31 år inget sparande

..

Det du säger är väldigt normalt och vanligt i hela världen förutom i Sverige.
I utlandet fokuserar man på livet och relationer.
I Sverige ska alla vara likadana och inte sticka ut.

I Sverige fokuserar man mycket på att spara och köpa så bostad tidigt som möjligt.
Visst är det bättre ekonomiskt men man missar också väldigt mycket.

De bästa åren i livet är mellan 18-28. Då kan man leva fritt utan ansvar och bara leva.
Göra dumma saker. Misstag osv.
Vid 30+ måste man ta ansvar.
Det kan jag som 40+ säga.
Vid 30+ är det karriär som gäller om man nu vill komma någon vart.
Inte alla vill det, det är fine.
Men då kan de inte komma och ändra sig kring sin medelmåttighet.

Man ska inte glömma att leva.

Känns som att svensk mentalitet är att skryta om pengar och hur mycket man har i fonder och hur det kommer växa tills man är 60+.. Mjo, för det är vid 60+ som livet börjar?
Det är inte alla som lever till 60+ heller.

Jag var lyckligare som fattig ung, än äldre och överklass ekonomiskt nu.

Du kan dö imorgon.
Spara. Ta ansvar.
Det är aldrig försent.
Men herregud, lev för dagen.
När du tittar tillbaka på livet eller önskar att du gjorde mer så kommer det inte vara dina fonder du tänker på.

En person som skaffar barn och ev eget boende också kommer aldrig nå de siffror du talar om vid 40.
Din premiss och kalkyl utgår från någon som väljer att vara barnlös och singel, alt bor hemma med låg eller ingen hyra i flera år hos föräldrarna.

Svensken är extremt trygghetsbesatt och väldigt oerfaren. Hela livet går ut på att köpa bostad och allt som tillkommer. Man glömmer att livet är ett äventyr.

Ditt råd gällande ålder är klockrent.

Du gör ett antagande om att lönen är statisk, det är den bara om man inte försöker höja lönen aktivt och spara. Man vill börja spara så tidigt som möjligt och så mycket som möjligt, sedan använder du pengarna till att lära dig en massa skills, kompetenser och för att investera etc.

Ja, det är klart man måste spara mycket och kanske jobba en del övertid och bo jättebilligt men det är vad som krävs i början. Har man flera jobb så kan man absolut spara 25-30 lax per månad eller mer.

Det behöver inte vara exakt 8-9 miljoner men runt i de svängarna är ett utmärkt minimum riktvärde för någon.

Sparar man 20 000kr per månad, bor billigt och är runt 25 (ingen orimlig lön) så har man cirka 7 miljoner om 15 år. Kan du öka lönen därmed, jobba mer och spara mer så kommer du upp till de där 8 miljonerna.

Det är en ganska liten uppoffring med tanke på vad det ger.

''En mer rimlig summa vid 40 för en genomsnittlig arbetare kanske är runt 1-2 miljoner.''

Jo, men vem fan vill ha så lite i den åldern? Har folk inga ekonomiska mål i livet måntro?

Om man ser sig själv som någon som absolut inte kan lyckas så kan man sänka sina mål absolut. Men då är man ju bara låst i sin tankeverksamhet!

Folk får göra vad de vill men jag förstår inte ens vitsen med att ha så lite som 1-2 miljoner vid 40, om jag har så lite vid den åldern (vilket jag inte kommer ha) så skulle jag känna mig enormt misslyckad. Minimum är 8-9, helst ännu mer.

Ja, i livet behöver man göra små uppoffringar. Det är så med allt oavsett om det är ekonomi, träning eller relationer. För att gå framåt måste man kliva tillbaka ett par steg i början.

Folk skulle inte ha några ekonomiska problem om de inte var så slarviga med sina pengar (överlag)!

Det är så det är.

Mycket som saknas kulturellt hos svensken.

Lyckan i livet i Sverige verkar säljas in som att vara att äga en bra bostad.

En bra person behöver du inte vara.
Inte något vidare intressant eller erfaren heller.
Äg bara en dyr bostad så.

Det är därför det är så uppfriskande att stöta på utlandssvenskar.
Alla tycker verkligen exakt likadant om svensk mentalitet och kultur.
Sverige är en bubbla.
Varenda gång man kommer tillbaka från utlandet så märker det.

Dock så har svenskar en drös med andra positiva kvalitéer. Umgås 9/10 helst med svenskar om jag skall vara ärlig, även utöver det egna folket (Iranier).

Är 25 och hittils jätte dålig på att spara, sparar några tusen från mitt studentlån under terminerna som sedan används upp under sommaren. Jag har dock fonder som mina föräldrar fixat och som jag aldrig rört, så jag har sparpengar, men det är verkligen inte min egen förtjänst.

Mitt sparande fungerar så att jag autoöverför 2000kr i månaden till ett sparkonto, som jag kunde öppna i min banks-app, gick runt länge och tänkte att jag skulle gå till banken och fixa det men kom aldrig till skott, sedan uptäkte jag att man kunde öppna ett konto via appen. Som det funkar nu så måste jag aktivt gå in och lägga tillbaka pengarna på mitt huvud-konto för att använda dem, vilket gör att jag lämnar lite varje månad. Skulle verkligen rekommendera det om anledningen till att du inte sparar är att du helt enkelt inte tänker på hur mycket pengar du spenderar.

Du får gärna poängtera den drösen.

Tja

Fler än jag som är 30 + och har ingen buffert eller sparande? Är det vanligt?

Fast det här är ju bara överdrivet.
Fine att du har dina 8-9 miljoner, men varför bör man ha det?
Det är sanslöst mycket pengar och absolut inte ett realistiskt mått eller mål heller för en delen om man inte lägger all sin tid och energi på att spara och investera.

Nä, ett par hundra tusen räcker gott och väl parallellt med pensionsspar.

Folk snackar om att missa upplevelser om det skulle sparas istället men tror inte direkt det är därför majoriteten av dom står med mössan i hand den 24e varje månad. Vad är det som skulle kosta så ofantligt mycket att det är omöjligt att spara nåt utöver det? En utlandsresa kostar inte många procent av ens årslön, dom flesta aktiviteter är inte heller så dyra.

Känns som det snarare är saker som sprittnya bilar på avbetalning, möbler och hemelektronik som ska bytas ut stup i kvarten trots att det redan funkar etc. Alltså saker som egentligen ger en noll lycka/upplevelser.