Varför är svenskar så tysta?

Man vill inte störa?
Vågar inte ta plats?
Introvert?
Har inget vettigt att säga?
Föredrar tystnad?

Anledningarna är många. Svenskar är NPC karaktärer som upprepar den senaste sörjan i ren populism så det är ändå skönt på sätt och vis att de flesta inte är pratkvarnar. Vem pallar lyssna på icke originella skript hela tiden. Kom med något nytt för fan. Använd hjärnkontoret, det är ingen dekoration.

Det finns ingen mening att okynnesprata, jag föredrar att sitta djupt försjunken i mina egna tankar.

Är en konversation intressant kan jag dock prata oavbrutet i timmar men att sitta och kallprata med en främling på tåget är helt meningslöst.

Japp "meyers briggs" indelning av extrovert/introvert drar gränsen rakt av vid hälften, men när man lägger skalorna bredvid varandra länder emellan skiljer det en aning mellan Sverige och USA, dvs en väldigt introvert amerikanare hamnar som extrovert svensk. Dvs internationella jämförelser.

Rent psykologiskt skulle man kunna fråga sig: finns några fördelar att vänta lite med att prata, den vinsten kanske är lite större i Sverige än vissa andra länder, frågan är varför - skogens stillhet, koltrastens skönsång, eller tidiga generationers samlade erfarenhet kanske inte är värda vänta på i mer pratsamma länder?

Konflikträdsla.

att vara tyst behöver inte vara negativt. Har jag inget vettigt att säga eller bidraga med tycker jag det är helt med att vara tyst. Det jobbiga är dock att sitta tyst och tvingas lyssna på någon som inte alls drar sig för att vara med i debatten trots att denne inte har något vettigt att saga :-)

Men visst är det många som inte klarar av tystnaden, som blir väldigt obekväma om samtalet tar slut.
Under en förhandling med andra kulturer kan vår kunskap om tystnad vara ett bra verktyg. Låt den andra parten tala först.

En riktig man talar bara i en nödsituation.

Genom historien har vi levt med relativt långa avstånd mellan varandra, inte bott tätt som folk i många andra länder. Vi gillar överlag inte att t ex kallprata. Bor man tätt och har människor runt sig hela tiden blir det mer naturligt att snacka om ingenting...

Hörde en beskrivning om att svenskar kan liknas vid en kokosnöt, svår att komma in genom skalet till första början men när man väl gör det kommer man åt kärnan/personligheten. Andra folk kan liknas vid en persika, lätta att tränga igenom i början men svårt att komma in på djupet. Eller nåt.....det lät bra när jag hörde liknelsen iaf

Hänsyn och respekt för sin omgivning. Man gapar inte när man pratar, vissa är tillbakadragna. Hellre tyst på bussen än någon som sitter och gapar i mobilen. Många invandrare är så högljudda, varför kan man ju undra... de vet inte vad hänsyn är, det ordet har de inte lärt sig.

Svensken är väldigt konformistisk och det faktum att vi bor i brännvinsbältet gör att svensken ofta bara vågar prata och lätta sitt hjärta när han har fått alkohol i sig. På nykter basis är det att arbeta och hålla käften som gäller.

Finns ett fåtal svenskar som vågar sticka ut och vara sociala även på nyktern, men de är ofta udda, lite excentriska människor och har inte sällan en eller flera diagnoser.

Sedan har jag mer och mer börjat bli övertygad om att svenskar trivs med att vara tysta och tråkiga. Helst ska man som svensk vara tungsint och vemodig också. Och gå in för att se äldre och mer ärrad ut än vad man är. Livet ska vara plågsamt och jobbigt. Den som tycker annorlunda och är livsbejakande ses som oförskämd och mot strömmen. I Sverige ska vi alla gå omkring och se sura ut med smartphonen i näven och undvika att titta på andra människor. Den som inte håller med om att "alla är deprimerade innerst inne" ses som osvensk.

Det meningslösa sociala pladdrandet är överskattat.

Våra finska bröder är ett strå vassare än oss svenskar på detta, och jag bugar mig i vördnad.

Det ryska vanan att aldrig le mot en främling, har jag tagit till mitt hjärta.
För vad skulle vara bra för ?

PS
Varför i helvete skall man prata fotboll om man själv inte har spelat i matchen?
DS

Det är helt klart uppfriskande att slippa expediters falska och påklistrade Pan Am-leenden när man går in i en rysk butik. Men däremot kan svenskar lära av ryssar när det gäller hjärtlighet och vänlighet mot främlingar, de är rena latinos jämfört med oss.

finns en artikel från nån liten stad i Sverige där en person ringer polisen på en annan för att denna "log underligt" och anmälaren trodde personen var sinnesjuk.
I artikeln gick det vidare med "men när polisen kom fram visade det sig att personen inte var sinnesjuk utan bara glad". Peak Åmål.