Citat:
Ursprungligen postat av
Iradeorum
Om du med högern menar de konservativa så kan vi konstatera att vänstern sopat banan med dem i över 100 år. Marxisterna krävde att få införa sin socialism via demokratin och hotade annars med blodig revolution. När det senare sen skedde i Ryssland så sket de konservativa i brallan och gick med på demokrati i Sverige och andra europeiska länder. Det är här den verkliga skillnaden mellan konservativa och fascister/radikalkonservativa återfinns. De senare viker inte ned sig för vänsterns krav på massmänniskans diktatur aka demokrati och är redo att ta till våld mot vänsterrevolutioner.
Jag vet inte, kanske kan jag hålla med, om inte beskrivningen var så demagogisk. Vänster/marxism var otroligt inne bland massorna i hela Europa i vågor, t.ex 1890-tal, 1930-tal, 1968. Att höger "vikte sig" för det är väl som att säga att högern inte styrdes av diktatorer utan accepterade att t.ex 1968 så hade Vänstern majoritet i demokratiska val i Sverige. Det vände snabbt, Palme blev för vänster, och de borgerliga fick makten 1976.
Vänster/marxism har varit totalt ute i Sverige sedan individualism och pengar började spela stor roll kanske på 1990-talet. Kan finnas en pytte-början på en ny vänstervåg se t.ex V som slåss för hyresreglering och strandreglering. Men Sverige i allmänhet är numera så rikt att jag inte tror Vänstern kan komma tillbaka som 1968. Minns att Palme/LO så sent som 1980-talet drev löntagarfonder, som på 100 år skulle socialisera hela Sveriges näringsliv. Helt sjukt att jag varit med om det under min levnad.
Notera att det ingår i min definition av Höger att fullständigt acceptera att det finne en Vänster, och att inte särskilt vara emot dem om de någon gång råkar ha 51% av rösterna. Högern styrs till skillnad från Vänster inte av någon moralism och jag-vet-bäst utan accepterar att ibland spela andra fiol. För det är Höger att acceptera att människor tycker olika.