Fri vilja - samlingstråd

Vad jag menade var alltså att det inte är någon startpunkt.

Min modell förhåller interaktionen mellan det kognitiva tillståndet som föregick det kognitiva tillståndet som du kallar "startpunkt". Reläet var överflödigt och fyllde endast funktionen hos argumentet att markera att någonting utfördes.

Annars så ja, där jag menar att en programmerad process inte har någon startpunkt bara för att en annan programmerad process dokumenterar den första och tillskriver ett steg hos denna att vara en startpunkt mer än de deterministiska stegen innan som startade det som kommer starta det som startpunkten startar.

Och utfallet är det enda som räknas i slutändan. Det spelar alltså ingen roll vad jag tror så länge tron leder till önskat utfall.

Om det är jag som skjuter någon så är det jag som är startpunkten i en händelsekedja som slutar med mord. Det är inte Big Bang, och det är inte den dödande kulan som är startpunkt. Inte för att Big Bang eller kulan inte har någon betydelse för utfallet, utan för att det är mest meningsfullt att utgå ifrån att startpunkten är mördaren. Om han mördade av fri vilja. Det är vad fri vilja är. En startpunkt i en händelsekedja. Om man istället menar att han blev tvingad av någon att mörda, då har man flyttat startpunkten i händelsekedjan bakåt.

Nej, det spelar ingen roll. Så länge du är nöjd med din tro på saker som inte existerar så finns det ingen anledning för dig att ändra på den. Det är bara människor som lider eller som skapar lidande genom sin falska tro som ditt finns skäl att övertyga om sanningen.

Det omvända går dock förstås aldrig. Hur skadlig en sanning än är så kan man aldrig glömma att den är sann när man en gång har förstått det.

Exakt så resonerar jag med. Problemet i den här tråden verkar vara olika definitioner av "fri vilja". "Vad betyder fri vilja för dig?" Är en mer rimlig fråga på denna eviga filosofiska fråga.

"Fri vilja" är ett filosofiskt koncept, precis som "meningen med livet". Det finns flera olika svar till båda frågorna beroende på vem man frågar, samtidigt kan vi inte på ett vetenskapligt plan bevisa om frågorna ens går att rättfärdiga. Man kan argumentera för att båda frågorna är oväsentliga om man inte först kan komma överens om konceptets definition. I och med att definitionen av konceptet är individuellt så finns det inget svar som är sant för alla olika definitioner.

Så tror jag, utmana gärna mitt påstående!

Den pragmatiska definitionen håller jag med om då den inte skiljer sig från en ofri vilja i klassisk mening. Däremot håller jag inte med om någon klassisk fri vilja, som i själslig, övernaturlig eller frånkopplad materialistiska händelsekedjor som återfinns i naturen där verkan inte tillskrivs "medvetande" eller "fri vilja".
Att du vill tillskriva ett tillstånd till att vara en startpunkt är inte någon startpunkt för en verkan, varken mer eller mindre än något annat tillståndet före eller efter. Det är heller inte någon klassisk "fri vilja" mer än vad någon annan verkan i naturen föranledd av ett annat tillstånd är.

Enligt min mening står skiljelinjen i den här tråden främst mellan psuedomaterialister (som anser att viljan är ofri) mot övriga världen (som anser att viljan är fri).

Eftersom jag själv är en äkta materialist så identifierar jag mig med min fysiska hjärna. Då jag är min fysiska hjärna så finns det inget ofritt i att min fysiska hjärna bestämmer. Vem skulle annars göra det? Att jag sedan inte alltid är nöjd med min egen beslutsförmåga är tråkigt, men inget som jag kan skylla på någon annan.

Pseudomaterialister betraktar jaget (medvetandet) som en separat entitet som utsätts för övergrepp när den fysiska hjärnan fattar beslut som jaget inte tycker om. De ser sig därför som slavar under den fysiska världen. De kallar sig ofta själva för materialister, vilket dock är fel i sak eftersom de har en dualistisk livsåskådning.

Merparten övriga tycks anse att de har fri vilja genom att deras medvetande trots allt har en viss suveränitet att fatta egna beslut oavsett vad deras hjärna tycker.

Jag kan inte se någon som helst mening med att se mördaren som startpunkten för den händelsekedjan. Denna utgångspunkt fyller ingen funktion vare sig filosofiskt, moraliskt eller juridiskt.

Tvärtom ser jag endast nackdelar med denna utgångspunkt.
För det första är den uppenbart felaktig. Det går inte att komma ifrån att det alltid var något i mördarens omgivning som fick honom att mörda. Att utgå ifrån att mördaren är startpunkten för mordet är lika ologiskt som att utgå ifrån att dominobrickan i mitten av en lång rad fallande dominobrickor var startpunkten för att de resterande dominobrickorna efter den föll. Det krävs ett stort mått av självbedrägeri för att kunna inta denna hållning.

För det andra innebär denna utgångspunkt att man ger skulden till någon som inte förtjänar att få den, eftersom han bokstavligt talat inte hade något annat val än att begå dådet. Vilket bara skapar en massa onödigt hat och avsky mot personen.

Vilket för det tredje leder till att folk förespråkar meningslöst hårda straff, vars syfte är att hämnas snarare än att verka förebyggande. Vilket bara leder till att ännu fler liv förstörs, helt i onödan.

Men för all del. Tycker man att dessa tre pris är värda att betala bara för att man ska kunna få intala sig själv att man har fri vilja, och kanske få tillfredsställa sitt irrationella behov av att skuldbelägga människor, så är det bara att fortsätta inbilla sig att detta är den mest meningsfulla hållningen.

Varför tycker du att det är vad som fattar beslut och inte hur beslut fattas som definierar friheten hos viljan?
Var tycker du att gränsen går mellan yttre input och din fria vilja? Befruktandet?
Vad jag menar är att följden av tillstånd som föranledde någon handling hos mig sker enligt någon förutbestämd mekanik, så det spelar ingen roll om handlingen följer efter något inre eller yttre tillstånd då handlingen sker oavsett detta, enligt någon förutbestämd mekanik.
Att min handling sker av yttre motivation eller inre processer är för mig irrelevant då bägge skulle behandlas av den förutbestämda mekaniken. Övertygande argument från dig eller ett avgörande minne skulle inte göra min handling varken mer eller mindre fri om den skedde algoritmiskt. Särskillnaden mellan det yttre och det egna vore då endast en definitionsfråga utan riktig mening då min "fria vilja" skulle utgöras av en algoritmisk förutbestämd mekanik, trots att den tar hänsyn till graderade parametrar och oavsett om dessa var lokaliserade hos densamma biologiska entiteten som algoritmen fanns, eller om informationen vore lokaliserad utom densamma biologiska entiteten.
Informationen om mig finns fördelad över många celler i min hjärna på samma sätt som informationen om gud finns fördelad över många hjärnor. Vore en handling av mig som motiverades av min gudatro mer mitt fria val än guds fria val som motiverades av mina preferenser som jag tillskriver tillhöra mig, för att jag identifierar mig utgöras av viss information men inte annan, trots att all information vore lokaliserad inom densamma biologiska entiteten?
Jag missuppfattar sannolikt dig och jag vill inte heller anta att någonting av detta inlägg var argument som följde någonting jag skrivit, så jag menar att framstå som välmenat frågande.

Vad menar du med det?

Är din uppfattning att folk som argumenterar för fri vilja baserar det på sin egna moral och välmående? Dvs. "Jag har fri vilja för att tanken på att jag inte har det är en attack på min världsbild och det ger mig ångest"?

Det är bara en teater.
Med manus som ingen skrivit men som ändå finns
Vi blir gamla vi tröttnar på samma mönster i sökandet efter något inget har skapat .
Mänskligheten lever och dör när vi sökt klart och inget nytt finns när vi nu börjar söka i frågor som inget har skapat . När variationen av på hittade meningar tar slut så dör mänskligheten ut . Och startas en ny födelse på någon annan planet med snurrande idéer som redan är skrivet i sten.
Så länge vi kan tro på manipulationen så lever vi vidare tills historien som skrivit blir så tråkig att cellerna stannar av tristess.

Så meningen är att vi ska tro i en skriven historia som talar om vad vi vill och ska tro .
Så om vi kommer fram till att fri vilja finns så var historien skriven att vi måste tro så för det är massans storlek på tro som bestämmer vad vi bestämmer är sanning.

Vem blir mest förbannad? Den som lyckats i sin påhittade historia

Precis. Ingen som argumenterar för den fria viljans existens gör det för att de tycker att det är den mest rationella ståndpunkten. Alla som argumenterar för den fria viljans existens gör det för att de tycker att det är den mest behagliga ståndpunkten.