Varför är svenskar så tysta?

Svenskar är tysta i jämförelse med många andra folk.
Samt anses tråkiga.
Vad beror det på?

Dom är nyktra. Sen på helgen är det ingen som är tyst

Vi är sedan länge förtryckta. Dvs här är och har varit mer diktatur!

Jag vet många som aldrig håller käften!

Så det är därför det är tyst i F, detta östaterna som det var diktatur i?

vilka då?

Det ska jag tala om för dig, min vän, innebörden av ett skogsinbundet folk.

Jag ser det långt borta att vi umgås i samma kretsar... så därför är det meningslöst att jag nämner namn.

Men hälften av mina vänner, kollegor och familj surrar på som fan.

Svenskar uppfostras nog till att vara lugna & inte göra mycket av sig. Dock så kommer den mänskliga naturen sidan fram vid berusning. Fulla människor har en tendens att visa den ärligaste sidan av sig själva.

Det beror på vår medel IQ högre än snittet. Det är därför invandrare är så högljudda.
I många länder gäller att den som skriker högst får sin vilja igenom där IQ-nivån är låg.

Jag vet inte om vi anses som tråkiga... men tysta absolut

Random personliga iaktagelser:
Ung Spansk man på spårvagnen som hade tågluffat runt ett tag och letade bidrag. Han sjöng, han spelade gitarr och ju mer han sjöng desto mer vände sig folk bort från honom och ignorerade honom vilket fick han att liksom dunka upp volymen med antagandet att det var det som var felet.
Innan han sorgligt gick av hade han formligen vrålat ut en spansk dänga till folk som verkade vid det laget krypit in i sig själva för att ignorera honom.

Finns video på mig på en konferans tagen av en kollega i ett fönster ovanför som visste om Svenskar fabläss för litet avstånd mellan dom själva och dom som man pratar med. Men också att Amerikaner, Indier, Nigerianer, Fransmän mm (som var dom jag pratade med) verkligen inte hade den kopplingen till avstånd. Basically dom går närmare när vi pratar i grupp, jag backar bakåt, dom går närmare, jag backar bakåt.
Timelapsen slutar med att jag står inbackad mot en vägg i ett rosbuskage utanför Alexanderplatz konferansbyggnad i Berlin efter att ha liksom "dragit" med en grupp folk bakåt.

Jag och en Amerikansk kollega pratar, hon märket att hon inte hör mig. Så hon höjer rösten. Jag märker att hon pratar ASHÖGT, så jag sänker rösten för att på ett Svenskt sätt indikera att "du är för högljudd". Hon vrålar tillslut medans jag pratar så tyst att jag knappt själv hör det innan vi inser kulturkrocken.

Pratade med kvinnan som sitter och tigger utanför den lokala mataffären. Vi brukar ha ett gött snack då och då och hon berättade att hon snabbt lärde sig att Svenskar inte är som Rumäner eller Europeer. Man kan inte bara "gå fram och snacka" utan man måste vara litet lirkig och ha tålamod. Hon känner dom flesta här runt nu, men det tog ett tag att hajja hur tysta alla är och att det inte är en dålig sak för Svenskar, utan mer en sorts "ok vi e trygga med detta nu".
Det roliga är hur hon byter mellan vem hon pratar med. Snackar hon med en kompis från hemlandet - rätt högt. Kommer det fram nån hon känner härifrån - snabbt volymbyte.
(hon jobbar som städerska med numera och berättade att det var rätt knepigt med för då när folk kände en var det "en annan sorts tystnad")

Det beror på Skiftet och att by-gemenskapen då plötsligt upphörde och med den mångt av den tidigare sociala färdigheten.

Var för sig i stugorna ute i de djupa granskogarna, med långt till nästa hus, så blev det klurigt lära sig de sociala koderna.