Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Skorrar hade passat bättre, det har du rätt i. Men jag kan inte tycka att överhöra är särskilt genialiskt; inte minst därför att prefixet över- ofta har andra innebörder i sammansättningar med verb: överskatta, överskåda, överse (med)..!

Kanske bättre att återuppliva det ålderdomliga avhöra (en aning mindre aktivt än avlyssna)?

Tycker att det rimmar väldigt bra med exempelvis överföra.

Våra grannar på landet har barn i tidiga tonåren. En helg i somras hade flickan i familjen kompis på besök. Min fru och jag började efter ett tag räkna hur många "Oh maj Gadd!" som hördes från granntomten. Rekordet blev åtta stycken på en och samma minut - alltså ett "Oh maj Gadd!" på sju och en halv sekund i snitt.

Det gör det onekligen; både bokstavligen och i * ähum* överförd betydelse! Vilket kanske är ytterligare en orsak till att det vidgat sitt innebördsterritorium!

Det infernaliska med det uttrycket är ju inte bara att det är ett onödigt inlån, det är också så att ett felaktigt uttal av "God" tycks vara normen. När man påpekar för folk att de borde bestämma sig för antingen ett brittiskt uttal med kort o-ljud eller ett amerikanskt långt a-ljud så ställer de sig helt oförstående, och, beklagligtvis nog, också otacksamma. Man talar utrikiska för att man vill verka sofistikerad, men ett felaktigt uttal anses lite finare än ett korrekt. Ur led är tiden.

Det betyder inte riktigt samma sak. Att "skala upp" innebär att man också ökar kapaciteten. Öka produktionen kan man ju göra ändå inom vissa gränser med samma personal och utrustning.

Jag tror ändå du förstår vad jag menar, och att "skala upp" är ett nytt påfund som används flitigt av märkvärdiga personer som apar efter varandra.

Ja, jag ryste också av obehag när jag hörde uttrycket första gången. Men det är å andra sidan svårt att ha några principiella invändningar mot nya uttryck om de innebär ökad språklig precision.

Svengelska, så jävla tattigt och sorgligt. Ännu värre när man hör svenska klipp på engelska kanaler och någon skriker mellan svenska och engelska. Känns som att skickas till barndomen där man lyckats snappa upp något ord och säger det i varannan mening.

Sorgliga är att det kryper upp i åldern och man har det t o m från såpass gamla att de ska agera förebilder men egentligen framstår mest som ett dåligt skämt. Och hur jävla fel det låter i sammanhanget, det skär och man skäms om man är i ett större sällskap.

Som "så kringat alltså".. när det heter "så pinsamt" eller pinigt om man vill uttrycka det mer nutida.

Ett fint ord i mitt tycke är: självförklarande

För det är själv för klarande.

Älskar ord som förklarar sig själva i ordet, inget slumpmässigt ljud som förklarar en sak, utan flera ord som bildar en sorts mening som "för klarar" sig självt.

Drömmer om en värld när svenskar vill ta kontroll över språkutvecklingen i samma anda som ovan, än att skriva rakt av bordskamraten med någon bokstav skillnad och tro sig vara något märkvärdigt.

Men det är det ju inte, "skala av" är att precisera något till det bättre, men att skala upp?
Vad är det som ska skalas upp? Bananer i fel ände?

Det är inte skala som i att skala bananer, det handlar om att göra saker i större skala. Ett verb bildat på substantivet skala, alltså. Som i måttstock.

Men i "skala av" tänker ju inte jag skala i den formen, utan skala av lager, som på en lök för att komma ner till kärnan i ämnet.
Därför, anser jag att det rimligtvis går att sätta lager av skal när man "skalar upp".

Tänk dig ordet "avskalat" då är det som med löken, eller hur?