The case for Mars – eller för andra rymdkolonier

För att det ska vara någon vits med roterande cylindrar behöver de vara av en viss storlek, annars är det enklare att bara rotera några moduler med en kedja emellan. Så antagligen kommer de första riktiga kolonierna att vara någonstans mellan 100m-diameter och Rama-storlek. Vet du om det har gjorts några undersökningar på vilka corioliseffekter som är acceptabla för människor (och badmintonspelare)? Eller är det bara för excentriskt och svårstuderat för att någon ska ha fördjupat sig i det?


Robert Zubrin verkar helt klart tycka att Marsatmosfären ger någon sorts skydd mot framförallt solstormar. Om det är som du säger så har Marsförespråkarna verkligen ett högt berg att bestiga. Att gräva ned sig går ju an för människor men för solkrävande växter är det inte en möjlighet. Och försvinner möjligheten till växtodling med naturligt solljus så är alla planer på att kolonisera Mars antagligen helt dödfödda.



Faktum är att den självreplikerande DNA-molekylen har lyckats fylla upp vartenda litet skrymsle på den här planetytan. Rimligtvis kommer den lyckas sprida sig även ut i rymden. Om det sker med hjälp av människor de närmaste århundradena eller med hjälp av någon annan organism de närmaste årmiljonerna låter jag vara osagt, men att det kommer att ske är ostridigt.

Det där är mer religion än vetenskap och inget argument för att vi skall kolonisera rymden. Är det en naturlag kommer det att ske vare sig vi gör något eller inte.

Ja ...
Och vad annat än just det hade du annars förväntat dig ???

Dvs "bygg det och de kommer," som det heter ...

Finns det plats i rymden, med en rymdhiss eller två ... då är det ju grönt ljus för världens alla entrepenörer att börja bygga rymdhotell och semesteranläggningar, och fritidshus med fantastisk utsikt över Jorden.
Större och större kommer det att bli ... på ingen tid alls.

Och snart är det alla dessa många miljoner som är där.


Eller menar du verkligen fullt allvar med att du förväntar dig att folket ska sitta här och bara tjura.
- "Nej, jag ska fan inte åka den där dumma rymdhissen till den där dumma rymden."



Faktum är - faktiskt - att det i en framtid kommer att finnas "rymdstäder" i omloppsbana.
Rymdstäder som är mer eller mindre kopplade till de centrala "rymdhamnarna" som kör interplanetär skyttelservice.

Du vet hur hamnarna såg ut för bara hundra år sedan va ???
Särskilt i de allra största städerna, som New York tex.

Jag läste en mycket utförlig analys av Coriolis för några år sedan, exakt hur den skulle påverka oss vid storlekar från Skylab till, well, Rama med sina 16km i diameter (minus några för skalet). Dock hittar jag den inte vid en snabbsökning, men den finns där. Den tog upp allt från medicinska problem (vid Skylab-storlek) till när det inte har nån reell effekt för vardagligt liv.

Det jag minns är att 100m i diameter är för lite, iaf. Inte biologiskt, det fungerar bra - men kastar du upp en tärning måste du trixa för att fånga den så att säga. I storlek som Rama däremot är effekten på dig som person knappt mätbar - du kan spela tennis äntligen utan problem

Som Xenonen var inne på - nu pratar du inte biologi utan religion eller filosofi. Livets strävan att maximera sitt område (som egentligen handlar om att den mest effektiva organismen inom sin biosfär tenderar att dominera) är nånting helt annat. Träd tar över markyta, men det hindrar inte andra organismer att dra fördel av det - genom att specialisera sig på skugga, eller symbios.

Det finns dock ingenting som säger att livet skulle 'komma på' att jorden e lite för liten, och sikta på mars. Det kräver nånting med ännu större förmåga att förändra sin omvärld än människan. Vi har, idag, inte kapaciteten att göra mars livsduglig för oss.

Men vem vet, om 100 eller 1000 år.

Antagandet att Mars bara skulle ha den atmosfär den har idag är dumt. Det räcker med lite uppvärmning för att förgasa mer koldioxid och göra atmosfären tätare och därmed till ett bättre skydd mot strålning.

Vad som är ett argument och inte är till största delen subjektivt. Om någonting ändå kommer att hända och man har ett val att stå vid sidan om och se det hända eller aktivt styra handlingen så tycker jag att det i sig själv är ett gott argument för aktivitet. Men jag respekterar förstås att inte alla tycker likadant.

Ett argument mer i Xenonens smak är kanske att kolonisering av rymden ger mänskligheten tillgång till nya resurser vilket i sin tur möjliggör högre livskvalitet för fler människor.


Snubblar du över studien kan du ju skicka en länk. Den låter intressant.

Annars låter det betryggande att 100m fungerar rent biologiskt. Jag tror egentligen inte att det är intressant att bygga roterande cylindrar mindre än några hundra meter i diameter. Vitsen med cylindrar är just att de man ska få lite "utomhuskänsla" i dem. Får man inte det finns det enklare sätt att bygga bostadsyta med konstgjord gravitation.


Zubrin pratar rätt mycket om möjligheterna att terraformera Mars. Jag hade väl egentligen en del att invända mot hans antaganden där men den generella tesen att det går att förbättra levnadsförhållandena på Mars betvivlar jag inte. Om det räcker för att få något fullgott strålningsskydd låter mer spekulativt. Främst därför att det inte är atmosfären som är det primära strålningsskyddet på jordens starka magnetfält. Mars har inte något motsvarande magnetfält och utan ett sådant har jag svårt att se hur man kan få något fullgott skydd mot solstormar.

Det blir ändå ett bättre strålskydd än Mars har idag.

Nu vet vi ju inget om huruvida vårt liv kommer kolonisera andra planeter. Ditt argument skulle lika gärna kunna användas på t ex personer som väljer att inte skaffa barn.
Under lång tid kommer det snarare sluka en massa resurser när vi på jorden måste försörja de där kolonierna med allt de inte kan producera själva. Själva kolonierna kommer vara klaustrofobiska och auktoritära, eftersom de kommer ha små marginaler och inget utrymme för misstag samtidigt som folket kommer få leva med medicinska problem i en miljö vi inte är gjorda för. Livskvalitet är knappast rätt ord, i alla fall inte de första hundra åren eller så. Vem vet vad som händer på sikt.

Det betvivlar jag inte. Men blir det tillräckligt starkt för att man ska kunna odla normala växter i normalt solljus? Zubrin verkar tro det, men i den här tråden har det varit skribenter som antytt något annat. Det är en ganska viktig fråga eftersom man inte kan kolonisera något utan växtodling. Även om det är möjligt att terraformera fram ett tillräckligt strålskydd är det en massiv nackdel om man inte kan odla växter de första decennierna. Att frakta mat från jorden är inte riktigt en långsiktig lösning.


Alla investeringar slukar resurser innan de börjar ge resurser tillbaka. Det ligger i deras natur. Men investeringar kan ändå vara värda att göra.

Viss klaustrofobi kan förstås inte uteslutas. Däremot tror jag inte att rymdbaserade kolonier kommer att vara auktoritära. Det finns liksom ingen anledning till det när resurserna är i praktiken oändliga och man kan slänga upp nya kolonier till höger och vänster om man vill. Om alla alltid har möjligheten att flytta någon annanstans säger det sig självt att möjligheterna till auktoritärt styre är rätt begränsat.

De medicinska problemen får du gärna utveckla lite. En fördel med en begränsad värld som en rymdstation är att man kan kontrollera alla parametrar ganska detaljerat. Man kan ställa in solintensitet, temperatur, luftfuktighet och gravitation (eller pseudo-gravitation i alla fall) efter vad människor vill ha. Med avgränsade världar har man också den inte obetydliga fördelen att man kan ha kontroll över kontakterna med omvärlden. I praktiken betyder det att man kan ha en värld helt fri från sjukdomar och skadedjur. Att aldrig behöva oroa sig för förkylning eller myggbett kanske låter trivialt men det är utan tvekan en höjning av livskvaliteten.

Man kan börja med att avla fram strålningståligare växter redan på Jorden, och sedan ta med sig dessa till Mars.

Under överskådlig tid kommer tvärtom resurserna vara ytterst begränsade. Allt kommer kräva komplicerade maskiner som inte kan produceras lokalt. Det är på jorden det är lätt att bara sticka ut i skogen och bygga en koja om du inte gillar ledaren. Luften är gratis och vatten finns i närmsta sjö.
Strålning, eventuellt gravitation, på en planet som Mars, giftigt damm som letar sig in. Vi lär få med oss bakterier, svampar etc och hur de utvecklar ekosystem där är oklart, men kan lätt ge problem osv.
Å ena sidan tror du att liv på egen hand skall kunna ta sig ut i universum och kolonisera, men å andra sidan att det inte kommer att kunna hänga med oss som fripassagerare. Lycka till med det!