I tråden om SpaceX dök frågeställningen upp om varför man ska åka till Mars i syfte att kolonisera när det är enklare och bättre att bosätta sig i rymdstationer i fria rymden.
Jag fick några argument för Mars-spåret som jag inte tyckte var särskilt övertygande så jag fick för mig att göra lite egna efterforskningar genom att läsa boken The case for Mars av Robert Zubrin. Zubrin är grundare av den halvstora Mars Society vars enda mål är att propagera för Marsresor. Om någon kan argumentera för att mänskligheten ska fokusera på åka till Mars borde det vara han. Dessutom sägs Elon Musk vara en tidig medlem av Mars Society vilket gör att Zubrins åsikter till viss del även kan tillskrivas Musk.
I praktiken visade det sig dock att boken The case for Mars handlar mycket om Zubrins eget projekt inom Nasa, Mars Direct, som går ut på att man ska åka direkt till Mars med en enda Apollo-liknande kapsel och inte hålla på och fjanta med mellanlandningar på månen och annat kostnadsdrivande. I detta är Zubrin mycket övertygande. Som mångårig Nasa-ingenjör har Zubrin också mycket erfarenhet av rymdbyråkrati och med hans uppgifter i ryggen verkar det ytterst sannolikt att det nuvarande projektet med månbaser för en framtida Marsresa kommer att rinna ut i sanden utan några nämnvärda resultat.
Den centrala frågeställningen om Mars kontra fria rymden intresserar inte Zubrin särskilt mycket, han är redan Mars-frälst och tycks utgå ifrån att hans läsare också är det. Det går ändå att sovra ut några argument ur hans bok.
Centralt för Zubrins argumentation är att mänskligheten behöver en utmaning, en ny frontier för att använda de amerikanska referensramarna. Mars uppfyller kriterierna för en stimulerande utmaning med råge. Det är en jordliknande planet med alla nödvändiga resurser för mänsklig utveckling.
På några ställen nämns friflygande rymdstationer och nackdelarna med dem i förbifarten. Huvudargumentet emot dem tycks vara att det behövs materia för att bygga alla sorters anläggningar, materia som finns på Mars men inte i fria rymden. Argumentationen är att om man ändå behöver hämta resurserna på en planetyta så kan man lika gärna också bygga på planetytan. I teorin är det ett rimligt argument, men Zubrin undviker att gå in på aspekten att det finns materia i asteroidbältet som är betydligt mer lättillgänglig än den på planetytor.
Ytterligare ett argument mot rymdstationer som bara nämns som hastigast är att det inte går att odla växter på dem eftersom det inte finns någon atmosfär som släpper igenom ljus men hindrar kosmisk strålning varför all växtlighet skulle dö så fort det kom en solstorm. Jag har inte läst detta argument någon annanstans så jag antar att det är felaktigt. Alla rymdstationsförslag som jag har sett fungerar med speglar som rimligtvis är konstruerade för att reflektera synligt ljus men släppa igenom partiklar och annan strålning. På det viset får man in ljuset i kolonin utan att den farliga strålningen kommer in samma väg.
De nackdelar med Mars-kolonier som jag och andra ser, låg gravitation, bristande solljus och farlig strålning, tar Zubrin bara delvis upp. Att låg gravitation skulle vara något problem för människors hälsa verkar han inte tycka och tar överhuvudtaget inte upp det (snarare nämns den låga gravitationen som något positivt eftersom det underlättar raketuppskjutningar och stora byggnadsverk).
Angående solljuset så säger han vid ett tillfälle att det tillgängliga solljuset är tillräckligt för växtodling med rätt växter. Han har antagligen rätt men ger inga närmare detaljer om vilka växtsorter det rör sig om eller vilka speciallösningar som behövs utöver växthus. I samband med detta kan det vara värt att nämna att Zubrin ser kärnkraft som helt essentiell för Mars-projektet, vilket kanske säger något om soltillgången. Enligt hans uppgifter (boken är från 1996, så det är möjligt att det inte är lika illa nu) så kan en 4 tons kärnkraftsreaktor ersätta 400 ton solkraftsanläggning. En inte oväsentlig detalj om man behöver ta med sig all utrustning från jorden.
Den kosmiska strålningen tycker Zubrin rent allmänt är ett överdrivet problem. Han verkar också tro att den marsianska atmosfären ger ett tillräckligt skydd mot strålning och solstormar. Det är inte riktigt vad jag har hört från andra källor men det är möjligt att han har rätt. Han säger att cancerrisken ökar med några procent så det är fullt möjligt att alla andra skräckhistorier är överdrivna och att den ökade strålningen verkligen är en mindre fråga.
Ett problem som inte figurerar i Zubrins bok är de låga temperaturerna på Mars. Som ingenjör lägger han ganska mycket tid på att förklara konstruktionen hos enkla lokalproducerade glaskupoler, 50 m i diameter, under vilka framtida kolonister ska bo (”shirtsleeve habitation” är en ofta upprepad fras). Exakt hur dessa glaskupoler ska skydda mot Mars-klimatet som även vid ekvatorn innebär nattemperaturer på 70-80 minusgrader ges ingen förklaring till. Kanske handlar det bara om att brassa på ordentligt med värmen, något som är åtminstone teoretiskt möjligt med riklig kärnkraftsenergi.
Sammantaget var jag inte så imponerad av Zubrins bok som jag hade hoppats. Någon definitiv argumentation till varför det är bättre att kolonisera Mars än fria rymden gavs aldrig. Inte heller något egentligt svar på flera av svårigheterna som Mars förutsättningar bjuder på.
Men det öppnar fältet för Flashbacks diskussioner. Kolonier på Mars kontra kolonier i rymden. Fördelar och nackdelar med respektive förslag. Låt de goda argumenten flöda.
Jag själv är en stor anhängare av rymdstationer byggda av asteroidmaterial. Som jag ser det får man på detta sätt unika möjligheter att enkelt och billigt (relativt sett) konstruera bosättningar som är specifikt utformade för att passa mänskliga levnadsbetingelser. Chansen är stor att man i en rymdkoloni faktiskt kan överträffa livskvaliteten på den gröna planeten, något man svårligen kan göra om man bosätter sig på den röda planeten som är kallare och torrare än någon människa kan trivas med.
Jag fick några argument för Mars-spåret som jag inte tyckte var särskilt övertygande så jag fick för mig att göra lite egna efterforskningar genom att läsa boken The case for Mars av Robert Zubrin. Zubrin är grundare av den halvstora Mars Society vars enda mål är att propagera för Marsresor. Om någon kan argumentera för att mänskligheten ska fokusera på åka till Mars borde det vara han. Dessutom sägs Elon Musk vara en tidig medlem av Mars Society vilket gör att Zubrins åsikter till viss del även kan tillskrivas Musk.
I praktiken visade det sig dock att boken The case for Mars handlar mycket om Zubrins eget projekt inom Nasa, Mars Direct, som går ut på att man ska åka direkt till Mars med en enda Apollo-liknande kapsel och inte hålla på och fjanta med mellanlandningar på månen och annat kostnadsdrivande. I detta är Zubrin mycket övertygande. Som mångårig Nasa-ingenjör har Zubrin också mycket erfarenhet av rymdbyråkrati och med hans uppgifter i ryggen verkar det ytterst sannolikt att det nuvarande projektet med månbaser för en framtida Marsresa kommer att rinna ut i sanden utan några nämnvärda resultat.
Den centrala frågeställningen om Mars kontra fria rymden intresserar inte Zubrin särskilt mycket, han är redan Mars-frälst och tycks utgå ifrån att hans läsare också är det. Det går ändå att sovra ut några argument ur hans bok.
Centralt för Zubrins argumentation är att mänskligheten behöver en utmaning, en ny frontier för att använda de amerikanska referensramarna. Mars uppfyller kriterierna för en stimulerande utmaning med råge. Det är en jordliknande planet med alla nödvändiga resurser för mänsklig utveckling.
På några ställen nämns friflygande rymdstationer och nackdelarna med dem i förbifarten. Huvudargumentet emot dem tycks vara att det behövs materia för att bygga alla sorters anläggningar, materia som finns på Mars men inte i fria rymden. Argumentationen är att om man ändå behöver hämta resurserna på en planetyta så kan man lika gärna också bygga på planetytan. I teorin är det ett rimligt argument, men Zubrin undviker att gå in på aspekten att det finns materia i asteroidbältet som är betydligt mer lättillgänglig än den på planetytor.
Ytterligare ett argument mot rymdstationer som bara nämns som hastigast är att det inte går att odla växter på dem eftersom det inte finns någon atmosfär som släpper igenom ljus men hindrar kosmisk strålning varför all växtlighet skulle dö så fort det kom en solstorm. Jag har inte läst detta argument någon annanstans så jag antar att det är felaktigt. Alla rymdstationsförslag som jag har sett fungerar med speglar som rimligtvis är konstruerade för att reflektera synligt ljus men släppa igenom partiklar och annan strålning. På det viset får man in ljuset i kolonin utan att den farliga strålningen kommer in samma väg.
De nackdelar med Mars-kolonier som jag och andra ser, låg gravitation, bristande solljus och farlig strålning, tar Zubrin bara delvis upp. Att låg gravitation skulle vara något problem för människors hälsa verkar han inte tycka och tar överhuvudtaget inte upp det (snarare nämns den låga gravitationen som något positivt eftersom det underlättar raketuppskjutningar och stora byggnadsverk).
Angående solljuset så säger han vid ett tillfälle att det tillgängliga solljuset är tillräckligt för växtodling med rätt växter. Han har antagligen rätt men ger inga närmare detaljer om vilka växtsorter det rör sig om eller vilka speciallösningar som behövs utöver växthus. I samband med detta kan det vara värt att nämna att Zubrin ser kärnkraft som helt essentiell för Mars-projektet, vilket kanske säger något om soltillgången. Enligt hans uppgifter (boken är från 1996, så det är möjligt att det inte är lika illa nu) så kan en 4 tons kärnkraftsreaktor ersätta 400 ton solkraftsanläggning. En inte oväsentlig detalj om man behöver ta med sig all utrustning från jorden.
Den kosmiska strålningen tycker Zubrin rent allmänt är ett överdrivet problem. Han verkar också tro att den marsianska atmosfären ger ett tillräckligt skydd mot strålning och solstormar. Det är inte riktigt vad jag har hört från andra källor men det är möjligt att han har rätt. Han säger att cancerrisken ökar med några procent så det är fullt möjligt att alla andra skräckhistorier är överdrivna och att den ökade strålningen verkligen är en mindre fråga.
Ett problem som inte figurerar i Zubrins bok är de låga temperaturerna på Mars. Som ingenjör lägger han ganska mycket tid på att förklara konstruktionen hos enkla lokalproducerade glaskupoler, 50 m i diameter, under vilka framtida kolonister ska bo (”shirtsleeve habitation” är en ofta upprepad fras). Exakt hur dessa glaskupoler ska skydda mot Mars-klimatet som även vid ekvatorn innebär nattemperaturer på 70-80 minusgrader ges ingen förklaring till. Kanske handlar det bara om att brassa på ordentligt med värmen, något som är åtminstone teoretiskt möjligt med riklig kärnkraftsenergi.
Sammantaget var jag inte så imponerad av Zubrins bok som jag hade hoppats. Någon definitiv argumentation till varför det är bättre att kolonisera Mars än fria rymden gavs aldrig. Inte heller något egentligt svar på flera av svårigheterna som Mars förutsättningar bjuder på.
Men det öppnar fältet för Flashbacks diskussioner. Kolonier på Mars kontra kolonier i rymden. Fördelar och nackdelar med respektive förslag. Låt de goda argumenten flöda.
Jag själv är en stor anhängare av rymdstationer byggda av asteroidmaterial. Som jag ser det får man på detta sätt unika möjligheter att enkelt och billigt (relativt sett) konstruera bosättningar som är specifikt utformade för att passa mänskliga levnadsbetingelser. Chansen är stor att man i en rymdkoloni faktiskt kan överträffa livskvaliteten på den gröna planeten, något man svårligen kan göra om man bosätter sig på den röda planeten som är kallare och torrare än någon människa kan trivas med.
