Stora tråden om arvs- och testamentsfrågor [sammanslagen tråd /Mod]

Det går tyvärr inte att komma runt.

Japp, det har skrivits en del om just Möller, både i populärpressen:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/ddWvjX/groteskt-att-johanna-moller-far-arva-sin-mamma

...och i fackpressen:
https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2018/nr-9-2018-argang-84/fallet-johanna-moller-visar-att-laglotten-bor-begravas/

Jo, man kan flytta till ett land inom EU som inte har laglottssystemet - t.ex. Spanien - och skriva testamente där, med hjälp av en spansk advokat. Då gäller spansk lag (förutsatt att man bor där permanent). Men det är förstås inte så lätt för alla äldre människor att ta det steget.

Det här i Cantwells artikel som är länkad ovan, låter ju vettigt:

Lagstiftare i andra länder har tänkt annorlunda. I exempelvis Danmark kan en utsatt människa i domstol kräva att en släkting förvägras sin del av arvet, om släktingen utsatt honom eller henne för grovt brott. Norge har en liknande bestämmelse.

...men då ska det vara ett domstolsbeslut också; det ska finnas riktiga skäl och en utomstående grupp människor ska kolla igenom det. Skulle man ta bort laglotten helt, så skulle vi få massor av fall där lycksökerskor respektive sol-och-vårare, skulle lura en äldre person att gifta sig med dem och testamentera hela förmögenheten till dem. Och även typ charlataner, smöriga pastorer, påhittade välgörenhetsprojekt...

Ja, jag menade att det inte går att ta sig runt inom svensk lag.

Förutom att flytta utomlands går det även att ta sig runt om man har medborgarskap i ett annat land. De som har det har nämligen rätt att skriva ett testamente och ange att det landets arvslagar ska följas.

Har man bara svenskt medborgarskap så hjälper ju dock inte det, och det är nog en ganska liten andel av befolkningen som har dubbelt medborgarskap.

kommer bli tjafs när gamlingarna börjar dö... vill kolla att jag fattat vad som gäller rätt.

farsgubben är gift med ny fru sen 20 år tillbaka. har två barn. frun ett barn sen förut. farsgubben kommer troligen kola först.

farsgubbens fru och min syrra hatar varandra. syrran har sagt att hon kommer kräva det hon har rätt till om farsgubben dör. hon tror att om frun får sitta i orubbat bo kommer varenda krona av arvet hamna i vår styvbrors fickor, det kommer finnas noll kronor kvar dagen frun dör.

så om farsan dör:

• 50% av tillgångarnas är fruns. Hon har rätt till hälften av hans arv, dvs 25% av tillgångarna. det ger 25% av tillgångarna för mig och syrran att dela på. syrran kan kräva 12,5% av tillgångarna på direkten. korrekt? betyder i så fall att frun inte kommer ha råd att bo kvar i huset. vilket jävla liv det kommer bli...
  
• kan farsgubben och frun testamentera på något vis så att inte syrran kan kräva sin laglott direkt? kan farsgubben och frun adoptera hennes son (hans farsa är död) i vuxen ålder, så hennes son får 1/3 av 25% om farsan dör?
  
• kan frun efter farsgubbens död skänka sina tillgångar - bit för bit eller i stora delar - till sin son/barnbarn, så det inte finns något kvar när hon dör?
  
• vad borde jag göra om syrran kräver sin lott? vill inte bråka. behöver inte pengarna. men vill inte heller att frun ger allt till barnbarnen. tror blod är tjockare än vatten i det här fallet. hon vill nog helst inte att syrran ska ha en enda krona.

jag vill inte ha något bråk och behöver egentligen inte pengarna. men ska det bli bråk oavsett är det bra att veta vad som gäller. tacksam för svar.

Bröstarvinge kan kräva sin laglott direkt, den grunas isf på bodelning (oftast 50% vid giftermål), så 12.5 är korrekt om ni bara är två bröstarvingar. Den rätten är absolut och går inte att mygla bort.

Om ni inte kräver erat arv och frun skänker bort det som utgör er andel kan ni kräva att det återbördas. Det kan däremot vara krångligt att bevisa vad som har skänkts vart och varför, så bättre försöka undvika en sådan situation.

Kräv er andel direkt.

det kommer bli så jävla mycket bråk. om farsgubben dör och vi kräver vår laglott kommer frun och hennes son bli så jävla förbannade på oss som kastar ut frun ur huset de bott i sen de träffades. de förväntar sig att vi ska låta henne sitta i orubbat bo och att vi sen delar på tre när hon dör, rakt och rättvist. men syrran litar inte för en sekund på att det finns en tredjedel kvar när frun dör.

Jag skulle antingen kräva min rätt direkt, alternativt förvänta mig att inget är kvar. Om man verkligen vill ha sin andel och saknar förtroende för att det blir rätt om tjugo år, eller vad det handlar om, är de bättre lösa det direkt. Som en kompromiss kan ni väl erbjuda ett privatlån som motsvarar er arvsandel så kan kärringen bo kvar. Framtaget och signerat i samråd med juridiskt och/eller ekonomiskt stöd, t.ex. bankrådgivare. Allt blir garanterat rätt och riktigt efter konstens alla former, blir dom sura över det kan du utgå från att dom har för avsikt att lura er om ni gör på annat sätt.

fattar. kanske så det kommer bli. hennes son har flaggat för att han tänker låta vår farsa bo kvar i orubbat bo.

lånet du beskriver: hennes dödsbo sitter kvar med lånet vid hennes frånfälle?

låt säga att 25% av huset är en miljon för enkelhetens skull. så jag och syrran lånar ut en miljon till henne. sen dör hon, huset har gått upp i värde. vad händer då? hennes son får ärva henne 100% men måste betala en mille via ur dödsboet?

Det beror ju lite på hur ni formulerar lånevillkoren, därför bäst ta hjälp av expertis för detaljer. Om lånet är kvar i dödsboet vid frånfälle så löses det i första hand innan eventuella arv betalas ut som arv. Är dödsboet däremot tomt på pengar försvinner lånet, skulder ärvs inte, så i såfall kan ni fortfarande bli "lurade". Däremot kan ni i lånevillkoren utveckla en återbetalningsplan, som vilken kredit som helst, anpassad efter hennes förmåga att betala och eventuella räntor om ni vill inflationsjustera.

Dödsboets tillgångar blir alltså låsta vid dödsfallet. Först löses skulder och sedan fördelas eventuella återstående tillgångar till eventuella arvingar.

okej tack för svar.

det kommer bli bråk alltså... men då vet jag lite vad som gäller

Tyvärr blir det ofta bråk, även om nästan inga pengar alls. Hoppas det går bra, kanske kommer någon annan med fler inspel. Du hade en intressant fråga som jag också gärna skulle vilja ha svar på, upprepar den nedan om någon kan utveckla detta! Jag gissar att det går, Karl XIV blev ju adopterad vid 47 års ålder av Karl XIII för att kunna bli Sveriges kung. Men det är ju lite andra omständigheter.

Håller med här. Det kan dessutom vara så att det inte finns några pengar kvar att kräva tillbaka - och finns det inga så finns det inga. "bättre än fågel i handen" är klokast att tänka i sådana här lägen.



Ja det GÅR att vuxenadoptera, men det är ovanligt.