Citat:
Ursprungligen postat av
Xenonen
En militärdiktatur som störtade en folkvald islamistisk president ogillar islamism, vad förvånande
Sionismen är till för judar, inte minoriteter som får se sig som andra klassens medborgare som bäst.
Jo, men Israel är ganska tolerant ungefär som Sverige mot minoriteter som är medborgare.
Jo, det är arabnationalism mot islamism. Islamismen är reaktion på den politiskt progressiva arabnationalismen.
Och arabnationalismen slutade som de flesta progressiva revolutioner i korrupta diktaturer.
Men det måste ju finnas fler nyanser i den skalan. Nu slutade ju den arabiska våren illa, men det var ju ett sundhetstecken att den tog fart (något slags mittenpolitik med en färgskala från typ VP till SD gissar jag). Men på den hade man kanske kunnat skapa något.
Men jag föredrar den sekulära arabnationalismen framför islamismen om jag tvingas välja.
Det gavs ett namn på en kristen palestinsk kvinna från Arafats PLO som hoppat av från Fatah... hon står uppåt i tråden. Där finns ju ett namn att begrunda.
En uppgörelse måste omfatta en dialog mellan parterna. Den behöver nog förberedas av typ "Freds- och konfliktforskare" och deltagare från intellektuellt hederliga politikers tjänstemän från båda sidor.
Där måste man ta bort Hamas, Bibis folk, ultraortodoxa judar m fl. jag tror de är för låsta för att komma framåt. Ett färdigt förslag måste ju remissas dit såklart, men inte själva upparbetandet.
Platsen kan nog inte vara Oslo som kopplas till misslyckande, inte Sverige som kopplas till Palestina... inte USA...
Tokyoprocessen?
Och jag tror som sagt att det som misslyckats inte skall ältas om och om igen, och det inkluderar 1947-års process av FN (som ju arabnationalismen förkastade.)