Citat:
Ursprungligen postat av
DoraF
Q6 menar att psykologer inte tillmäts någon större betydelse i ett rättsligt perspektiv. Då påpekade jag att Ebba använt ett yttrande av en psykolog I tvistemålet.
Vad menar du med det fetade? Tvistemålet gäller väl inte huruvida Esbjörn har en diagnos eller inte. Är det annorlunda inom straffrätten, menar du?
I det här fallet spelar det ingen roll vem som gett Esbjörn diagnosen objektiv lindrig kognitiv störning, då varken den eller någon demensdiagnos gör att en person förlorar sin rättshandlingsförmåga. Påpekas bör att det inte finns någon bestämmelse som säger att det bara är läkare och inga andra som har rätt att ställa diagnoser inom vården.
Nej en psykolog tillmäts inte någon större betydelse i ett rättsligt perspektiv.
Nej den bedömning som inlämnats av Ebba är gjort av en specialistläkare.
Ja en psykolog har tillsammans med specialistläkaren gått igenom materialet.
Nej
bara läkare har rätt att ställa diagnos eller då bekräfta en bedömd diagnos.
Endast diagnos fastställd av läkare får journalföras som diagnos.
Utlåtande av annan än läkare så är den ej är bekräftad, diagnosen är inte fastställd.
Endast diagnos ställd av eller bekräftad av läkare kan användas av rättsväsendet.
Dom eller bedömning av rätten får bara grundas på läkarutlåtande, läkarintyg och läkardiagnos.
Helt enkelt är det så att endast läkares diagnos gäller inget annat.
Både inom vården och rättsväsendet gäller bara av läkare fastställd diagnos.
Allt annat är misstanke om diagnos, bedömd diagnos och icke fastställd diagnos.
Psykolog Barry skriver helt korrekt en bedömd diagnos.
Inte en fastställd diagnos, inte ett läkarintyg, inte ett läkarutlåtande.
Ett psykologutlåtande med psykologbedömning av en psykologutredning är det.
Som inte ens duger för att få god man av tingsrätten.
Underlag om behov av god man saknades.
Det fanns inget LÄKARINTYG eller någon LÄKARDIAGNOS.