Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Javisst minns man vad man gjorde när något extremt hände. OT: Själv minns jag t.ex precis vad jag gjorde när första nyhetssändningen om palmemordet kablades ut. Samt att jag minns att jag satt på ett plan på väg från Thailand när tsunamin slog till. (Planet lyfte 07.00 och tsunamin drabbade orten jag hade varit i, runt 10.00)
Det är väl bara att försöka sätta sig in i SDs situation dagen efter mordet. Då förstår man hur orimligt det är att han inte minns vd han gjorde.
Det var inte så att det var ett glapp på veckor från det att han fått veta om försvinnandet, utan endast timmar efter.
Säg att det händer dig och du är oskyldig, men du känner personen, bor även granne med henne/honom och har haft en kärleksrelation med henne/honom bakom din makas/makes rygg i sex år. Du vet också att hon/han har anmält dig två gånger, för misshandel och ofredande.
Därmed fattar du ju att du kommer att snart bli misstänkt och extra synad.
Om du nu är oskyldig (alltså på tal om minnet, för om du är skyldig då vet du ju att du var där och mördade) så borde du ju förutom att du borde bli mycket orolig för din vän, så borde du även bli orolig över dig själv och din familj.
Det första man borde tänka är ju att bidra, med allt, allt du kan. Jag skulle kontakta polisen själv och direkt be om att få lämna över vittnesmål/bli förhörd/mobil osv. Berätta allt jag bara kan komma på.
Den första tanken som borde komma upp, att herregud, mitt i vårt villakvarter försvinner hon, dörren öppen. Vad kan ha hänt. Undrar när det hände? När försvann hon? Det måste ha varit efter vår sista konversation där...
Vad gjorde jag själv? Jobb, gym, JG, hem.... Har jag haft kontakt med någon, finns det något som visar var jag var. Kolla mobilen, datorn som minnesstöd. Prata med HD, JG osv.
Finns ju inte en rimlig chans att du inte minns något alls vad han gjorde.
Kanske du testade cykelväxlarna. Tre år senare minns du plötsligt att nej, det var ju helgen innan

.
Han borde ju också bli orolig över familjen (som så många har tagit upp), plus undra runt om med grannar om de märkt något. Inte skulle väl nattens vita riddare låta bli att vaka över kvarteret och höra runt om någon sett eller hört något?
Inte heller känns det väl normalt att radera den sista konersationen mellan de två förhören redan dagen efter m han nu var oskyldig och led av så dåligt minne!
Nä, den skulle jag spara av sentimentala skäl främst, som stöd för mitt dåliga minne och till polisen naturligtvis.
Man blir nog lite avtrubbad av att förlja den här tråden i tre och ett halvt år.
Nu när jag tänker på det här igen, då ser jag ju hur helt galet det låter.
Finns inte på världskartan tänker jag nu (om jag var en oskyldig SD) att jag skulle ha en färdiga förslag på misstänkta.
Redan 15:e maj, nämner SD en person för att hinta lite i luften...som Lena varit på middag hos i veckan. Varför i hela friden skulle den personen vara misstänkt. Det nämner han inte...
De flesta skulle nog tänka att det är obegripligt att hon råkat ut för det här.
Vem, vad, hur, varför???
Och man skulle tänka igenom varenda sekund...
Dels för din egen skull. Märkte jag något, hörde jag något, såg jag något?
Men också av sentimentala skäl.
Sist men inte minst, mitt alibi är ju extremt viktigt nu.