Varför har Einstein rätt förutom för att han säger så?

Den teoretiska fysiken är anpassad efter matematiken.
Det borde vara tvärtom.

Det är annars ett stående skämt mellan matematiker och fysiker att fysiker inte bryr sig så mycket om att det ska vara matematiskt korrekt. Fysiker blir även lite förvirrade när ingenjörer blandar in siffror i formler.
Annars är alla fysiker egentligen lite rädda för matematikerna så de skulle aldrig heller hävda några vidare mattekunskaper ändå, förutom inför ingenjörer och utom sikte från matematikerna. Då slänger de gärna in en och annan "fältkondensat" eller kanske möjligen en "fiberknippe", för att inte ingenjörerna ska få nys om att fysikerna mycket riktigt känner sig hotade då de vet att de varken fattar det ingenjörerna håller på med eller sitt eget.

Du skulle kunna börja med att utveckla operatorn i vänsterledet ovan. Har ekvationen planvågslösningar i din värld?

Absolut. Akustisk vågekvation inom flödande medium. Standardmodell.
Operatorns roll där är att definiera förhållandet mellan det flödande mediumet och en observatör, och den såkallade ring-streckgrejen(slslistora psi?) definierar tryckgradienten i förhållande till det omkringliggande mediumet, så ljudvågen, tillsammans med koordinater där, då i förhållande till mediumet. Hastigheten v tillhör flödet. Skippar precisa notationer och definitioner för att försöka vara tydlig.
Planvåg:
Φ(r, t)=A sin(k·r-ωt)
Vänstersida, ljudvågen som observeras, inom medium med konstant hastighet.
Högersida, funktion som vågar.
Funktionen som vågar, ljudvågen, med sitt förhållande till det flödande mediumet, med respekt till ljudvågens riktning i förhållande till mediumets flödesriktning, då med konstant hastighet:
ω(k, v)=c|k|+v·k
Vänstersida, definierar ljudvågens förhållande till mediumet.
Högersida, definierar ljudvågen med sitt förhållande till mediumet och deras förhållande till en observatör.
Så ljudvågens hastighet i förhållande till en observatör definierat från mediumets förhållande till en observatör:
v_ljud=ck_medium+v_med.t.obs.
Renare: v'=ck+v
Samt:
=∇_streckₖω(k, v)
Vilket är koordinaterna som förhåller mediumet till observatören och från det också ljudvågen till observatören.

Ser det vettigt ut?

I texten jag citerade finns en ekvation. Vänsterledet är en operator, i kvadrat, som verkar på fi. Kan du utveckla den matematiskt. Är en plan våg en lösning till ekvationen?

Jag förstår inte. Du citerade ju definitionen?
∇={∂/∂x, ∂/∂y, ∂/∂z}

Du menar naturligtvis om jag kan lösa den för att visa om jag kan, eller hur?
Vi observerar fi i en dimension så det går utmärkt att behandla de där som vanlig derivata, och vi kan byta ut vinkeln mot flödeshastigheten, för att göra det enkelt gör oss, så behandla komponenterna som en funktion bara.

Det har absolut 0 relevans till någonting jag argumenterat för, vilket heller inte hade varit fel även om jag inte förstod det.

Ja, det vore det logiska va? Koordinatförhållanden definierar naturligtvis en vågfunktion, det är vad jag tror som TS visar... Siffror och grejer.
Jag undrar fortfarande om dina öppna slutna kurvor och hurdenuva du sa att acceleration fungerade i GR.

Jag är inte intresserad.

Varför skriver du en massa matematiska krumelurer om de "har absolut 0 relevans till någonting [du] argumenterat för"? Det är iaf inte så fysiker gör.

Hmm.. Så eftersom den grekiska bokstaven fi används för att beteckna både vinkel och flöde, så kan man byta den ena mot den andra lite hur som helst, är det så du menar? Same same but different?

Tvärtom kanske är närmare sanningen...

Eh, alltså... just eftersom man gör Lorentztransformation på Minkowskimetrik, vilket ju istället är mitt argument.
Just eftersom man blandar rum och tid och definierar dem med funktioner av varandra, tillsammans med c som man definierat som någon skalär som är invariant, vilket på vardera sida också förhåller sig till varandra genom en transformation med c.
Det spelar då ingen roll hur man bollar runt partiella derivator, att de är där är bara en olycklig teknikalitet som får det att se svårare ut än vad det är, utan det existerar inget förhållande där att ta partiella derivator av. De "4-rumtidsdimensionerna" är egentligen 3 då 2 är funktioner av varandra. Tillsammans med densamma invarianta skalären som de också transformeras med, som borde vara en beskrivning av förhållandet mellan referenssystemen men som inte är det.
Strunta i deloperatorn, partiella derivator, vågfunktioner, och tänk bara på vad man har i grunden vilket är en metrik, koordinater, vissa definierade som funktioner av annat och andra tillsammans med definitioner, bortsett från allt man bygger upp omkring det.
Jag återkommer imorgon, men om man har v1+v2=v3 och det man observerar är v1 som kommer fram först och beror på v2, men definierar v1 till att hara v3, så man har v1=v3, så hur skulle man då kunna ha vetskap om någon v2 när man inte ens vet vad v1 är då den definieras som v3?
Alla konstiga symboler utöver koordinatmetriken, Minkowski med Lorentztransformation eller Galileisk, definierar bara något av mängder med möjliga förhållanden mellan två uppsättningar av koordinater, vilka råkar utgöras av och här utgöra hastigheter.

Ni är så jävla upptagna med att hitta att jag gjort fel att ni inte ens försöker förstå vad jag skulle mena om jag skulle ha rätt, vilket är förbannat tråkigt för det här är jävligt intressant och jag vill veta mer om det här, men det är inte lika intressant om andra letar stavfel för att från det kunna avfärda allt med att Einstein är bäst och där fick jag Chilla era penisar förihelvete.

Eftersom observstören som observerar någonting längs en dimension skiter i om det denne observerar har en hastighet som beror på att detta har förmedlats i vinkel mot ett flöde eller längs med ett flöde...

Fan, 50/50 och det gick för fort. Laplace är "nambla". Ni ser...