Citat:
Ursprungligen postat av
Sepiritz
Andra Tessalonikerbrevet 2:11 SFB98
Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen
Vad tycker du, är det att ljuga att sända en kraftig villfarelse så någon tror på lögnen?
Grundtexten:
καὶ διὰ τοῦτο ⌜πέμπει αὐτοῖς ὁ θεὸς ἐνέργειαν πλάνης εἰς τὸ πιστεῦσαι αὐτοὺς τῷ ψεύδει, 12 ἵνα κριθῶσιν ⌜πάντες οἱ μὴ πιστεύσαντες τῇ ἀληθείᾳ ἀλλὰ εὐδοκήσαντες ⸆ τῇ ἀδικίᾳ.
Nestle, E., Nestle, E., Aland, K., & Aland, B., Universität Münster. Institut für Neutestamentliche Textforschung. (1993). Novum Testamentum Graece (27. Aufl., rev., 2 Th 2:11–12). Stuttgart: Deutsche Bibelstiftung.
---
Dogmatiskt beskrivet:
"Men hur skall man tänka sig Guds medverkande vid de syndiga handlingarna, medan dessa pågår? Skriftens lära på den punkten kan sammanfattas så här: Gud medverkar vid de onda handlingarna i den mån de är handlingar (
quoad materiale), ty enligt Skriften är det i Gud som vi människor lever och rör oss (Apg. 17:28). Men Gud medverkar inte i den mån de onda handlingarna är onda (
quoad formale), ty Skriften betygar att Gud är fiende till allt ont (Ps. 5:6-7).
...
Skriften beskriver Guds förhållande till synden även som en tillåtelse, en
permissio (Ps. 81:13, Apg. 14:16). Därmed är samtidigt sagt, att Gud inte vill de synder som han tillåter; han tillåter dem bara i enlighet med sin straffande rättfärdighet (
iustitia punitiva). På liknande sätt förhåller det sig med Skriftens ord om att Gud i enlighet med sin straffande rättfärdighet bestraffar synd med synd (Rom. 1:24, 28, 2 Tess. 2:11-12). Gud vill varken den synd som han bestraffar med synd (jfr den synd som ledde till Jerusalems förstörelse), eller den synd med vilken han bestraffar synden (Jerusalems förstörelse)."
Pieper - Mueller,
Kristen dogmatik, s. 218.