Jag är en värdelös mor

Okej, tips: vänd dig till kommunen för att få stöd, inte soc då alltså utan många kommuner erbjuder föräldrastöd/samtal.
Funderar också på om du har ngn diagnos? Jag har adhd vilket gör att jag har svårt med impulskontroll och går från noll till hundra när jag blir arg. Har tre barn, och mitt bästa sätt är att jobba med mitt bemötande, att vara lugn istället för att skälla (svårt). Om inte annat tar det mindre energi samt att man inte behöver känna sig som en värdelös person at the end of the day.
Alla kan göra fel, men det är aldrig okej att kalla barn saker eller vara hårdhänt ect. Om du känner att detta är något du inte klarar av att hantera bör du söka stöd. Börja med att samtala med din partner.

Men herregud, allting är inte ADHD. Snacka om att ta den lätta vägen ut genom att börja ta medicin för ADHD bara för att man blir upprörd på sitt barn.

Ångest/prestationsångest är en stark drivkraft. De där extremt välartade personerna mår inte alltid så bra psykiskt. Just saying. Tycker inte att din styvmor låter som en bra förälder.

Jag tycker också du är en bra mamma som reflekterar över ditt beteende. Vi väljer inte hela tiden hur vi är, hur vi reagerar, det är inte lätt att vara förälder. Ingen är perfekt, men den som inser det har i alla fall tagit första steget mot att bli bättre! Du skriver inte hur gammalt ditt barn är, och av det lilla som framgår här kan man inte riktigt avgöra om problemet är din utmattning eller om du verkligen har ett extra svårhanterligt barn. Om du redan har svårt att klara situationen med ditt barn just nu, kanske en valp att ta hand om inte är optimalt i hemmet, det kanske går att ge bort den? Ett barn är trots allt viktigare än en hund, och så ska inte hunden fara illa heller så klart.
Jag skulle också rekommendera att du söker hjälp hos socialen. Ditt fall är inte unikt och socialen har erfarna experter som kan ge råd i frågor om barnuppfostran, hur man hanterar konflikter, sätter gränser osv. Det är massor med föräldrar som har såna svårigheter och socialen finns också där för att hjälpa, inte alls bara för att straffa eller ta barn ifrån familjer, som många tror. De kan också ge dig råd ifall det kan bli aktuellt med något slags utredning av ditt barn om det är så att han eventuellt behöver extra stöd med sitt beteende. Om ditt barn är litet, kan du även vända dig till bvc. Det finns absolut hjälp att få, du behöver inte kämpa ensam och du kommer att få stöd och till och med uppskattning att du inser ditt problem och vågar söka hjälp. Du är en bra mamma.

Detta är väldigt vanligt, särskilt bland pojkar. Det låter som om han har ADHD och eventuellt någon lightvariant av Aspergers. Kan vara värt att utreda.


Ger han sig på en valp upprepade gånger bör du skälla ut honom efter noter, sen kan man ju diskutera vad som är lämpligt ordval. Troligtvis är han avundsjuk på den uppmärksamhet valpen får men om han ofta plågar djur är han möjligen psykopat. I så fall kan ni behöva professionell hjälp.


Varför då? Om han gör något väldigt fel (t.ex. djurplågeri) är det din plikt att skälla ut honom och bestraffa honom. Ta ifrån honom alla ipads etc varje gång han är dum. Om du inte bestraffar sånt beteende kommer du föda upp en gangster.

Inte enkelt, Men börja med att bryta mönstret som du växte upp med. Visst kan du bli arg. Alla blir de på små barn. Men kalla inte barnet för dåliga namn som du nämnde. Sånt sitter i o sänker självkänslan. Tillslut kommer han tro han är dum och en idiot. Jag flippar också på mitt barn ibland men använder inga ord mer än jävla och helvete.. alltid en början... sen att du inte klarar av 6 dagar ledighet med ett barn e illa. men det e ju så konsellationen ser ut i svenskt samhälle. Båda föräldrar a e ute i jobb 10 timmar om dagen och barnen i skola/dagis. Sen när man e helt ledig allihopa e det svårt att faktist umgås... Men nu har du reflekterat vilket e bra. nästa steg e handling, att bryta beteende, hålla dig lugn.. jag flippar nu kanske en gång i månaden på min minsta. Innan var de oftare. Men jag har också jobbat med att ändra små saker.. Ja e ledsen och säga det, MEN VÄND DIG ALDRIG TILL FUCKING SOC!! ELLER NÅGON JÄVLA KOMMUN. När du minst anar det så har någon orosanmält dig för du blivit missförstådd... Tala med familj. eller hitta anonyma grupper på nätet där ni kan bolla tankar. Eller grupper med barn etc

Angående din barndom.

Tänk dig in i hur du själv hade önskat att din mor behandlade sig, och gör likadant.
Det är ju inte dig själv du ska uppfostra nu, utan en helt ny individ som ska bli en fungerande vuxen som en dag ska hantera vuxna känslor.

Barn kan inte skilja på fantasi och verklighet, det är därför dom kan verka frånvarande.

Det är mänskligt att bli arg, även på sina barn.
Jag har nog dock aldrig kallat några av mina ungar för idioter och försöker att inte gorma såvida dom inte verkligen går för långt.
Att små barn inte lyssnar emellanåt är normalt men lösningen är inte att du skriker halsen av dig. Varför tar du inte tag i honom, tvingar honom att sluta med det han gör, spänner ögonen i honom och förklarar vad han gör fel? Det är lätt det bästa sättet att få iallafall mina småbarn att lugna ner sig och lyssna.

Lite svårt att skriva råd när du inte skriver hur gammal han är?
Stor skillnad på att sparka en valp om man är 2 eller 12 år.

Flashback är inte bara bestående av runkande ungdomar i mammas källare.
Själv har jag 3 ungar.

Tror det är mer vanligt än du tror att bli irriterad på ungarna. Det är givetvis extremt frustrerande att barnen inte lyssnar men man får helt enkelt lära sig att kontrollera ilskan och tålamodet, det är även något jag fått jobba stenhårt med.

Men klanka inte ner på dig själv för mycket, tänkt bara att du kan ta lärdom av denna händelse du beskrev och göra annorlunda till nästa gång!

Ungen är troligtvis utåtagerande mot hunden för att han har en inre ilska, det är egentligen mamman han vill ge sig på.
På samma sätt som ett barn kan vara utåtagerande hemma när den är mobbad i skolan.
Ska man bestraffa det? Eller gå till roten med grundproblemet?