Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Du har en åsikt som jag inte delar.

Vi har säkert många åsikter vi inte delar, men det är definitionen av religion, inte min åsikt.
Men samtidigt kan man ju anklaga mig för vad jag precis gjorde tidigare - att påstå sig veta vad en text betyder..

Oavsett, önskar dig en trevlig afton.

Du vill ha bevis på den Allsmäktige Gud Skaparens existens?

Jag antar att du helst vill ha Gud personligen framför dig, så att du kan ta på Honom och se Honom med dina egna korpgluggar?

Ponera att jag lyckades hämta Gud och ställa Honom öga mot öga med dig. Men hur i Herrens Namn skulle DU som ateist klara av att bedöma och avgöra ifall det verkligen var Gud som jag ställde framför dig?

Jag svarar gärna på det. Om du hämtade gud och ställde honom öga mot öga med mig så gav du mig iaf ett underlag för att ta ställning. Ställd inför fenomenet IRL så blir det naturligtvis enklare att avgöra.
Om jag tvivlar på existensen av träsktroll och du hämtar ett och ställer framför mig så blir jag så klart mer benägen att tro på det. Åtminstone ägna mig åt mer grundläggande undersökningar.

Religiösa använder gud som en förklaring till sådant de inte förstår. Väldigt bekvämt men intellektuellt ohederligt. Men så har det varit sedan Tor flög fram över himlen och skapade blixtar med sin hammare.

Fråga gud, hen vet om hen är allsmäktig och allvetande, som det påstås.

Ateister använder farbror slumpen som en förklaring till sådant de inte förstår!

Inte nödvändigtvis. Många av oss erkänner helt enkelt att vi inte vet. Ateister är ingen homogen grupp.

Med fri bevisvärdering:

Om vi kunde se fullmånen nära solen (bakom ett moln så att de lyste lika starkt), vilket är omöjligt, så skulle vi förundras över hur lika de är sett från jorden. De skulle praktiskt taget framstå som identiska och vi skulle fundera mycket över den likheten.

Det har inte allltid varit så. P.g.a. tidvatteneffekter blir avståndet allt längre mellan jorden och månen men just i astronomernas era kan månen precis täcka solen vid total solförmörkelse.

Det är ett tecken i skyn.

Satan är världens furste. Innan han föll gjorde han Guds vilja och kunde representera Gud, som de andra änglarna. Efter fallet har han fortfarande makt nog att kunna framstå som Gud vad det gäller makt. Om Gud tillåter det.

När Satan tillåts utöva makt är han förvillande lik Gud ur maktperspektiv.

Det går vissa dagar alldeles utmärkt att se månen och solen samtidigt. Till just dig vill jag passa på att höja ett varningens finger gällande att stirra mot solen, det ska du nämligen undvika. Sätt en svetshjälm framför korpgluggarna så ser du direkt att solen från vårt perspektiv bara syns som en vit liten prick i skyn.

Din tidvatteneffekt som möblerar om himlavalvet fick mig faktiskt att dra på smilbanden. Livlig fantasi måste jag erkänna.

Om detta var dina bevis för gud så placerar vi dem i leksakslådan och får anse oss klara här.

Hej! Jo, månen avlägsnar sig faktiskt från jorden 3 cm per år p.g.a. tidvatteneffekter. Samtidigt ökar dygnet på jorden sin längd något. Det har att göra med konserveringslagen för rörelsemängdsmomentet.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tidvatten

På berg eller på slätter kan man ibland se fullmånen gå upp i öster vid solnedgången (i väster), men vi ser dem aldrig bredvid varandra.

Månen och solen synes lika stora från jorden, c:a 0,5 °. Se bilden.

https://www.asc-csa.gc.ca/images/astronomie/eclipses/partial-solar-eclipse-2.jpg

"Det kosmologiska gudsbeviset" är ett bra argument för att visa på existensen av en orsak till universum och på existensen av en Gud men det skapar fler frågor än det besvarar och blir därmed ganska värdelöst som en förklaring. Men det finns ett mer förklarande argument som jag ska försöka förmedla i denna text.

Det kosmologiska gudsbeviset som det formuleras av William Lane Craig lyder:

1. Allt vars existens har en början har en orsak till sin existens.
2. Universum har en början
Slutsats: Universum har en orsak till sin existens

Det låter kanske inte så märkvärdigt men implikationerna av detta blir mer intressanta. Eftersom universum är allt fysiskt, rumtiden och naturlagarna så behöver det som orsakade allt detta själv vara utan början icke rumsligt, tidlöst, övernaturligt och enormt kraftfullt.

Orsaken behöver också vara ett icke kroppsligt medvetande med avsikt eftersom den har skapat en temporal effekt ur ett tidlöst tillstånd. Man menar detta eftersom att en icke medveten tidlös funktion också skulle ha en tidlös effekt och att orsaken därför inte kan vara en icke medveten funktion.

Argumentet är formulerat till att visa på Gud så som kristendomen/islam förmedlar att Gud är.

Problemet som jag ser det ligger i första premissen som säger att "allt vars existens har en början har en orsak till sin existens."

Här gör man ett undantag från att behöva en orsak till sin existens. Det som saknar en början behöver ingen orsak. Således skapas här frågetecken som är ännu större än de frågor man besvarar.

Hur kan något existera som aldrig blivit till? Ännu större frågetecken blir det när man menar att detta som inte kommer någonstans ifrån är en högst avancerad medveten entitet med vilja och avsikt.

Hela det problemet uppstår för att premissen har formulerats med en reservation för att ha en början.

Skulle man istället vara konsekvent så kan man säga att "allt som existerar har en orsak till sin existens" och komma fram till en helt annan bild av Gud som inte dras med de problemen.

Säger man att allt som existerar har en orsak till sin existens, utan undantag, så får man följande argument.

1. Allt som existerar har en orsak till sin existens.
2. Universum existerar
Slutsats: Universum har en orsak till sin existens

Här kommer man fram till samma slutsats om en metafysisk orsak till universum, att den är tidlös, icke rumslig et.c.. Däremot så motsäger argumentet existensen av icke kroppsligt medvetande som inte kommer någonstans ifrån eftersom allt som existerar måste ha en orsak till sin existens.

Slutsatsen av det mer konsekventa argumentet ovan är att eftersom orsaken är tidlös och icke rumslig så är det totalt oväsentligt vid vilken tid och på vilken plats som den orsaken är tillverkad. Orsaken är alltså mest sannolikt tillverkad av ett medvetande som själv har uppstått i världen. Ett medvetande som då således ytterst sett är orsaken till all existens inklusive sin egen.

Man kommer alltså fram till ett mer fullkomligt svar som inte väcker större frågor än vad som besvaras. Även teodicéproblemet som annars verkar oöverkomligt för den abrahamitiska Guden besvaras av detta svar.

I och med att skaparen själv föds i denna värld av evolutionen, sannolikast på slutet, så är denna värld inte designad till att se ut som den gör. Den är bara är vad den är och Gud är oskyldig till hur den ser ut. Den må vara ett helvete som den ser ut fram till skaparens ankomst men det är just här som skaparen föds och därför är det exakt denna värld som existerar och ingen annan.

Det handlar inte om att bevisa något utan snarare om hur man väljer att definiera yttersta tillvaron. Den traditionella definitionen av Gud är att han inte är en "varelse", utan utgör grunden för varat. Detta är definitionen av Gud. Frågan är bara om man tror att det existerar ett permanent och oföränderligt metafysiskt vara som existensens grund, eller om man tror att allt är ett föränderligt och ständigt blivande. Detta är den verkliga skillnaden mellan teism och materialism.