Bröllop och lillebror fyller 25. Hur förklara att man inte firar?

Gratulera och gå på bröllopet du, det är nog bäst.

Ren bekvämlighet alltså. Du vet helt klart inte vad det innebär att älska någon.
Har du psykopatiska drag i övrigt också? Förstår du att din bror kommer att bli ledsen när du inte kommer, och kan du sätta dig in i den känslan?

Må så vara, men TS lider inte av social fobi.

Allt handlar till syvende och sist om bekvämlighet och ork.
Om jag skulle be dig att stiga upp mitt natten, gå upp för Kebnekaise, vara på toppen 03.00 för att fira ett bröllop eller en namnsdag så skulle Du finna rimliga orsaker att tycka det var för mycket begärt/omöjligt/orimligt för dig.
Medan jag kanske inte hade tyckt så i det fallet. Människor är olika, och det får man acceptera.

Man kan ha olika syn på bröllop/födelsedagar/midsommar m.m. och olika sätt att visa hur man värdesätter någon/något,
och att firande och närvaro vid högtider inte är en relevant markör för vänskap eller ett bra förhållande.
Om du inte dansar kring midsommarstången så betyder det inte att du inte gillar solen och sommaren.

Att inte vilja delta på bröllopet är en sak men att inte kunna gratulera är helt sjukt med tanke på att du kan ta dig tiden till att skriva allt detta på Flashback.

Frågan gällde hur du ska förklara för din bror att du inte kommer, och nu fick du ditt svar.

Jag kommer inte för att jag inte orkar ställa klockan, gå upp, duscha, äta, klä mig, vänta och köra dit. Detta vore en för stor uppoffring för mig att göra för att närvara på en av de viktigaste dagarna i ditt liv. Jag älskar dig, men där går gränsen.
Förresten, jag orkar inte säga grattis heller.

Parallellen att Du ska bestiga Kebnekaise mitt i natten för att fira din systers namnsdag kvarstår. Principen är densamma.
Man värderar olika, har inte samma ambitioner, synsätt, motstånd, ork, vilja och sätt att visa tillgivenhet.

Jag tror att du på något sätt hade tagit dig till bergstoppen om det verkligen var din systers innersta och kanske sista önskan, dvs om det för henne var väldigt viktigt.
Detsamma ang. min brors bröllop. Som nämnt fick jag inga indikationer om att just min närvaro var livsviktig/särskilt betydelsefull. Därför kommer jag att utebli, precis som du hade uteblivit för att fira namnsdag på en bergstopp mitt i natten...

Har du bestämt hur du ska förklara för din bror att du inte ska komma då?

Jag tror att han känner mig ganska väl vid det här laget, annars är det hög tid att vi blir "bekanta".
Ett blomsterbud blev det. Betalt och klart. Kvitto sparat, bevis finns. Ingen kan åtala mig.