Citat:
Ursprungligen postat av
Flammarion
Fri vilja, som jag ser det ur ett metakognitivt perspektiv, är ju bara ett sätt att markera ut en startpunkt på en annars oöverskådlig händelsekedja. Det är alltså det vi gör i praktiken när vi slentrianmässigt använder uttrycket. (När vi tror på den fria viljan)
Om ingen tvingade dig att fokusera, och inget plötsligt överaskade dig, så är det rimligt, tycker jag, att säga att du fokuserade av fri vilja. Vad skulle begreppet annars betyda?
Jag tänker att det då är betydelsen av "startpunkten" som är det vitala, att den utan fri vilja då inte innebär någon startpunkt mer än det kognitiva tillståndet som fanns precis innan det man kallar "startpunkt".
Om jag inte styr över mitt fokus utan mitt fokus istället är mitt minne över antal föregående kognitiva tillstånd innan "startpunkten" så kan jag bara ha varit fokuserad på det jag minns, liksom jag inte kan minnas mig ha varit fokuserad på det jag inte minns. Likt en dokumenteringsprocess över ett datorprogram som efter att ha genomgått någon process utför någonting, säg slår på ett relä hos någon maskin. Om dokumenteringsprocessen arkiverar information om tre steg hos processen innan utförandet, där utförandet utgör "startpunkten" som är "valet", så spelar det ingen roll när man i efterhand läser igenom arkivet från dokumenteringen om man har registrerat tre steg innan utförandet hos utförandeprocessen eller om arkivet endast har registrerat utförandet. När man läser igenom arkivet i efterhand så finns där ingen information som man kan använda för att avgöra om utförandet skedde per automatik, som om man inte registrerade tre steg innan utförandet, eller om den skedde för att man ville, som om man registrerade tre steg innan.
Jag menar då att det är mitt minne som i efterhand är vad som avgör vad jag fokuserade på. Valet att utföra någonting kan vara lika ofritt oavsett om jag minns stegen innan utförandet som jag tycker är det som motiverade mig att utföra det jag ville, som då vore mitt "fria val" och "startpunkten".
Edit. Det skulle kunna betyda att känslan av att ha gjort fel val innebär att man i efterhand läser igenom det som registrerades i arkivet, ofta efter att konsekvenserna från det man utförde inte blev det man trodde, skulle kunna bero på att man inte registrerade tillräckligt många steg i processen som ledde till utförandet som gjorde att man ansåg det man utförde vara motiverat. Möjligen med den evolutionära påminnelsen om att man i liknande situation i framtiden måste registrera fler föregående steg i processen innan utförandet för att man ska kunna analysera varför konsekvenserna inte blev det man trodde.
Vad hjärnan önskar uppnå med den känslan vore då inte att man i framtida liknande situationer främst ska göra annorlunda då hjärnan vid det dåvarande tillfället gjorde det den trodde var rätt, utan att man ska registrera processen innan så att analysen efter konsekvenserna istället är att man gjorde rätt val utifrån förhållandena som rådde då, trots att konsekvenserna inte blev det man önskade då de var oförutsedda. Fel val vore då avsaknaden av register som gör det möjligt att analysera hur man skulle kunna förutse konsekvenserna i framtiden, efter att man har vetskap om att konsekvenserna uppkom. Varför man upplever sig ha gjort fel val oftare när man har varit ofokuserad, vilket man minns att man var i efterhand genom att man saknar information om det som motiverade valet som ledde till konsekvenser som man då inte kan anpassa framtida val för att undvika då man saknar informationen.
Fel val var ju bara fel om man inte gjorde rätt val då, och man gör ju bara val som man tycker är rätt just då, per definition.
