Bröllop och lillebror fyller 25. Hur förklara att man inte firar?

Brölopp är en symbolisk cermoni att två familjer blir en, närvarar du inte i denna så proklamerar du retroaktivt att du inte är en i familjen.
Går inte att släta över genom att rollspela som/låtsas vara en trevlig prick.

Jo i just det fallet handlar det om att bita ihop. För din brors skull. Min son har autism. Han har haft det väldigt jobbigt med vissa ljud och vi har fått jobba för att hitta sätt att komma runt hans svårigheter. T ex hörlurar med nån slags musik i. Man går till kyrkan, går till festen, lämnar en present. Sen kan du ursäkta dig om du inte fixar mer - men det gör man. Vänd på det och säg att du gifter dig. Hade du velat att din bror sket i att komma på ditt bröllop?

Måhända att det är dålig stil, men i så fall är jag inte en bättre som gratulerare och bröllopssittare. Men det betyder ju inte att jag inte tycker om min bror eller hans fru eller att jag är en dålig människa.

Det finns nog många som gratulerar och sitter på olika festligheter men som egentligen bara gör det av feghet för att avvika från normen. Tveksamt om ens någon tycker att det är särskilt kul med sådant, inkl. dom som gifter sig.
Bruden ja men mannen (brushan i det här fallet) kan inte vara stolt över att få sina bollar officiellt fastknutna. Jag ser äktenskap som vasektomi.

Du är jävligt egocentrisk, allt handlar om vad du vill och tycker. Man firar någon för deras skull inte för vadfan du tycker och tänker om saken. Men fortsätt du på din väg, kommer bli jävligt ensamt och nej din bror kommer inte ta det bra.

Frågan är egentligen hur man mäter hur mycket man tycker om/bryr sig om någon annan. Och om närvaro eller frånvaro vid högtider egentligen speglar något av detta särskilt bra. Det finns ju gruppmänniskor, traditionalister och andra.
En gruppmänniska kan säkert gå på ett bröllop utan att tycka om någon av parterna. Han/hon är där för att äta mat och skina sig.

Gruppmänniskor trivs och passar i grupp och om man ska mäta vänlighet i social närvaro så har ju alltid dessa ett naturligt försprång mot den andre hälften. Därför tycker jag inte att det är rätt att dra några några slutsatser varken utifrån närvaro eller frånvaro vid högtider.

Jag ser det nog tvärtom. Om någon ringer på min födelsedag eller bröllop så har den personen troligen gjort det av feghet. Dessutom borde dom istället för att komma på mitt bröllop varnat mig och sagt att det inte är lämpligt att gifta sig.

Men sluta analysera så jäkla mycket och gå dit bara. Väx upp för en dag och skärp till dig.

Detta är ju helt uppenbart en trolltråd, men vafan ...

Är du på något vis sjuk på ett sådant sätt att du inte skulle klara av att närvara på bröllopet så berätta att det är anledningen till att du inte kommer, ingen kan klandras för sjukdom.
Är det av ren bekvämlighet du inte vill gå dit (att du måste klä upp dig och bete dig som folk en hel dag) så älskar du inte din bror, även om du tycks tro det. För människor man älskar offrar man betydligt mer än sin egen bekvämlighet under en enda dag.

Jag är som du, men så har vi väl lite av samma sköna diagnoser antar jag.

Det finns dock tillställningar en bara måste gå på, oavsett hur outhärdligt det känns. Bröllop (du behöver inte vara med på det som sker efter kyrkan), och begravningar (samma där) har närvarokrav.

Dop är inget krav att gå på. Ett besök hemma och en grattispresent (litet gosedjur)räcker gott.

Födelsedagar går att lösa genom att du bjuder hem på middag och firar födelsedagsbarnet med några få. Eller så kör du Happy Meal och ballonger på Donken om du inte vill ta hem folk. På riktigt!

Berätta för brorsan hur du känner, bjud på Donken, och gå på bröllopet. Har du ångest över klädseln? Skit i det. Det viktiga är att du är på bröllopet.

Jag gillar middagar med några få personer, men tycker att stora tillställningar är jobbiga.

PS
Gå till en läkare om berätta om hur du känner, och be att få något lugnande utskrivet som du tar LITE av inför bröllopet. Typ Sobril. Annars kan du ta 1/2 glas vin eller så.

Jag vet, det är hemskt med tillställningar och man måste sitta och höra på viktigpettrar sitta och hålla låda.

Stackars din bror. Fyller år och sätter på sig fängelsedressen samtidigt.

Det är inte i själva verket så att du är avundsjuk på din bror och inte kan se hans glädje? Därför du försvarar dig och hittar anledningar att inte gå på bröllopet?

Nej har troligtvis inget med avundsjuka att göra.

Folk inser inte att alla är inte gjorda att delta på fester och sociala tillställningar . Hatar allt vad sådant innebär .

Jag kan närvara om jag bara fick knäppa med fingrarna och plötsligt vara där NU. Jag är inte en social krympling. Tvärtom, om något. Men tiden innan... Stressen, ställa klockan, gå upp, duscha, äta, klä sig, vänta, köra dit. Alla moment.

Det hade räckt om jag vetat att jag skulle till tandläkaren i november så hade jag varit stressad för det redan idag. Inga tider är möjliga.
Säger jag ex. kl. 12.00 så kommer jag alltid exakt rätt tid. Men den pålitligheten kostar extremt i form av manöverutrymme och ork.
Jag har gång på gång sagt till folk att aldrig ge mig tider, och att aldrig fråga om något som inte kan avgöras i stunden. Allting måste vara drop-in, alternativt leda till enorma påfrestningar för mig.

Ja och dessutom tycker jag inte att själva saken i sig är mödan värd, att ens bara sitta där. Så det får bli ett blomsterbud.

Men samma där som ovan. Då måste jag göra det när jag orkar, betala, skriva ut kvittot och sen aldrig ha med budet mer att göra.