Citat:
Ursprungligen postat av
JdeKoof
Jag tycker det är rätt räligt att se alla som vill hacka på denna stackars kvinna och dra henne i smutsen samt gapa om hur fel hon gjort.
Detta var en handling utförd i total desperation, panik och förvirring. Från hennes synvinkel var läget helt utan hopp nu och detta var den absolut sista "rationella" utvägen.
Det finns inget fel eller rätt här, bara det oändligt sorgliga i att det går såhär långt i vissa fall. Det har hänt förr och det kommer att hända igen.
Kan vi göra något åt det? Ptja, vi män kan ju förslagsvis lägga av med att bruka våld mot våra medmänniskor, i synnerhet mot våra familjemedlemmar. Problem solved.
/Pappa till tre vuxna barn
Jag studera beteendevetenskap, jag har sedan jag var väldigt ung kunnat läsa mig till och förstå människors beteenden och ville utveckla detta
Sen hände något.
Jag träffade en våldsam man som psykiskt och fysiskt misshandlade mig och vi fick barn.
Det psykiska våldet är oerhört. Det är så sinnessjukt och omfattande och hela hjärnan blir omvandlad.
Dem fysiska skadorna läker.. blåmärken försvinner snabbt för kroppens försvar tar hand om det. Men det psykiska tar flera ÅR. och då är det EFTER våldet har slutat..
Jag som är en väldigt logisk människa blev totalt omvandlad och det krävdes 2.5 ÅRS tid efter jag lämnade att ens kunna se mig själv i spegeln. Än idag är det psykiska så omfattande att ingen får röra mig, rädslan i mig är så kraftig att ingen får röra mig. Jag sluter mig totalt. Jag har alltid varit en stark människa, jag är snäll, omtänksam och jag ser saker på helt andra sätt än andra och dömer aldrig någon.
Varför skriver jag detta?
Jo för Sverige och myndigheterna tvingar mig att låta denna våldsamma man som totalt struntat i barnet få träffa barnet. Hade han varit en bra pappa hade jag aldrig någonsin brytt mig. För jag är jag och mitt barn är sin egna. Men han har inte ägnat en enda sekund åt barnet utan bara sig själv. Han har utsatt barnet för våld och mig sedan födseln och motsätter sig vårdnad för sitt egna ego och kunna utöva mer våld.
Ingen hjälper och allting som jag gått igenom i över 2.5 år är EXTREMT stressande, utmattande och man känner sig helt HJÄLPLÖS.
Jag kan se varför, varför hon väljer detta. Jag förstår henne. Rädslan för sina egna barn går över förnuftet såhär kraftigt. Jag skulle aldrig utsätta mitt egna barn för något sånt här, så till och med jag har svårt att förstå varför hon tog med barnet men jag har inte varit henne. Något har fått henne att se det här som den enda utvägen och då har det gått alldeles för långt förlänge sen.
Men hur ska man få en annan människa att förstå det som man själv aldrig har blivit utsatt för?
Jo, genom att folk börjar lyssna.
En annan människa drivs till självmord av en man och tar med sina barn för hon ser ingen annan lösning
Hon är INTE sinnessjuk. Hon är misshandlad till döds.