Citat:
Ursprungligen postat av
Trie
Den ursprungliga frågan var om vänner till SD begått någon form av brott genom att inte berätta vad de visste. Men tvärtemot vad många förväntar sig så har vi inte några lagar som kräver att man ska berätta om man känner till att någon har begått ett mord (om man bara fått kunskapen i efterhand).
Personen som omnämndes i inlägget som jag svarade på riskerade alltså inte fängelse även om han fått veta vem som begått mordet. Detta skapar i sin tur felaktiga förväntningar på polisen som man nu kanske kräver ska utreda vem som kände till vad i efterhand.
Däremot riskerar de som inte berättar sanningen att framstå i riktigt dålig dager när man läser domen (och värderingen av vittnesmålen) eller följer rapporteringen i media och det är kanske så långt man kan komma.
Är det många som tror att vi har lagar som kräver att folk ska berätta?
Nu tror jag nog att gemene man vet att det till och med går bra att låta som JG, HD, SOA och SD i rätten.
Dvs tappa minnet på lämpligt ställe, humma, smacka och svamla.
Varav det går bra att ljuga utanför skranket likaså.
Att bevisbördan åligger en åk och att dess innan krävs en viss häktningsgrund är inte direkt raketvetenskap.
Men när det visar sig att nån ljuger, döljer och daltar med info kring en brottsling som mördat är det liksom inte ok längre när fru justitia väl inträder med ena vågskålen nedtyngd.
Speciellt om det berör främjande av brott, att skydda eller rent av vetskap om nån medlöpare som varit delaktig i mordet.
Följande är alltså en sanning med modifikation:
Citat:
Personen som omnämndes i inlägget som jag svarade på riskerade alltså inte fängelse även om han fått veta vem som begått mordet.
För övrigt är det en samvetsfråga, ett jävla lass att bära och ha ångest över år ut och åt in.