Citat:
Ursprungligen postat av
MagnusBubbla
Hej,
Hoppas alkohol är tillåten i detta forum. Jag funderar på om det är läge att göra något åt min alkoholism. Söker svar framförallt från de som känner igen sig.
Jag var över 20 när jag fick min första riktiga fylla. Men sedan dess har jag haft MÅNGA hårda fyllor. Mamma är orolig (även om hon inte vet något om det jag gjort) pga alkoholism i släkten. De som vet något är oroliga trots att jag haft flera vita perioder.
Jag är också orolig eftersom att vara full är det enda roliga jag har idag. Under pandemin har jag gjort som Tegnell vill och super ensam (bor ensam). Det var lite i början men har eskalerat. Nu när man fått börja träffa människor enligt Tegnell dricker jag 6 öl med mina kompisar o ytterligare 12 när jag kommer hem.
Förr kunde de bli ett par vinflaskor en onsdag, minnesluckor vid storhelger men bara 3-4 öl vid aw:s. Men nu dricker jag så mycket jag kan men använder inga andra droger så fort jag har möjlighet (men sköter fortfarande jobbet).
Jag förstår att det rimliga svaret är att jag ska ge upp spriten helt och hållet. Men det kommer inte hända. Vill gärna ha råd från de som varit i liknande situationer så slipper jag dö om några år.
Typ 1 promille i blodet när jag skriver detta. Finns det bra råd?
Jag har aldrig fattat hur man pallar vara alkis, det är väldigt ansträngande för kroppen på så många olika sätt att jag inte ens vill tänka på alkohol i minst en vecka efter jag vaknar upp efter ett rejält rus.
Förutom att levern sakta förfettas eftersom den inte klarar av att förbränna allt slagg från alkoholen och att njurarna får jobba övertid så får man rätt fort brist på främst de flesta b-vitaminerna men även flera essentiella mineraler. Och att gå omkring längre perioder med brist på flera mikronutrienter leder till alla möjliga fysiska och psykiska besvär.
Jag tror att enda riktiga sättet att bryta ett beroende är att på riktigt tröttna på substansen (antingen att ruset blir så förutsägbart och tråkigt eller att man börjar får tillräckligt med besvär som överväger nyttjandet) och byta ut tiden man spenderade på missbruket till att börja träna och missbruka dopamin och serotonin istället. Med träna menar jag vilken ansträngande fysisk aktivitet som helst regelbundet.
I ditt fall är du inte där ännu. Du verkar ha börjat inse att det inte är jättevettigt att kröka så mycket som du gör, men samtidigt tycker du fortfarande att det är kul.
Förövrigt så tar det generellt väldigt lång tid att supa ihjäl sig, tror du har mer än ett par år kvar. Men det blir säkert jobbigare ju fler år man håller på, när kroppen sakta blir mer och mer defekt.