Oskuldspresumtionen kränktes vid pressträffen om Palmeutredningen
JO Per Lennerbrant anser att åklagarens presentation vid pressträffen framställde en namngiven person som skyldig till mordet på statsminister Olof Palme och att det utgjorde en kränkning av oskuldspresumtionen.
https://www.jo.se/PageFiles/32803/6673-2020.pdf
Det var godtagbart att åklagaren sa att AA var misstänkt
"...Mot den bakgrunden anser jag att inte heller hänsynsprincipen eller rätten till
skydd för privatliv i artikel 8 i Europakonventionen förhindrade att AA
nämndes vid namn och som misstänkt för mordet. Det var således godtagbart att
det gjordes. "
Men åklagarens redovisning sedd som en helhet innebar att
oskuldspresumtionen kränktes
AA hade rätt att betraktas som oskyldig
Åklagaren borde ha tonat ned de förväntningar som hade byggts upp om att
han vid pressträffen skulle presentera en lösning på mordet
Åklagaren presenterade inget som kunde balansera den utförliga redovisningen
av omständigheter som talade för misstanken mot AA
Vissa uttalanden kan inte förstås på annat sätt än att åklagaren påstod att AA
var skyldig till mordet
Det första är vad åklagaren sa när han redogjorde för AA:s tillgång till vapen.
Åklagaren förklarade visserligen att det inte finns några klara uppgifter som kan
sätta ett vapen i handen på AA, men kort därpå sa han också att ”med tanke på
vad som sedermera händer så säger vi att han måste ha haft ett vapen i handen
aktuell kväll med tanke på vad som händer”. Jag har noterat att detta skiljer sig
från hur åklagarens slutsats var formulerad i bildspelet. Där framgår att det enda
som åklagaren kunde säga var att han misstänker att AA hade ett vapen aktuell
kväll (bild 21).
Senare under pressträffen återkom åklagaren till frågan om vapen och sa då:
”Att han var beväpnad har vi varit inne på sedan tidigare och vi kan inte
närmare utreda hur det här vapeninnehavet har kommit till stånd.” (Se också
bild 26 i bildspelet.)
Det andra uttalandet gjorde åklagaren vid sin redovisning av uppgifter som ett
vittne lämnat om en man som sprang förbi den barack som vittnet hade gömt sig
bakom. Åklagaren sa att allt talar för att det var mördaren som vittnet såg
springande (se också bild 43 i bildspelet). En liten stund senare uppgav
åklagaren att ”först när den här mannen som springer förbi, som jag påstår är
[AA], har hunnit en bit upp i trappan som avslutar Tunnelgatan så vågar sig
[vittnet] fram”. Tidigare under presentationen hade åklagaren även uppgett att
en överensstämmande bild som vittnesuppgifter gett och som han kände sig rätt
säker på var att mördaren sprang Tunnelgatan österut (se också bild 13 i
bildspelet).
I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram att åklagaren som svar på en
fråga som ställdes under den frågestund som följde på åklagarens redovisning
uppgav att ”vi har kommit fram till en lösning som vi kan stå för”. Av de frågor
som ställdes framgick för övrigt att flera av journalisterna som deltog i
frågestunden hade uppfattat att åklagaren presenterat en lösning på mordet och
pekat ut AA som gärningsman.
Motiveringen av det skriftliga nedläggningsbeslutet var kategorisk
AA:s intressen borde ha kunnat tas till vara på ett bättre sätt
Det skriftliga nedläggningsbeslutet var inte tillräckligt utförligt motiverat