Jag är en värdelös mor

Ja, det är pga din barndom. Din mamma var en idiot för att hennes föräldrar antagligen var det. Hon borde aldrig ha skaffat ungar och du borde inte skaffa fler.

notera att ingen som svarat i tråden själva har barn eller är mor.
ändå vet dom allt och vet bäst.
tänka sig!

Jag sitter aldrig med mobilen när ungen är vaken. Bara för att ta bilder. Vi umgås hela tiden, leker, hittar på saker etc. Idag var vi på 4 olika aktiviteter och hade det roligt, men plötsligt så klickar han och ska hitta på fanskap.

Som vid kvällsmat: vi satt och åt, plötsligt rusar han ut och ska slå valpen? Alltså, varför? Vid ett senare tillfälle, när vi var ute med valpen och hade det roligt, så skulle han plötsligt sparka den.

Jag är helt oduglig som mor. Jag har kort stubin. Jag är elak. Jag har noll tålamod ibland.

Det går bättre när pappan är med, då får jag avlastning och kan lugna ner mig, men när det är som nu, vi har semester i 6 dagar och det är bara vi, så blir jag ett nervvrak.

Ungen hör inte på mig. Han svarar inte när jag ställer frågor. Jag måste höja rösten och komma med hot (du får inte $#@@! Om du gör si och så)för att få svar/uppmärksamhet.

Idag fick jag nog när han gick amok på våran valp för typ 6 gången på rad. Jag kallade honom för idiot och dum i huvudet.

Jag sitter just nu och gråter och har enormt dåligt samvete. Jag har bett om ursäkt, pussat och kramat honom och förklarat varför jag sagt och gjort som jag gjort.

Jag vet inte varför jag blir sån. Kan det vara pga min barndom? Min mor skrek alltid istället för att prata. Hon kom med elaka ord och påhopp.

Jag älskar min unge över allt annat, men jag hatar mig själv och mitt beteende/agerande.
Oftast har vi helt fantastiska dagar tillsammans, men så finns det såna dagar.

Vad fan ska jag göra? Vill mest skriva av mig😭

Ja, jag tror absolut att din barndom och din mamma påverkar dig nu. Jag kan höra mig själv och mina syskon låta exakt som våra föräldrar ibland, det bara kommer automatiskt trots att vi inte tycker om det beteendet. Mina föräldrar var extremt kritiska och hade för höga krav, och jag är tyvärr likadan mot min dotter ibland.
Och ja, ibland tänker nog alla föräldrar att deras ungar är dumma i huvudet. Steget därifrån till att säga det till barnet är inte långt. Man undrar för sig själv hur det är möjligt att barnet gör samma dumma sak för miljonte gången...är det något fel på ungen?

Jag tycker att du är en bra förälder eftersom du själv reflekterar över vad du gör och vill förändra det.
Jag tycker även att du är en bra förälder för att du älskar ditt barn och ni har fina dagar tillsammans. Att du förklarade för ditt barn och pussade honom och sa förlåt är också bra föräldraskap. Så var inte så hård mot dig själv, jag tror att ditt barn älskar dig trots dina brister. Även föräldrar är människor.

Du behöver nog prata med andra föräldrar och hitta bra strategier för hur du ska göra i olika situationer för att inte hamna i skrikandet och de elaka orden. Om du tänker igenom det hela innan det händer så är du förberedd. Kanske tryter tålamodet vid vissa tidpunkter på dagen? Kanske är barnet extra jobbigt vid vissa tidpunkter - som innan lunch när blodsockret är lågt eller på kvällen när han är övertrött etc. Eller är det för att få din uppmärksamhet när du är upptagen med annat?
Tänk igenom det hela och fundera på om det finns något du kan ändra på rent praktiskt för att förebygga krånglet. Och vad ska du göra när det händer? Tvinga dig att tala lugnt? Avleda barnet genom att visa på något annat han kan göra eller som ni kan göra ihop? Du kommer att klara det här

notera att ingen som svarat i tråden själva har barn eller är mor.
ändå vet dom allt och vet bäst.
tänka sig!

Toppenbra svar.

Jag har svarat i tråden och har barn så du har fel. Dessutom tillför ditt inlägg absolut ingenting - tänka sig! Du kanske skulle försöka dig på att komma med något bra råd till TS själv istället? Man behöver för övrigt inte ha barn för att ha sunt förnuft.