vill aldrig göra någonting, han ser bara på Netflix och Viaplay hela dagarna. Han hjälper aldrig till med något hushållsarbete om jag inte ber honom, oftast inte ens då. Jag kan be honom diska och han skjuter upp det i timmar och det slutar med att jag diskar själv.

Detta är iofs petitesser, det finns värre saker... Vi bor ca 5 mil från affär och buss, och jag har inte körkort. Jag har en sjukdom, polyneuropati, som gör att jag måste använda rullator utomhus. Jag är således helt beroende av min man. När han är grinig, vilket han är rätt ofta, kan han vägra att t.ex. åka och handla eller köra mig till ex.vis läkaren.

Jag är helt beroende av honom ekonomiskt, har inte jobbat på ca 15 år p.g.a min sjukdom. Får inga bidrag eller ersättningar.

Jag står inte i bostadskön, och finns hos kronofogden p.g.a massa dumheter tidigare. Det känns som om jag "sitter fast" här.

Finns det hjälp att få? Jag blir ju inte misshandlad, i alla fall inte fysiskt, så någon hjälp från socialtjänsten är väl uteslutet?

Hjälp! 😥

Som vanligt så är det kvinnan som är offret. Du är den perfekta kvinnan och försöker med allt medan mannen bara sitter på sofflocket och inte gör ett skit. Allt är hans fel. I sedvanlig ordning så hintar kvinnan om psykisk misshandel också. Ja, lägg över alla era problem på din man. Det är så ni kvinnor fungerar. Noll självinsikt.

Är det inte så att han är trött på dig då du inte verkar bidra till hushållet? du har ju ingen ekonomi, men endå ställer du krav på han? så länge han står för alla kostnader så kan han ligga i soffan och runka hela dagen om det skulle vara så.

Ni verkar inte ha fått någon introduktion angående klientcentrering. Men dagens vård är ju lite av en "karriärscentrering" än att tjäna folket, finns guldkorn i vården men sådana här händelser hände ju konstant.
Men det är säkert inte lätt för din man att han har infunnit sig i rollen att vara den omhändertagande medan du varit den som behövts att tas hand om. Det blir väldigt påfrestande att vara i en omhändertagande roll.

En aktivitet som att, är detta något som bägge två prioriterar? Om inte så bör ju den som kan och prioriterar detta mest göra det eftersom då kan den andra partnern göra något annat hushållsaktivitet.

Låter inte som att du är direkt självständig i din kommunikation, alltså att du letar upp information själv. Är du bra på detta? Eller tycker du ens att detta är något som är meningsfullt i ditt liv... Om inte bör du då resonera vad som behövs att göras för att bli såpass självständig som möjligt där du kan använda dina kommunikativa förmågor att kunna resonera fram bra formuleringar för att få hjälp om du då har nedsatt funktionsförmåga.

Du har satt dig i en väldigt svår situation genom att under 15 år helt leva på din man. När du nu vill ta tag i livet blir det ju inte helt lätt.

Steg ett måste oavsett allt annat vara att skaffa en egen inkomst,. Hur kommer det sig att du är helt utan egen inkomst? Om du inte kunnat arbeta borde du ju varit kvalificerad för sjukpension? Du måste ta tag i detta. Även om ni inte skiljer er.

Så länge ni är gifta kan du inte få socialbidrag eftersom din man har försörjningsplikt mot dig, men skiljer ni er så har du åtminstone rätt till det.

Sedan kanske du borde fråga dig om din man är bortom all räddning. Han verkar ju inte må särskilt bra. Förstår han att det kan sluta med skilsmässa om han inte tar tag i sig själv?

Om du söker konflikter när det inte finns konflikter måste du förbereda dig mer.

Ställ dig i bostadskö, spara undan pengar så du klarar en flytt om några år.

Tack för dina insiktsfulla kommentarer... 🙄

Det måste vara jobbigt att ha så dålig läsförståelse, ingenstans har jag påstått att jag är perfekt.

Du orkade i alla fall Visa upp din misogyni, starkt jobbat...

Som den jag citerade nyss lämnar din läsförståelse en hel del övrigt att önska.


Jag tvättar, stryker, lagar mat, diskar, städar... Allt det är att bidra inte med pengar utan med arbetskraft.

Jag är ingen lyxhustru som ligger på soffan och käkar praliner, jag jobbar! Fast hemma, utan lön.


Varför bemödar du dig med att svara då?

Normala människor är vad du anser "misogyna" då de inte låter kvinnor komma undan med precis vad som helst bara för att de är kvinnor.

Du har bäddat sängen.

Om du googlar, finns det inte en uppsjö organisationer som hjälper kvinnor?
Sedan får du ju kontakta socialtjänsten så har du säkert vägar ut så att säga.

Jobbar hemma? Du menar diska, städa, tvätta, laga mat osv? Sånt vi alla andra gör PLUS att vi har förvärvsarbete. Skärp dig!

Jobba med vad? om du kallar dagliga sysslor för jobb så har du nog missuppfattat vad jobb är. Dagliga sysslor gör alla även vi som har ett riktigt jobb.