Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Så i analogi med seviyya säger du alltså lanndn och inte London, barrí och inte Paris, maskvá och inte Moskva? Ma∂rí∂ och inte Madrid? Venezia och inte Venedig? Tittar inte folk lite konstigt då?

Anglosaxiska länder använder inte ”ursprungsuttalet” i seviyya (vilket nu det är; kungens spanska är inte sevillabons); det är inte mer ursprungligt än sevilja. Anglosaxarna säger inte seviyya för att det skulle vara ”ursprungligt” utan för att det är lätt att säga för dem. Hade de visat omsorg om infödingarnas uttal skulle de sluta säga mjounik om München och milähn om Milano.

Och ja: självklart bottnar bruket av omotiverade engelska ord om en mallighet, om den inte grundar sig i lättja eller dåliga kunskaper i modersmålet. Varför tror du att någon säger att statsministern är ”useless”? För att motsvarande ord saknas på svenska?

Nej, men jag skulle inte bli arg på mina medmänniskor om de började med sådana uttal.

Fast deras uttal stämmer mer överens med det som de flesta spansktalande använder. Ursprungsnamnet är tydligen arabiskt för övrigt. Språk är inte logiskt. Ibland bevarar man ett ursprungligt uttal, ibland inte.

Du får gärna visa något som stödjer det du säger, för just nu tar jag det som fullkomligt skitsnack. Jag tror att man gör det för att det låter mindre dramatiskt att säga det på engelska. Jag tror jag diskuterade detta med dig tidigare; engelskan låter mindre personlig. "I love you" kan man slänga iväg lite som man vill, men "jag älskar dig" säger inte ens alla till sina föräldrar i Sverige. Säger man att någon är useless låter det mindre aggressivt än att någon är värdelös.

Precis, det är jag övertygad om. Det är ingen investering att häva ur sig något på engelska; det fäster dåligt eftersom det inte är vårt modersmål. ”I love you” betyder nästan ingenting. Man sätter inte sitt skinn på spel. Det är ett sätt att slippa ta ansvar för det man säger. Och i förlängningen får man allt svårare att sätta ord på sina känslor (som trots allt finns där). ”My God!” handlar mycket lite om den talandes relation till den kristne gudens allsmakt och villkorslösa agape, men desto mer om en torftig sammanfattning av dåligt analyserade känslor.

Detta gäller väl i och för sig även svenska, där herregud och diverse religiöst anspelande svordomar nyttjas flitigt, utan att talarens egentligen bryr sig om deras faktiska innebörd.

Det gör det förstås, när det gäller sådana stelnade uttryck, men allmänt är det bekvämare att häva ur sig något potentiellt känsligt på ett språk som inte går lika djupt i en själv som modersmålet. Man får ju bara akta sig för att rikta sådana uttryck mot personer som har det främmande språket som sitt modersmål.

I dag på P1-Morgon interjvuades någon idrottspamp som berättade att ”vi kommer att ha en minibuss för att transportera atleterna”. Vet inte om det hade med OS att göra, jag var för sömnig för att notera något annat än stilbrottet.

När man hör ordet ”atlet” går ju tankarna omedelbart till Starke Arvid eller någon annan ikonisk figur med lekamliga kraftattribut, företrädesvis någon med koppling till klassiska sporter som tyngdlyftning eller brottning. Och SAOB bekräftar denna innebörd; ingenstans antyds att ”atlet” skulle kunna syfta på exempelvis en tanig långdistanslöpare. Men det gjorde det i det här fallet.
Naturligtvis är det engelskans ”athlet” som gnagt sig in i svenskan, men med vilken annan verkan än att försämra precisionen i vårt älskade svenska språk?

Vi får akta oss så att vi inte får en ”engelsk” situation, dvs ett luddigt språk fullt med synonymer – ett språk som förvisso lämpar sig för poesi men blir useless för vetenskap och precisa tankar.

Om man nu bryr sig så mycket om att inte kränka sin omgivning, förstås.
Märkligt att du inte stör dig på minibuss och transportera i så fall, men vi vet ju sedan tidigare att det är engelsk influens du avskyr, inte lånord som sådana.

Varför skulle jag störa mig på ”minibuss”? Det ordet fyllde ju en lucka när det började användas och är dessutom en kreativ skapelse. Det hade ju varit mer fantasilöst om folk hade sagt van.

”Transportera” fyller ju också en språklig funktion som är svår att ersätta med något annat. Risk för begreppssammansmältning och tilltagande oklarhet föreligger ju inte om ett begrepp används om ett specifikt språkligt ting. Ju fler ord för samma begrepp, desto större röra. Det begrep redan den vetenskapliga metodens pionjärer.

Vi hade ju kunnat hitta på ett eget ord som islänningarna gör.

En bra, inhemsk synonym till transportera är annars forsla, eller också kan man köra med köra.

Minibuss var trots allt en inhemsk skapelse, vad jag förstår. Det är i alla fall inget ord som förekommer i den betydelsen i de närliggande större språken, som engelskan, tyskan eller franskan.

Forsla är ett fint ord, om man av någon anledning inte vill använda transportera.
Men glöm inte att lånord vidgar vår värld så länge de tillför något och inte bara är sköldar att gömma sig bakom eller granna fjädrar att ståta med i sin mallighet.

Jo, men beståndsdelarna är båda latinska till ursprunget.

Den anledningen vore att man ansåg att lånord nedlusar språket, om man vore följdriktig och inte bara störde sig på lånord som hämtats ur särskilda språk.

Jag väntar fortfarande med viss spänning på någon form av belägg för att det skulle röra sig om mallighet att använda engelska lånord.

Malligheten är av tvåvåningskaraktär: Primo: Våra akademier är fulla av avhandlingar och andra texter som dryper av engelska termer där forskarna inte har ”bemödat sig” om skapa svenska motsvarigheter, dels för att de tror att det inte går, dels för att de inte tror sig kunna, dels för att de tror att de blir för folkliga. Glöm inte att det länge har varit ett nerköp att skriva populärvetenskap i svenska akademiska kretsar (till skillnad från i franska dito, där professorer i 80 år har stått i kö för att få skriva en ”Que sais-je?” på 126 sidor.

Secundo: Det finns en andra mallighet som bygger på att en vill visa att en hänger med och har tagit del av de mediafenomen som utgör referens i vissa sociala sammanhang. Spännvidden där är stor, med allt från populärkulturella begrepp till akademiska buzzwords (t ex woke).