Jag växte upp med en bror som är narcissist.

Jag växte upp med en grym narcissist.

Var äldst. Fick ta skulden för allt trots att det var jag som var skötsam och gjorde bra ifrån mig.
Min lillebror tog deras parti när jag sade upp kontakten. Jag har stöttat honom i hela mitt liv och han valde att köpa deras historier. Han var som dem.

Det jag inte gillar är att du utgår från saker andra har sagt och inte sett det han har gjort.
Har han sagt att han har fått diagnosen?

Nog fan har aldrig min storebror sagt förlåt för något i heller när du nämner det.

Husdjur råkar ut för samma tortyr när ingen ser, oavsett hur mycket "djurvän" hen må vara.
Har själv bevittnat en narcissists maktdemonstration på det viset - bland det mest sorgliga och patetiska jag sett under mitt liv.

Älskar han djur mer än människor - kanske för att han själv är som ett djur..?

Den tjej han misshandlade och senare blev dömd till fängelse var inte samma tjej.

Flickvänner minns jag att han hade lätt att få. Vad det gäller att skaffa sig nya vänner kan jag inte svara på. Jag minns att han hade ett par vänner från ungdomen han alltid umgicks med. Hur det ser ut idag vet jag inte. Vi bor inte i samma stad.

Då jag fick veta det var under ett långt samtal med min mor. Hon berättade för mig vad som hade hänt i hans liv sedan vi sist sågs. Jag har ingen som helst misstanke om att hon skulle ljuga för mig om en sådan sak.

Jag har aldrig sagt rakt ut till min bror att jag känner till det, men jag har flertalet gånger sagt att jag tycker han beter sig som en narcissist, för att se hans reaktion. Det blir ingen reaktion. Han tittar mig inte ens i ögonen. Han byter samtalsämne direkt, på ett mycket barnsligt sätt. Sedan tror jag inte han skulle erkänna det. Han ser sig som närmast felfri.

Jag vet inte om han älskar djur mer än människor. Jag har väldigt svårt att förstå mig på hur han fungerar känslomässigt.

Har han messiaskomplex - tror att han är som ett helgon eller gud?

Det är just det här som jag inte förstår. Alltså det här handlar om vuxna genuint elaka/onda människor. Vad är det som får dom att bete sig som dom gör?

Nej, det tror jag inte. Jag har aldrig upplevt det.

Han var aldrig våldsam mot vår mor. Inte vad jag såg i alla fall. Hur hon tacklade honom minns jag inte. Men visst var det en del gap och skrik. Jag vet inte om hon fick se de värsta av hans sidor, det var nog jag som fick uppleva det. Jag höll dessutom tyst om det under så lång tid.

Nej, jag har aldrig gått i terapi. Jag tror inte jag blev så skadad mentalt av det att jag behöver gå i terapi. Visst har det format mig på vissa sätt som jag önskar vore annorlunda idag, men jag tror inte att det är något som skulle lösa sig genom terapi eller liknande.